Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Krummedige—Krus
190
1868), son till teologen och
uppbyggelseför-fattaren Friedrich Adolf K. (1767—
1845). Blev 1847 präst vid
Trefaldighetskyr-kan i Berlin och 1853 hovpredikant i
Pots-dam. K. stod liksom fadern i skarp
motsättning mot rationalismen. Mest uppskattat av
K:s arbeten är hans »Elias der Thisbiter»
(1828; många uppl.; sv. övers. 1851—52). B.A.
Krummedige (K r umm e dik e), urspr.
hol-steinsk adelsätt, känd från 1100-talet. Till
Sverige inkom ätten med riddaren Markvard
K. i slutet av 1300-talet. Hans sonson
riddaren E g g e r t K. (d. omkr. 1488) var en
tid hövitsman på Rumlaborg, slöt sig till
Danmark och blev riksråd. Kanske var
Markvard K. far till riddaren Har t vig K., som
blev lensmand på Akershus, norskt riksråd
och 1453 Norges rikes hovmästare. Han
främjade 1449 Kristian I:s val i Norge mot Karl
Knutsson. Om Hartvig K. jfr A. Kjær i
festskrift till S. Bugges minne 1908. Hartvigs
son Henrik K. (d. 1530) var lensmand på
Bohus 1489—1503 samt norskt riksråd. Om
hans strid med Knut Alvsson se d. o. Henrik
var 1507—18 lensmand på Laholm. Han
utmärkte sig under kriget mot Sverige 1510
och slog lybeckarna vid Nakskov. 1519 föll
han i onåd hos Kristian II och slöt sig 1523
till Fredrik I samt verkade för denne i Norge.
Efter strid med Vincens Lunge blev Henrik
K. utstött ur norska riksrådet och
landsför-visades men återfick 1528 sina län. — Jfr
Danmarks Adels Aarbog 1900. (B. H-d.)
Krumpen, dansk adelsätt, känd från början
av 1300-talet. Stygge K. (d. 1551), den
siste katolske biskopen i Börglums stift, var
myndig, grälsjuk, girig och lättsinnig. Han
var en av ledarna i upproret mot Kristian II
och motarbetade senare Kristian III:s val.
Stygge fängslades jämte de andra biskoparna
1536 och frigavs först 1542. Hans bror Otte
K. (d. 1569) besegrade Sten Sture d. y. vid
Bogesund 1520 och blev slagen till riddare
efter Stockholms fall. Otte blev senare
riksråd, slöt sig under grevefejden till Kristofer
och fördes fången till Mecklenburg. Han blev
1542 åter riksråd och 1554 riksmarsk. Om
honom jfr A. Larsen (Liljefalk) i Vort
Forsvar 1897. Med Otte utdog ätten; om denna
se Danmarks Adels Aarbog 1900. (B. H-d.)
Krupp, med., dets. som croup (se d. o. 1).
Krupp [krop], tysk industriidkarsläkt i
Essen, vars stamfar, Friedrich K. (1787
—1826), i Essen 1812 anlade en liten
smides-verkstad i förening med gjuteri. Hans son A
1-f r e d K. (1812 26/4—87
14/7) övertog för egen
räkning 1848 den efter
faderns död av
familjen drivna
verkstads-rörelsen, lyckades
ge-. nomföra
degelstålstill-verkning i stor skala
med tillämpning
särskilt för framställning
av kanoner och pansar
samt uppdrev denna
fabrikation till en av
världens mest
betydande anläggningar.
Kruppverken i Essen åtnjöto redan på
1860-talet internationellt rykte, och
ståltillverkningen utvidgades ännu mera, sedan ledningen
efter Alfred K:s död övertagits av sonen,
Friedrich Alfred K. (1854—1902).
Genom förvärv och anläggning av järnverk,
gruvor, verkstäder och varv förutom i Essen i
Magdeburg-Buckau, Kiel-Gaarden m. fl. orter
växte företaget ut till en omfattande koncern,
som 1903 ombildades till familjebolag (Friedr.
Krupp A. G.) med ett aktiekap. av 160 mill.
Rmk och i lika hög grad sysselsatte sig med
produktion för civila ändamål
(järnvägsma-teriel, maskiner, fartyg m. m.) som för
militära. Fr. A. K:s dotter Bertha (f. 1886)
gifte sig 1906 med legationsrådet Gustav
von Bohlen und Halbach (f. 1870),
som därvid antog namnet Krupp v. Bohlen
und Halbach och
sedan 1909 är ordf, i
bolagets styrelse. Under
världskriget
inriktades Kruppverkens
anläggningar helt på
krigsproduktion, men
sedermera har
bolaget på grund av
Ver-saillesfredens bestämmelser måst uppge
vapentillverkningen och
i stället återupptaga
och vidare utveckla
sin järn- och
stålma
nufaktur för allmänna tekniska och
industriella ändamål. Litt.: »Krupp 1812—1912»
(1912); W. Berdrow, »F. K.» (1915) och »A.
K.» (2 bd, 1926—27). G. H-r.
Kruppa (ty. Kr uppe), dets. som kors (se
d. o. 4).
Kru’pskaja, N. K., se L e n i n.
Krupös (fr. croupeux), croupartad, behäftad
med croup (se d. o. 1). Ordet begagnas nästan
uteslutande i sammanställningarna krupös
membran och krupös inflammation.
Kruräl (av lat. crus, lår), tillhörande låret,
lår-, t. ex. kruralmuskler, kruralbråck o. s. v.
Krus, ett om kanna (se d. o.) påminnande
förvarings- el. dryckeskärl av keramik, trä,
metall etc., till formen cylindriskt el. bukigt,
med kort hals och en grepe samt ofta lock,
ibland även pip (t. ex. ölkrus), el. med lång
hals och utan grepe (t. ex. vattenkrus).
Krus, Jesper Mattsson, krigare (d.
1622). Tillhörde ätten Cruus af E
de-b y, deltog i Karl IX:s krig i Livland,
blev 1604 ståthållare i Pernau, var 1607—13
chef för ett finskt reg:te, led 1607 en svår
motgång vid belägringen av Wolmar och
uppges 1609 ha blivit riksråd. Vid utbrottet av
danska kriget 1611 fick K. befälet på den v.
krigsskådeplatsen i Västergötland. I början
av 1612 deltog han i hertig Johans infall i
Halland, varunder en dansk trupp under
Kristian IV:s eget befäl på Kölleryds hed
tillfogades ett kännbart nederlag. Därefter
intog K. Nylödöse, brände Kungälv och
förödde landet upp till Uddevalla. Fältmarskalk
1612 och riksskattmästare 1615, anlitades K.
i olika uppdrag, blev 1621 guvernör i det nyss
intagna Riga men tog snart avsked. (Wdt.)
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
