Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräfta (medicin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Kräfta
218
lig näring, ger ofta sönderfall och sårbildning
av tumörvävnaden med sekundära infektioner,
vilka i hög grad plåga den kräftsjuke. Genom
sönderfall av blodkärlen uppkomma ej sällan
livsfarliga blödningar. Den elakartade
tumören har slutligen en utpräglad benägenhet att
recidivera efter det kirurgiska avlägsnandet.
De godartade tumörerna ha däremot en
struktur, som endast obetydligt avviker från den
normala vävnadens; de växa långsamt utan
infiltration och destruktion av omgivningen
och ge ej metastaser samt förgifta ej
organismen och recidivera sällan efter operation.
Histologiskt föras de elakartade tumörerna
till tre huvudgrupper: 1) k a n c e r
(karci-nom) eller k. i egentlig mening, 2) sar kom,
3) sällsynta epiteltumörer
(cho-rionepiteliom och det elakartade
syncytio-met). Kancern är sammansatt av atypiskt
växande epitel och bindväv, sarkomet av
bindväv och bindvävsai tade vävnader,
epiteltumö-rerna endast av epitelvävnad. I en
kancer-tumör växlar förhållandet mellan de olika
cellelementen avsevärt. Om bindväven är
rikligt företrädd, blir tumören ofta fast och
hård, växer relativt långsamt och har ett
täml. godartat förlopp med en duration av
ända till 20—30 år (scirrös k.). Om
däremot epitelet överväger, blir kräfttumören
mera mjuk, får ett elakartat förlopp med hastig
tillväxt och tidig metastasering (märg- el.
m e d u 1 1 ä r k r ä f t a). Om tumören har
rikligt med blodkärl, får den en mörk färgton,
sönderfaller ofta och ger upphov till stora
blödningar (b 1 o d k r ä f t a). Man skiljer
mellan olika slag av kancer alltefter
förhärskande epiteltyp: skiv-, cylinder- och
kör-telepitelkancer. Skivepitelkancern
(k a n k r o i d) återfinnes oftast i de organ,
som äro försedda med skivepitel, näml, i
huden, läpparna, tungan, matstrupen och vissa
delar av underlivsorganen.
Cylinderepitel-kancern förekommer vanligast i
magsäcken, tarmen, gallblåsan och livmodern, medan
körtelepitelkancern huvudsaki.
utgår från de stora körtelbildningarna i
kroppen, ss. bröstkörtlarna, sköldkörteln, levern,
bukspottkörteln och prostatakörteln.
Kräfttumören är i sin första början oftast en liten
begränsad knöl, vilken emellertid hastigt
tillväxer till blomkåls- eller svampliknande
tumörer, höjande sig över ytan, eller också
växer ned på djupet och sönderfaller, bildande
stora, ofta blödande sårhålor. De tidigt
uppkommande metastaserna (se Metastas)
utveckla sig i regel mycket hastigt och uppnå
ofta sammanlagt mångdubbla storleken av
modertumören.
Om den verkliga orsaken till uppkomsten
av k. är vår kunskap ännu bristfällig, men
vi känna väl till symtomen på k. i de olika
organen och ha småningom fått en viss
klinisk erfarenhet om betingelserna för k:s
uppkomst. Två faktorer verka predisponerande
för k., näml, dels långvariga, inflammatoriska
retningstillstånd, dels åldern. Sedan gammalt
har man iakttagit, att vissa yrken förete
yr-keskräfta (se Yrkessjukdomar) med
speciella lokalisationer, t. ex. sotar-, anilin- och
paraffinkräfta, där tumörerna uppkomma på
Ord, som saknas under
de ställen på huden, där retningen kraftigast
inverkar, på sötare t. ex. kring veka livet
och underlivet. Med stigande renlighet och
yrkesskydd ha dock dessa kräfttyper nästan
försvunnit. Ofta uppkommer k. på läppen
hos intensiva piprökare, på tungan i sår efter
trasiga tänder samt på inflammerade ställen
efter dåligt passande lösgommar, vidare i
gamla bensår och på basen av recidiverande
magsår. K. i bröstkörteln uppträder ibland
efter en kronisk inflammation.
Hos barn utvecklas k. endast i
undantagsfall, och den är relativt sällsynt under
30-årsåldern; de talrikaste kräftfallen
förekomma i åldrar över 50 år. Den med åldern
stigande frekvensen av dödsfallen framgår av
följ, siffror från 1924, det senaste år, från
vilket officiell statistik finnes. Dödsfallen i
k. för män fördela sig sålunda, att på 100,000
av medelfolkmängden inträffade i tredje
årtiondet 14 dödsfall, i fjärde 71, i femte 234,
i sjätte 568 och i sjunde ff. 871 dödsfall.
Siffrorna för kvinnor visa liknande
proportioner. De förändringar, som åldern
framkallar i kroppskonstitutionen, predisponera
sålunda för uppkomsten av k. j\ntalet
dödsfall i k. ökas långsamt för varje år. Denna
stegring är dock till stor del betingad av att
diagnosen k. genom de förbättrade
undersökningsmetoderna kan ställas i de flesta fall,
medan under tidigare år ett flertal fall av
kräftdöd gingo under annan benämning, ofta
då »åldersdöd». Stegringen av antalet
dödsfall i k. i de högre åldersklasserna är icke
betingad av stegringen av antalet åldringar.
— I Sverige är k. nästan lika vanlig som
tuberkulosen. 1924 utgjorde antalet dödsfall
av svulster i Sverige 126,76 på 100,000 av
medelfolkmängden och av tuberkulos 149,59.
År 1924 inträffade 7,632 dödsfall genom
svulster; ung. vart 12:e dödsfall är orsakat
av k.
De huvudsakliga behandlingsmetoderna vid
k. äro den kirurgiska och den
radioterapeutiska. Den kirurgiska behandlingen
består i att medelst kniv mekaniskt avlägsna
tumören. Detta är möjligt endast i de
tidigare stadierna av sjukdomen, medan denna
ännu är lokal och innan den hunnit sprida
sig infiltrativt och ge upphov till metastaser.
Omkr. 50 % av alla kräftsjuka äro inoperabla
redan vid diagnosens ställande, och av dem,
som opereras, bli endast 15—20 % definitivt
befriade från sin sjukdom. Den
radioterapeutiska behandlingen —
röntgen-och radiumbehandlingen — har under de
senaste årtiondena utvecklats till ett
utomordentligt viktigt tillskott i kampen inot
kräftsjukdomarna. I Sverige finnas f. n.
(1930) tre centraler för behandling av
elakartade tumörer medelst radium och röntgen:
Radiumhemmet (se d. o.) i Stockholm samt de
radioterapeutiska avd. vid länslasarettet i
Lund och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Vid sidan av arbetet på utvecklande av de
olika behandlingsmetoderna står f. n. arbetet
med forskningen över kräftsjukdomarnas
orsak och natur. Först när vetenskapen funnit
k:s verkliga orsak, kunna verkligt
planmässiga åtgärder för dess bekämpande företagas.
<, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
