Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Krüger, H. A.—Krügertelegrammet
202
Kruger, Hans Andreasen, slesvigsk
politiker (1816—81). Blev 1841 ägare till sin
fädernegård i Bevtoft, var från ungdomen en
av ledarna för den danska rörelsen i
Sönder-jylland. K. blev 1851
medlem av
notabelför-samlingen, var 1853—
63 led. av Slesvigs
ständer, 1855—63 av
riksrådet, blev 1864
led. av landstinget och
efter freden i Wien av
nordtyska riksdagen
1867. K.
representerade 1871—81 tills, m.
N. Ahlmann
danskarna i tyska riksdagen.
Han var 1867—81
också led. av preussiska
lantdagen, men då han nekade att avlägga
ed till konungen, deltog han icke i dess
sammanträden. Utan särskild begåvning var
K. en djärv och trofast man, vars envisa
fasthållande vid edsnekandets politik dock
knappast var lyckligt. P. E-t.
Kryger, Johan Fredrik,
nationalekonomisk skriftställare (1707—77). Var född på
Rügen, studerade i Greifswald och kom 1733
till Stockholm, där han sedermera blev
notarie i sekreta handels- och manufakturdeputa
tionen vid 1746—47 års riksdag, andre kom
missarie vid Manufakturkontoret och
tjänstgörande kommerseråd 1770. Han var led av
tabellkommissionen och pensionerades 1772.
— K. utgav 1751 tidskr. Den Välmenande
Patrioten, 1767—68 veckoskriften Den
Förnuftige Fritänkaren och s. å., i förening med
C. Chr. Gjörwell, månadsskriften Stats- och
Hushållsjournal. Dessutom författade han
»Naturlig theologie» (3 bd, 1744—53) samt
en mängd politiska och nationalekonomiska
broschyrer. — Litt.: K. Petander, »De
nationalekonomiska åskådningarna i Sverige 1718
—1765» (1912). (E.F. K. S-n.)
Kruger, Paul (Stephanus
Johannes Paulus), president i Sydafrikanska
republiken (Transvaal), f. 1825 lo/io på
Vaal-bank, distriktet Colesberg, Kapkolonien, d.
1904 14/7 i Clarens,
Schweiz; skrev sig
själv Kruger. Han
tillhörde på mödernet
en kapholländsk och
på fädernet en i
början av 1700-talet i
Kapkolonien inflyttad
tysk släkt. Hans far
var en av de första
utvandrarna norrut från
Kapkolonien (1835),
och familjen slog sig
omsider ned i
Transvaal, där K. redan
vid 16 års ålder fick egen gård. Han
utmärkte sig tidigt i högviltjakter och strider
mot boskapsrövande kaffrer, blev 1842 vice
och 1852 ord. fältkornett, spelade en
framträdande roll i Transvaalboernas partistrider,
deltog i M. W. Pretorius’ infall i
Oranjefri-staten 1857 och valdes 1864 till överbefälha-
Ord, som saknas under
vare för Sydafrikanska republikens
krigsmakt. K., som var medlem av den strängt
konservativa »dopperkyrkan», tillhörde på
1870-talet oppositionen mot president Th. Fr.
Burgers. Efter den brittiska annexionen av
Transvaal 1877 (se Sydafrika, historia)
deltog K. i två deputationer till London (1877
och 1878) i syfte att få annexionen
återkallad, entledigades maj 1878 av den brittiske
administratorn från sitt medlemskap i
Trans-vaals exekutiva råd och utsågs vid utbrottet
av boerresningen i dec. 1880 jämte P. J.
Jou-bert och M. W. Pretorius till led. av en
provisorisk regering. I fredsförhandlingarna 1881
tog han ledande del och valdes 9 maj 1883
till republiken Transvaals president (återvald
1888, 1893 och 1898). Om hans styrelse se
Sydafrika, historia. Vid ett besök i
England 1883—84 lyckades han åt sitt land, som
nu återfick namnet Sydafrikanska republiken,
förvärva en friare ställning
(»Derbykonven-tionen» 27 febr. 1884), dock med bibehållen
engelsk kontroll över utrikespolitiken. K.,
som sedan ungdomen hyste djup motvilja mot
engelsmännen och betraktade boerna som
Guds egendomsfolk, sökte hindra
järnvägsförbindelsen med det brittiska Sydafrika och
motarbetade de efter upptäckten av rika
guldgruvor till Transvaal inflyttade
»utlänningarnas» (uitlanders) krav på politisk
likställighet. Om därav vållade konflikter se
Boerkriget och Sydafrika, historia. I det
krig, som följde på ett boerultimatum av 9
okt. 1899, vunno boerna i början rätt stora
framgångar men kunde i längden ej motstå
den engelska övermakten. 10 sept. 1900
nödgades K. lämna sin huvudstad, Pretoria, 21
okt. embarkerade han i Delagoaviken på ett
nederländskt örlogsfartyg, som förde honom
till Europa, där han förgäves sökte utverka
fransk el. tysk intervention i kriget. Sina
sista år tillbragte han mestadels i Utrecbt
och Mentone. — K. var en glödande patriot
av strängt religiös läggning, med okuvlig
viljekraft och mycken hänsynslöshet vid val
av medel. Hans patriarkaliska
styrelsegrundsatser bragte honom i olöslig konflikt med
den nya tid, som med gruvindustriens
utveckling bröt in över Transvaal. K. ligger
begraven i Pretoria. Han dikterade 1901 sina
memoarer (eng. uppl. 1902; ty. s. å.). Jfr eng.
biogr. av F. R. Statham (1898), boll, av J. F.
van Oordt (s. å.; ty. uppl. 1900) samt under
Sydafrika anförd litt. V. S-g.
Krügersdorp, stad i Transvaal,
Sydafrikanska unionen, 30 km n. v. om Johannesburg,
vid järnväg; 42,516 inv. (1921), därav 13,439
européer (14,524 européer 1926).
Manganförekomster. Vid Waterval strax v. om K.
hejdades 1 jan. 1896 dr Jamesons friskaror på
sin marsch mot Johannesburg av en
överlägsen boerstyrka och måste 2 jan. kapitulera
vid Doornkop (se J a m e s o n, L. S.).
Krügertelegrammet, ett av kejsar Vilhelm
II efter Jamesons raid (se Sydafrika,
historia) 3 jan. 1896 avsänt telegram till
president P. Krüger, vari kejsaren lyckönskade
boerfolket att ha »utan att vädja till
vänskapliga makters hjälp» lyckats »i egen
dådkraft» mot inbrytande fredsstörare »värna
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
