Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Krotalotoxin—Krucifix
186
Kring denna trumma är anordnad en
sikt-trumma, som genomsläpper endast det
tillräckligt malda godset, medan det för grova
åter ständigt ingår i maltrumman under
dennas rotation i pilens riktning, på grund
av att de snedställda väggarna verka på
ung. samma sätt som skövlar. Trummans
rotation gör, att intet av malgodset kan
komma ut genom öppningarna mellan
väggarna. — Gröndals kulkvarn är av
enkel, cylindrisk form men arbetar
kontinuerligt. Emedan den är avsedd för
våtkross-ning och malprodukten lämnar kvarnen
uppslammad i vatten, kan kornstorleken regleras
genom vattenströmmens hastighet. Kvarnen
är upplagrad på två ihåliga axeltappar, som
leda in till trumman. Inmatningen av
malgodset sker under riklig vattentillförsel
genom den ena tappen, den färdiga produkten
avgår genom den andra. — Rörkvarnar,
använda inom cementtillverkningen och i
allm. för målning till mycket fint pulver,
arbeta efter samma princip som kulkvarnar.
De bestå av en lång, roterande plåtcylinder,
lagrad på ihåliga axeltappar och till hälften
fylld med stålkulor eller runda flintstenar.
Invändigt är cylindern beklädd med gjutna
plattor eller fodrad med kvartsitstenar.
Malgodset införes genom den ena axeltappen och
avgår antingen genom den motsatta tappen
eller genom öppningar i plåtmanteln.
Målningen sker antingen torrt eller ock med
godset uppslammat i vatten. —
Pendelkvarnar användas särskilt för krossning av
guldförande malm och bestå av 1—4 vertikala
valsar, som äro ledbart upphängda i en
roterande, ringformig platta. Vid målningen
tryckas valsarna av centrifugalkraften mot
en malring, varvid krossningen åstadkommes.
Ett stycke ovanför malringen sitter en sikt,
genom vilken den färdiga produkten spolas
ut, uppslammad i vatten. — Om d e s i n t
e-grator se d. o. O. B-n.
Krotalotoxin, fysiol., kem., se Ormgift.
Kro’ton, lat. Cro’to(n), nu C o t r o n e,
forn-grekisk stad på Kalabriska halvöns östkust,
Syditalien, grundlagd i början av 600-talet
f. Kr. av akajer, blev snart en av de rikaste
och främsta i s. Italien. Omkr. 500 f. Kr.
förstörde den grannstaden Sybaris. I K.
verkade Pythagoras (se d. o.). K. kom efter
kriget med Pyrrhos under Rom, intogs av
Kannibal 215, blev romersk koloni 194 f. Kr. och
nedsjönk i obetydlighet.
Krotönaldehyd, en omättad aldehyd, med
formeln CH3 .CH:CH. CHO. Den erhålles
fa-briksmässigt ur etylalkohol och nyttjas till
denaturering av sprit, enär den knappast
fullständigt kan frånskiljas denna och dessutom
äger en otrevlig, starkt stickande smak. I. B.
Krotönolja, O’leum crotönis, en från vissa
ostindiska Örofon-arter erhållen fet olja.
Framställes ur fröna genom pressning och
utmärker sig för sin skarpa, brännande smak
och starkt laxerande verkan (i doser av O,oos
till 0,05 g; i större har den skadliga, rent av
dödande verkningar). I. B.
Krouthén [krutö’n], Johan Fredrik,
målare (f. 1858 2/n). Studerade vid
Konst-akad. i Stockholm och för E. Perséus, gjorde
sig uppmärksammad genom energiskt
behandlade stämningar från Bohuslän och Skagen
(»På ängen», 1884, Göteborgs museum) samt
den kraftiga »Vattenvegetation» (1885,
Nationalmuseum) m. fl. Representerad även i
museer i Linköping och Norrköping av
porträtt, interiörer o. a. G-g N.
Kroyer [kråPor], The o do r, tysk
musikhistoriker (f. 1873). Blev 1907 prof, i
München och 1923 prof, vid univ. i Leipzig. K.
har bl. a. utgivit »Die Anfänge der
Chroma-tik im italienischen
Madri-gal» (1902). T. N.
Kru, sudannegerfolk i
Liberias kustområde, ett av
dess viktigaste inhemska
befolkningselement. De ha
anlag för sjömansyrket och ha
som däcksmatroser etc. gjort
sig nästan oumbärliga för
ångare i kustfart på
Väst-afrika (kruboys). Små
kolonier (krutowns), där de bo
och strängt hålla sig för sig
själva, finnas i många
väst-afrikanska hamnar. De flesta
kunna tala engelska och äro
kristna. De ha en ypperlig
fysik, äro energiska och
kraftfulla men ej vackra;
särskilt kvinnorna anses
vara ovanligt fula. K. G. L.
Krubban (Praesépe), stjärngrupp i Kräftans
stjärnbild, kan iakttagas som en svag
ljusfläck under klara nätter. K. innehåller omkr.
40 stjärnor ljusare än 9:e storleksklassen
(dock inga ljusare än 7:e) och en del svagare.
Avståndet har bestämts till omkr. 400 ljusår.
Krubbitare, häst, som har ovanan att sluka
luft genom att taga stöd med framtänderna
mot något fast föremål, vanl. krubbkanten,
och genom vissa muskler på halsens framsida
draga struphuvudet nedåt, varvid luft
pumpas in i svalget och nedsväljes. K. äro vanl.
mindre uthålliga och angripas ofta av
rubbningar i matsmältningsorganen, särskilt
väderkolik. Verksammaste behandlingen är den
Forssellska krubbitaroperationen, som består
i att skära av de muskler, som draga ned
struphuvudet, varigenom luftslukningen
hindras. Andra medel, ss. krubbitargrimmor, ha
i allm. föga värde. E. T. N.
Krucifèrer, bot., se Korsblommiga.
Krucifi’x (lat. crwifi’xus, fäst på kors),
bildframställning av Kristus på korset,
vanligast i friskulptur eller relief. Jfr Kors,
Korsfästelsen och Kristusbilder.
K. är kristenhetens vanligaste kult- och
andaktsbild. Under medeltiden brukade ett
stort k., triumfkrucifix, vara anbragt
i varje kyrka framför korets öppning mot
församlingens rum, i våra romanska kyrkor
alltså i triumfbågen (jfr Kyrka). Mindre
k., vanl. av metall, nyttjades, försedda med
fot, som altarkors eller för enskild andakt;
fäst på en stång, kunde ett liknande k. som
processionskrucifix bäras i spetsen för
kyrkliga processioner. Litt.: G. Schönermark, »Der
Kruzifixus in der bildenden Kunst» (1908);
J. Roosval, »Om triumfkrucifix» (i »Utställ-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
Kruneger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
