Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Kryekeståt—Krüger, F.
200
Kryekeståt, festligheter, förbundna med
kryckans framförande till den blivande
brudens hem. Krycka kallas ett högt träd,
som avkvistats — och, om det är en gran,
även barkats —, så att endast en
toppruska återstår. Detta träd framforslas under
ståt och musik och reses någon av
lysningsdagarna framför fästmöns hem, varvid
trak-tering vankas. På åtskilliga håll är det en
björk, som framföres, och högtidligheten
kallas då draga björk. Ibland resas två
träd. Bröllopsträd el. bröllopsstänger
förekomma även på andra håll i Europa och
Asien. Jfr Käpp och krycka. N. E. H.
Kryckor, det enklaste hjälpmedlet att vid
förlust eller obrukbarhet av ena eller båda
benen bibehålla förmågan att stå och
förflytta sig. Som ständigt hjälpmedel spela k.
nu ej längre så stor roll, då skickligheten att
göra goda konstgjorda lemmar (se
Proteser) och att genom operativ ortopedi eller
bandage förvandla obrukbara ben till goda
stödjeben nått mycket långt. I modern
ortopedi användas k. numera så litet som
möjligt, nästan ej alls. P. Hgld.
Kryddliljor, bot., se Ingefärsfamiljen.
Kryddmynta, Elsscho’ltzia Patrlnii, en ända
till 0,5 m hög, enårig, läppblommig ört med
små, blekt violetta blommor i ensidigt ax
med stora högblad. Anträffas, ehuru sällan,
förvildad upp till Uppland. G. M-e.
Kryddncjlikträdet, Jambösa caryophy’llus
(Caryophy’llus aromäticus, Eugenia
caryophyl-läta), är ett mindre, till myrtenväxterna
hörande träd med läderartade blad och vita
kronblad, som i knoppstadiet bilda en liten,
klotrund kropp. Det härstammar från
Mo-luckerna och odlas i de flesta tropiska länder,
mest i Ostindien och ö. Afrika (Sansibar
m. m.). De torkade outslagna blommorna
utgöra de som krydda och i medicinen använda
k j yddnejliko r n a. De innehålla ända
till 25 % flyktig olja (nejlikolja), vars
huvudbeståndsdel är e u g e n o 1 (se d. o.) och som
har en mångsidig användning bl. a. i
likör-och parfymfabrikationen. G. M-e.
Kryddor, gemensamma namnet på
växtdelar, som till följd av sin halt av starkt
luktande el. smakande ämnen ha en
upplivande verkan på munnens och magens
slemhinnor och nerver och därför användas för
att förläna bättre smak åt närings- och
njutningsmedel. Det verkande ämnet kan vara en
flyktig
kanelolja), en alkaloid (t. ex. piperin i
peppar), en glykosid (t. ex. sinigriu-och- sinalbin
i J^enaj^ .^p’cjÄ^ saffran) el. något annat
ämne. Av viktigare Ic må följ, nämnas:
Rötter-och rotstockar äro ingefära, gurkmeja,
kalmus och pepparrot; den enda barkkryddan av
vikt utgör kanelem; färska blad och unga
stäihdelar äro lägerbärsblad, salvia, mej ram,
timjan, dragon, gråbo (vermut), krasse,
vinruta samt köksträdgårdsväxterna dill,
gräslök, mynta och persilja; blomställningar,
blommor el. delar av blommor utgöra
saffran, kapris, kryddnejlikor och humle;
frukter, fruktdelar el. frön äro svart- och
vitpeppar, långpeppar, spansk peppar,
kryddpeppar, muskot, muskotblomma,
kardemum
ma, senap, vanilj, anis, fänkol, koriander,
kummin, sellerifrön, vallmofrön, bittermandel
och pomeransskal. Ju mer aromatiska och
kryddstarka lukten och smaken äro hos en
krydda, desto högre är i allm. dess värde. På
kemisk väg har man lyckats framställa
ersättningsmedel för vissa k. (t. ex. vanillin,
ku-marin, konstgjord frukteter och bensaldehyd).
De viktigaste k. tillhöra det tropiska
produk-tionsbältet. De flesta äro hemmahörande i
Östasien med dess övärld. — Sveriges import
av k. uppgick 1928 till 4,3 mill. kr., av vilka
kardemumman och pepparn ingingo med
55 %. O-f J-n.
Kryddpeppar, se Peppar.
Kryddöarna, se Moluckerna.
Krü/dener, Barbara Julian e,
friherrinna von, rysk-tysk författarinna och
religiös entusiast (1764—1824). Var dotter till
en baltisk godsägare och 1782—85 g. m. ryske
diplomaten baron
Bur-chard von K. (d. 1802).
Friherrinnan von K.
förde ett
kringflackande liv, deltog i
yngre år flitigt i
sällskapslivet och skrev
på franska en
romantiskt självbiografisk
roman, »Valérie» (2
bd, 1803; sv. övers.
1808). Under en
själskris 1804 kom hon
under inflytande av
bö-miska bröder, sedan av
Jung Stillings och Swedenborgs läror samt
sydtyska kiliaster. Hon vigde då sitt liv åt
välgörenhet och religiös verksamhet, särskilt
i s. Tyskland och Schweiz. 1814 kom hon i
förbindelse med kejsar Alexander I av
Ryssland och synes en kort tid ha utövat stort
inflytande på denne; han underställde henne
utkastet till planen för heliga alliansen. Efter
att i Schweiz ha lett en storartad välgörenhet
under hungeråren 1816 och 1817 men
samtidigt ha framkallat religiöst svärmeri måste
hon återvända till Ryssland, där hon förgäves
sökte förmå Alexander I att ingripa till
Greklands förmån. — No. biogr. av K.
Hol-sen (1925), ty. av H. v. Redern (2:a uppl.
1927).
Kryestesl (av grek. kry’os, köld, och
al’s-thesis, känsla), överkänslighet för kyla.
Förekommer särskilt vid njursjukdomar.
Kruger, Franz, tysk målare (1797—1857).
Var så gott som autodidakt. K. målade dels
porträtt av samtida tyska och ryska
kungliga, kejserliga och furstliga personer, dels
representationsstycken, parader, soldater,
jaktbilder och hästporträtt. Hans otaliga
målningar visa skarp iakttagelse, nykter
uppfattning, säker karakteristik, på en gång
bred och minutiös behandling. Han vistades
upprepade gånger i Petersburg; många av
hans verk finnas — eller ha funnits — i
Vinterpalatset och Tsarskoje Selo, andra i slotten
i Berlin och Potsdam, flera i Berlins
natio-nalgalleri, som därjämte äger flera hundratal
teckningar. Monogr. av M. Cohn (1909) och
M. Osborn (1910). G-gN.
K, torde sökas under C.
Ord, som saknas under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
