Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Kronologi
170
efter årets konsuler, som dock först med år
152 f. Kr. tillträdde sin befattning 1 jan.,
dels efter Roms grundläggning (ab
urbe condita) som epok. Denna sistnämnda
epok sammanfaller med 21 april 753 f. Kr. —
Då Kristi födelse begagnas som epok
för tideräkningen, är det bestämt, att
skottåren skola inträffa på de år, vilkas årtal
äro jämnt delbara med 4. Så äro t. ex. enl.
denna kalender åren 1600, 1700 ocb 1928
skottår.
Judarna synas urspr. ha bestämt sin
tideräkning genom omedelbar observation av
månens faser; sedermera infördes hos dem ett
månår, fördelat i 12 månader. Sin egentliga
stadga erhöll den judiska tideräkningen först
långt efter Jerusalems förstöring, antagl. först
på 300-talet e. Kr. Enl. den judiska
kalendern består året, som är ett månår, i
allm. av 353, 354 el. 355 dagar, fördelade på
12 månader med 29 el. 30 dagar. För att
återföra festerna till samma årstider
tilläg-ges tid efter annan en skottmånad på 29
dagar, så att skottåret får en längd av 383,
384 el. 385 dagar (under sådana år får näml,
dessutom en månad 30 dagar i st. f. 29).
Sjudagarsveckan är hos judarna urgammal.
Dess ursprung är ej fullt klart utrett. —
Bland årsräkningar är den viktigaste den
ännu använda eran från världens
skapelse, med 7 okt. 3761 f. Kr. som epok.
De nordiska folken synas under hednatiden
urspr. ha grundat sin tideräkning pä
månmånader. Året indelades i sommar, som började
14 april, och vinter, som började 14 okt.,
varjämte även spår finnas av en fyrdelning
och tredelning av året. Även veckan var
säkert tidigt bekant.
De kristna folken använde till en början
huvudsaki. den romerska, av Caesar
reformerade tideräkningen. Sjudagarsveckan
övertogs från judarna. Under de första årh. e. Kr.
var påskterminens rätta bestämmande
föremål för nästan oupphörliga strider och gav
anledning till uppställande av en mängd
cykler (se Påsk). Genom dessa strider riktades
uppmärksamheten på det olämpliga
förhållandet, att vårdagjämningen ryckte allt längre
och längre fram i det borgerliga året. Sedan
förslag till rättelse därav från flera enskilda
och på olika kyrkomöten blivit framställda
och sedan saken formligen hänskjutits till
påven, tillsatte slutligen Gregorius XIII 1572
en kommission, som skulle utarbeta förslag
till förbättrad tideräkning. Kommissionen,
vars förslag eg. hade LuigiLilio till
upphovsman, satte som sin huvuduppgift dels att
fixera vårdagjämningen till 21 mars, dels att
genom en noggrannare cyklisk beräkning
bestämma tidpunkten för påskfullmånen. Det
förra syftet vanns genom borttagande av
vissa skottår, i sammanhang varmed
föreslogs, att 10 dagar skulle omedelbart
borttagas för att återföra vårdagjämningen till
21 mars. Årets genomsnittliga längd
fastställdes till 3 65,2425 dagar; felet i denna
bestämning uppgår till endast O,ooo3 dygn.
Skottårens antal inskränktes så, att år med
jämna hundratal räknas som skottår blott
då deras årtal med avskiljande av de två
nollorna äro delbara med 4. Så t. ex. är enl.
denna kalender väl året 1600 men däremot
icke åren 1700, 1800 och 1900 skottår; på
detta sätt erhållas på 400 år 3 skottår mindre
än enl. julianska kalendern. Förslaget
antogs av Gregorius och påbjöds genom en bulla
av 24 febr. 1582, varjämte bestämdes, att
detta år i Rom 15 okt. skulle följa
omedelbart efter 4 okt. Denna s. k.
gregorianska tideräkning, gregorianska
kalendern el. nya stilen antogs
samtidigt i större delen av Italien samt i Spanien
och Portugal. Senare på året infördes den
även i Frankrike, katolska Schweiz och
katolska Nederländerna samt 1583 i katolska
Tyskland. I Böhmen infördes den 1584, i
Polen 1586, i Ungern 1587. De evangeliska
ständerna i Tyskland nekade däremot att
avlysa den gamla stilen. Först sedan en
betänklig förvirring och verkliga strider
uppstått, beslöts 1699 att fr. o. m. mars 1700
införa den s. k. W e i g e 1 s förbättrade
kalender, som skilde sig från nya
stilen huvudsaki. därigenom, att påsken
beräknades på astronomisk väg, således utan
gyllental el. epakter. Detta beslut, som
biträddes av Danmark samt (med 12 jan. 1701)
de protestantiska delarna av Schweiz och
Nederländerna, modifierades slutligen 1775, då
det medgavs, att nya stilen skulle fullständigt
antagas. I England infördes nya stilen 1752.
I Ryssland är den helt nyligen off. införd.
I Sverige hade skottdagen blivit utesluten
1700 och ånyo införd 1712 (detta år ägde
febr. 30 dagar); slutligen infördes även där
den nya stilen 1753, genom att man då lät
1 mars följa omedelbart på 17 febr.
Emellertid bestämdes under mer än ett årh. (1740—
1844) påskterminen icke genom cyklisk
beräkning utan på rent astronomisk väg. — Om
den franska republikanska
tideräkningen se Kalender. Bruket att börja
året med 1 jan. har först långsamt blivit
allmänt antaget: i Frankrike, Spanien och
Portugal efter 1567, i Nederländerna 1575,
i Tyskland efter 1648, av påvarna 1691 och
i England 1752. Bruket att räkna från
Kristi födelse som epok, den
dionysiska tideräkningen (jfr
Diony-sius exiguus), blev på 900-talet allmänt
i Tyskland och Frankrike samt begagnades
först långt senare i de påvliga bullorna.
Bland övriga använda årsräkningar må
nämnas den från världens skapelse som
epok: enl. den s. k. nya alexandrinska eran
ligga mellan världens skapelse och Kr. f.
5,492, enl. den bysantinska åter 5,508 år. Den
senare brukades länge inom den grekiska
kyrkan och avlystes i Ryssland först 1700. —
Julianska perioden, uppfunnen av J.
Scaliger (d. 1609), består av 7,980 år och är
bildad genom multiplikation av talen 28, 19
och 15, vilka representera årens antal i
solcykeln, måncykeln och indiktionscykeln.
Periodens början sattes av Scaliger till år 4713
f. Kr. År 1930 är sålunda det 6643:e inom
den julianska perioden. — Den definition av
solåret, som av Bessel infördes i astronomien,
kallas stundom (Bessels) annus fictus. —
Bland de under äldre tider använda årsräk*
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
