Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krysantemum - Krysarobin el. Chrysarobin - Kryselefantin - Krysen - Krysoberyll - Krysolit - Krysopras - Krysostomos - Krysotil - Kryss - Kryssa - Kryssare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Krysarobin—Kryssare
208
arter användas som prydnadsväxter. I
boningsrum och växthus odlas C. indicum,
»novemberblommor», »vinteraster», och den
busk-artade C. frutescens (från Kanarieöarna). Den
förra härstammar från Japan, där främst
genom korsning med C. morifolium har
fram-bragts en stor mängd former med stora, vanl.
fyllda korgar. På kalljord odlas bl. a. de
enåriga C. coronarium, med gula
kantblommor, och C. carinatum, med svartbruna
disk-och ofta röda el. vita kantblommor. — De
pul-veriserade korgarna av C. roseum och C.
coro-nopifolium utgöra persiskt och d a 1 m
a-tiskt insektpulver. Se även
Prästkrage och Renfana. G. M-e.
Krysarobin el. Chrysarobin fås från
Andira araroba (se d. o.) i form av ett
gultill grönbrunt, i violett skiftande pulver,
kallat araroba, Bahia- el. G o apulver,
även råkrysarobin. Dess huvudmassa
utgöres av krysarobin (CigH^Os), ett
pulver, som är officinelit och fås genom att
råvaran renas med bensol. K. brukas
utvärtes mest i salvor vid vissa kroniska
hudsjukdomar. Det måste användas försiktigt,
då det är ganska retande och efter
uppsugning giftigt bl. a. för njurarna. C. G. S.
Kryselefantln (av grek. chryso’s, guld, och
elefa’ntinos, av elfenben), bildverk i guld och
elfenben över en stomme av trä. I elfenbenet
plägade de nakna partierna, i guld hår,
kläder, vapen o. dyl. återges. Denna teknik
nyttjades för de främsta gudabilderna under
Greklands blomstringstid. Mest bekanta äro
Fei-dias’ statyer av Athena Parthenos och Zeus
i Olympia (se F e i d i a s och Grekisk
k o n s t, sp. 1009). Vikten av guldet på Athena
Parthenos’ staty var 818 kg. — Besläktade
med k. äro småarbeten av indiskt, kinesiskt
och japanskt ursprung (gudabilder, askar
o. dyl.), där guld- el. bronsprydnader anbragts
på en kärna av elfenben eller valrosstand. Jfr
A k r o 1 i t. (M. Pn N-n.)
Krysén, CigHia, ett i stenkolstjära
förekommande kolväte, som bildar färglösa tavlor
med intensiv rödviolett fluorescens. K.
smälter vid 250° C och är föga lösligt i alkohol,
eter o. dyl.
Krysobery’11 (av grek. chryso’s, guld, och
béryllos, ädelsten), ett som ädelsten nyttjat,
rombiskt (se K r i s t a 11 s y s t e m)
kristalliserande mineral av berylliumoxid och
lerjord, BeO . A12O3, med hårdheten 8,5 (se II å r
d-he ts skal a) och spec. v. 3,5—3,8. Man
skiljer mellan egentlig k. och alexandrit. E g e n
t-lig k. (i ädelstenshandeln ofta kallad
»orientalisk chrysolit») omfattar de ljusa, vanl.
gulgröna k. (Brasilien, Ceylon). De från Ceylon
Brittiska slagkryssaren »Hood».
tillhöra mestadels den varietet, som kallas
cymofan, krysoberyllkattöga el.
orientaliskt kattöga (se Kattöga).
Alexandrit är en i dagsljus mörkt
gräsgrön till smaragdgrön, i artificiell belysning
blodröd el. violett, av en obetydlig järn- och
kromhalt färgad k., som huvudsaki. erhålles
från Ural. N. Zn.
Krysollt, miner., se O 1 i v i n (även K r y
sober y 1 1).
Krysopräs, miner., se Chalcedon.
Kryso’stomos, se Chrys o stomos.
Krysotll, serpentinasbest, se Asbest.
Kryss. 1. Kommandoord ombord, då
bram-rårna skola ställas »fyrkant», d. v. s.
horisontellt och vinkelrätt mot fartygets
lång-skeppsriktning. — 2. På fullriggade fartyg
första sammansättningsdelen på en del av
aktersta mastens tackling, ss. kryssmast,
kryssbramrå, krysstång m. m. — 3. Snett
liggande kors, Andreaskors (se d. o.); även i
sammansättningen kryssprick (se d. o.). —
4. (Text.) Se L ä s s.
Kryssa. 1. Segla bidevind (se d. o.)
omväxlande för styrbords och babords halsar för
att komma fram mot vinden. — 2. Styra fram
och åter inom bestämt område. ö-g.
Kryssare. 1. Förr stundom benämning på
större snabbseglande handelsfartyg. — 2.
ör-logsfartyg med hög fart och stor
aktions-radie, god artilleri- och torpedbestyckning,
ofta utrustade med anordningar för
utläggande av minor. Egentlig kryssartjänst, som
under segelfartygens tid fullgjordes av
snabbseglande fregatter och korvetter, består i
spaning och bevakning till sjöss samt anfall mot
fiendens och skydd av egen sjöhandel; denna
tjänst övertogs sedan av ångfregatter och
ång-korvetter. K:s uppgifter ha senare väsentligt
vidgats, och flera olika slags k. ha uppstått.
Slagkryssaren är en variant av
slagskeppet (se S 1 a g f a r t y g) på så sätt, att
farten (maskinkraften) är mycket väl
tillgodosedd på bekostnad av pansarskyddet och
i vissa fall även av artilleribestyckningen.
Genom sin höga fart bli slagkryssarna till
sin natur mer offensiva än slagskeppen.
Slagkryssarnas taktiska huvuduppgifter äro att
i strid omfatta fientliga slaglinjens tät el.
kö, d. v. s. dennas känsligaste delar, att
utgöra ett kraftigt stöd för spaningen till sjöss
och att understödja torpedfartygens anfall.
Under världskriget 1914—18 var
slagkryssarnas insats betydande, t. ex. i
Helgolandsla-get, slaget vid Falklandsöarna,
Skageraksla-get och vid krigföringen i Svarta havet. Den
förnämsta slagkryssaren är f. n. (1930) »Hood»
(brittisk, sjösatt 1918), vars huvudartilleri
utgöres av åtta 38 cm
kanoner, fart 32 knop,
deplace-ment 41,200 ton; besättning
1,480 man.
Pansarkryssaren har
avsevärt svagare artilleri än
slagkryssaren och tunnare
pansar men högre fart än
slagskeppet. Före och under
världskriget förekommo
pansarkryssare i nästan alla
mariner, me.n efter världskrigets
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
