Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krusbräken - Krusbär - Krusbärsbuske - Krusbärsmjöldagg - Krusbärsmottet - Krusbärsmätaren - Krusbärsstekeln - Kruse, ätt - Kruse (Cruhs), Johan - Kruse, John Erik - Kruse, Käthe, f. Simon - Kruse, Louis Frederik Vinding - Kruse, Max - Kruse, Ole Valdemar Thisenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Krusbräken—Kruse, O. V. Th.
192
Krusbräken (Allösorus crVspus el.
Crypto-gra’mma cri’spa), en högst ett par dm hög
ormbunke, vilken har två slags blad, dels
rent vegetativa äggrunda, findelade, dels
spor-alstrande, längre och smalflikigare, med
spor-gömmesamlingar, som helt täcka flikarnas
undersida. K., en av Sveriges prydligaste
ormbunkar, finnes där blott i högfjällen men
går i Norge och på Åland ända ned till havet.
Släktet omfattar endast ett fåtal arter, de
flesta i Gamla världen. N. S-s.
Krusbär, se Krusbärsbuske.
Kvist av krusbärsbuske.
Krusbärsbuske, Ribes grossuläria, avviker
från sina samsläktingar genom taggbeväpnad
stam och ensamma el. parvis sittande,
hängande blommor, som öppna sig vid el. strax
före lövsprickningen. Foderflikarna äro
till-bakaböjda, rödkantade och mycket större än
de vitaktiga kronbladen. Frukterna (k r u
s-bär el. stickelbär) variera:
glandelhå-riga (hos huvudformen) el. glatta och då röda,
gula el. gröna. K. synes ha börjat odlas först
mot slutet av medeltiden. Numera finns en
otalig mängd sorter, olika i fråga om bärens
storlek, form, färg och beklädnad. De
stor-fruktiga kulturraserna kunna i allm. endast
odlas i s. och mellersta delarna av Sverige.
I Norrland uthärda blott de småfruktiga,
inhemska (ursprungliga) sorterna. — Jfr
M j ö 1 d a g g. G. M-e.
Krusbärsmjöldagg, se Mjöldagg.
Krusbärsmottet, se Mottfjärilar.
Krusbärsmätaren, Abra’xas grossulariäta,
ett till mätarefjärilarna hörande skadedjur
på krusbärs- och vinbärsbuskar.
Skadegörelsen orsakas av de intill 4 cm långa, gul- och
svartbrokiga larverna, vilka kaläta buskarna.
De gulringade bruna pupporna anträffas vanl.
fastspunna på buskarna. De fullbildade
fjärilarna, vilka mäta omkr. 4 cm mellan
vingspetsarna, äro vita med svarta och gula
fläckar. Larverna övervintra på marken. K.
uppträder endast i s. Sverige och bekämpas
lättast genom arsenikbesprutning på
sensommaren. I. T-dh.
Krusbärsstekeln, Pteroni’dea ribésii, ett till
växtsteklarna hörande skadedjur på
krusbärsbuskar. De millimeterlånga äggen ligga i
rader på bladens undersida utefter
huvudnerven. Larverna leva av bladvävnaden och
kunna på kort tid kaläta buskarna. Larverna
förpuppa sig i jorden. De fullbildade
stek-larna äro gulaktiga med åtm. huvudet och
framkroppens översida mörkbruna. K.
uppträder i två generationer årl. och bekämpas
genom insamling av larver och buskarnas
be-sprutning med nikotin el. blyarseniat. I. T-dh.
Kruse, dansk adelsätt, känd från 1300-talets
slut. Enevold K. (1554—1621) var
riksråd och 1608—18 ståthållare i Norge. Ulrik
Kristian K. (1666—1727) blev 1710
dragonöverste i Norge. Han utmärkte sig vid ett
överfall på Karl XII i Hölands prästgård men
blev sårad och fången. 1717 blev han
generalmajor och 1721 kommendant i Fredrikstad.
Om ätten se Danmarks Adels Aarbog 1900.
Kruse (C r u h s), Johan, svensk officer,
1702 g. m. Katarina I (se d. o., sp. 521).
Kruse, John Erik, konstforskare (1865
—1914), fil. dr 1897, var amanuens vid
Nationalmuseum 1896—1911, förestod där
handtecknings- och gravyrsamlingarna, var sekr.
i Föreningen för grafisk konst från 1904.
Utgav en stor monogr. över Hedvig Charlotta
Nordenflycht (1895), värdefulla
konstnärsstudier (Wickenberg, monogr. 1901, Rembrandt,
1907), »Rembrandts färger» (1912) samt
»Teckningar i Nationalmuseum. 1. Rembrandt»
(1905—19) och »2. Sergel» (1909—12).
»Handteckningar av Rembrandt» utgavs 1921,
»Rembrandt, essayer» 1923. G-g N.
Kruse [krö’zo], Käthe, f. Simon, tysk
konstnärinna (f. 1883). Före sitt giftermål
med skulptören Max K. (se nedan) var hon
skådespelerska. Började sedan med målning
och konsthantverk. 1910 utställde hon i
Berlin dockor av tyg, vilka tilltalade genom sin
enkla originalitet. »Käthe-Krusedockorna»
blevo mycket efterfrågade, och nu tillverkas
de i stor skala. E. L-k.
Kruse, Louis Frederik Vindin g,
dansk jurist (f. 1880). Blev 1913 jur. dr (på
avh. »Arbejdets og kapitalens organisationer
retslig bedömt», I) och 1914 prof, vid
Köpenhamns univ. K. har utgivit »Den kollektive
arbejdsaftale» (1919), »Aktieselskaber og
andelsforeninger» (1920), »Tinglysning...»
(1923) och »Ejendomsrettens övergång» (1924).
Han sändes 1920 av ministären Neergaard
till Frankrike och England för att stödja
sydslesvigarnas strävanden att få andra
zonen i omröstningsområdet i Slesvig
interna-tionaliserad. P. E-t.
Kruse [krö’zø], Max, tysk skulptör (f.
1854), elev av A. Wolff och F. Schaper i
Berlin, verksam där, prof. 1907. Vann sitt namn
med »Segerbud från Marathon», staty av en
springande yngling (1881; framför
national-galleriet). Bland hans senare alster äro byster
och statyer i trä med utmärkt behandling av
materialet. K. har varit nyhetsman på olika
områden, även inom teatern. G-g N.
Kruse, Ole Valdemar Thisenius,
målare (f. 1868 13/5 i Haderslev, Danmark,
sedan 1901 bosatt i Göteborg). Är en
enastående företeelse inom samtida svensk konst,
har diktat poetiska, romantiska och
symboliska målningar, i känsla och utförande
påverkade av primitiva italienska mästare,
invecklade stora kompositioner, ss. »Livets
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
