Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Kräfta—Kräftdjur
222
tumörer, medelst Berkefeldfiltrat. — På
talrika kräftforskningsinstitut, vilka ofta
arbeta tills, m. de kliniska sjukhusen för
behandling av kräftsjuka, drivas f. n. intensiva
forskningar för att lösa de svåra problemen
om k:s orsak. — Se även Metastas,
Radiumbehandling, Radiumhemmet,
Röntgenbehandling, Sar kom och
Svulst. E. Brn.
Kräfta, svulstbildningar på växter. L ö
v-trädskräfta är mest känd från
äppelträd men vanlig även på flera andra lövträd
och förorsakad av arter av
askomycetsläk-tet Nectria.
Infektionen, som
ofta utgår från
en grenvinkel,
bringar barken
att förtorka och
sönderfalla, så
att veden
blottas. Når
kräftsåret runt en
gren, förtorkar
hela den
utanför belägna delen
av denna.
Kulturåtgärder, ägnade att
befordra skottmogna-den och
förebygga frostskador, utgöra det
viktigaste
stridsmedlet mot
löv-trädskräfta, varjämte uppkomna
kräftsår böra
renskäras och
tillslutas med lufttätt täckmedel. — K. av
liknande typ framkallas hos lärkträd, tall m. fl.
barrträd av arter av diskomycetsläktet
Dasy-scypha-, lärkträdskräfta (D. calycina)
har ofta förorsakat mycket allvarsamma
skador, likaså tallkräfta (D. fuscosangziinea)
på unga tallar i Norrland. — Om jordkräfta
och potatiskräfta se resp.
Ilonungsskiv-1 i n g och Potatissjukdomar. Th. Lfs.
Kräftan (lat. Ca’ncer), en av Djurkretsens
stjärnbilder, belägen mellan 8 och tim.
Bild 1. Naupliusstadium
hos släktet Cyclops.
Bild 2. Cyclops
co-ronatus, hona, sedd
från ryggsidan. Ov S
ovarier.
Bild 3. Klyvfot hos
Cyclops-axt.
rektascension och 10—35° n. deklination,
mellan Tvillingarna och Lejonet. Ett
normalt öga torde kunna urskilja omkr. 50
stjärnor i K., varav ingen är ljusstarkare än
4:e storleken. Enär solen kommer in i K:s
stjärnbild, då den vid midsommar uppnått
sin största nordliga deklination, kallas den
nordliga av jordens båda vändkretsar
Kräftans vändkrets. E. J.*
Kräftdjur, Crustäcea, en avdelning av
leddjuren (Arthropoda) i vidsträckt bemärkelse.
K. ha dessas ledade kitinpansar, förstärkt
genom inlagrad kalk. De flesta k. äro
typiska vattendjur och andas i regel med
gälar, belägna på sådana ställen av kroppen,
där ett snabbt ombyte av vatten är möjligt.
Små; former andas genom huden och sakna
vanl. blodkärl, stundom även hjärta, medan
dessa organ äro väl utbildade särskilt hos
större former. Typiska för k. äro vidare de
ledade, hos alla ursprungliga och simmande
former kluvna extremiteterna, som alltid
finnas i stort antal. De två främsta paren
tjänstgöra som antenner, det tredje som
käkar, fjärde och femte som s. k. käkfötter och
de övriga vid förflyttningen. Sinnesorgan äro
känselborst, framför allt på antennerna, ögon
av två slag, näml, dels fasettögon, dels
opa-riga s. k. Nauplius-ögon, samt hos högre
former balansorgan. K. äro vanl. skildkönade
och utmärkas stundom av könsdimorfism,
varvid hanarna än äro större, än (hos
parasiter) avsevärt mindre än honorna. Även
andra former av di- och polymorfism förekomma,
t. ex. säsongdimorfism hos vissa
planktonformer (Daphnia). Utvecklingen är i regel
förbunden med en metamorfos, varunder flera
olika larvtyper följa på varandra. De
tidigaste äro den med tre segment utrustade,
sexbenta Nauplius-larven och den mer
komplicerat byggda Zoèa-larven. Den förra är
allmän hos lägre k., den senare hos högre. De
flesta k. bebo havet, lika talrikt i kallare
som i varmare hav. Ett mycket stort antal
lever även i sötvatten och ej så få (särskilt
tropiska former) helt eller delvis på land.
Även i fråga om levnadssättet föreligga stora
skiftningar. Många äro rörliga bottenformer,
andra fastsittande, ett stort antal pelagiska,
och även djuphavet har sina former. Inom
åtskilliga grupper finnas
parasitiskt levande arter, vilka
i vissa fall äro ytterst starkt
modifierade. K. tillhöra de
äldsta kända fossilen. Redan
i kambrium uppträdde
gruppen trilobiter (se d. o.). Högre
kräftdjur, Malacostraca,
uppträda först mot paleozoiska
tidens slut.
K. indelas vanl. i två
huvudgrupper: Entomostraca och
Malacostraca. Till den förra
höra former med växlande
antal segment (10—65).
Zoea-larver uppträda ej hos dessa.
Inom den senare gruppen är
antalet segment alltid 20.
Metamorfosen börjar vanl.
med en Zoèa-larv, stundom
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
Lövträdskräfta på äppelträd,
a yngre skada, b äldre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
