Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Kräklingbo—Kräldjur
226
krycka, som oftast smyckas av bladornament
och som nedtill skiljes från stavens raka del
av en rundad knapp. Icke sällan är k:s övre
del av ädel metall, elfenben eller emaljarbete.
— K. föres som ämbets- och värdighetstecken
av de flesta kristna kyrkosamfunds biskopar,
av de romersk-katolska kardinalerna (utom
kardinaldiakoner) samt med särskilt påvligt
tillstånd av vissa abboter. Envar av dessa
äger rätt att föra k. endast inom sitt
ämbetsområde, en kardinal endast i sin titulärkyrka,
en biskop endast inom sitt stift o. s. v. K.
betecknar symboliskt bärarens herdeämbete.
— Se Ch. Rohault de Fleury, »La messe»,
bd 7 (1889). H. W-n.
Kräklingbo, socken i Gotlands n. härad,
på östkusten, v. om Katthammarsvik; 46,72
kvkm, 392 inv. (1930). Huvudsaki. jämna
skogs- och myrmarker; i södra K. reser sig
Torsburgen (se d. o.). 705 har åker, 2,885
har skogs- och hagmark. Ingår i K., Anga
o. Ala pastorat, Visby stift, Medelkontraktet.
Kräklinge, socken i Örebro län, Hardemo
härad, på Närkesslätten, s. v. om Örebro;
39,14 kvkm, 860 inv. (1930). Jämn, bördig
slättbygd, delvis torrlagd genom reglering
av Viaån 1863—65. 2,348 har åker, 1,432 har
skogs- och hagmark. Egendomar: Torp,
Skof-testa m. fl. Pastorat i Strängnäs stift,
Edsbergs kontr. Jfr Helgelseförbundet.
Kräkmedel, Eme’tica, medel, som framkalla
kräkning (se d. o.) dels på reflexväg genom
retning av nervändar i magslemhinnan (el.
svalget, t. ex. vid införandet av ett finger
i halsen), varvid retningen fortledes till
»kräkningscentrum» i förlängda märgen,
vilket igångsätter kräkning, dels efter
uppsugning i blodet och direkt inverkan på
kräkningscentrum. Till förra gruppen av k.
höra kopparsulfat och kräksalt (se d. o.),
medan det bästa k., apomorfin (se d. o.), som
brukar insprutas under huden, verkar från
blodet. Kräkrot (se d. o.) verkar båda
vägarna. Bruket av egentliga k. har i senare tid
starkt avtagit. Viktigaste användningen är för
avlägsnande av nedsväljda gifter, varvid k.
ofta ersättas av magpumpning (se d. o.). Ljd.
Kräkning, maginnehållets uppdrivande
genom matstrupen. Magens s. k. fundusdel
slappas, medan pylorusdelen sammandrages,
tillslutningen av övre magmunnen (cardia)
upphör, och kraftiga kontraktioner av
bukmuskulaturen inställa sig. K. är i regel en
reflexakt, som kan utlösas från olika delar
i kroppen. I många fall kan k. betraktas
som en »naturens skyddsåtgärd», varigenom
matsmältningsapparaten befrias från
skadliga ämnen. Särskilt bekanta äro k. vid
sjösjuka och under havandeskap (se H y p e
r-e m e s i s). I många fall visar det
upp-kräkta naturen av de sjukdomsprocesser, som
förorsaka k. Särskilt karakteristiska äro
kaffesumpliknande k. vid magblödning och
fekal (exkrementluktande) k. vid
tarmhinder. J. E. J-n.*
Kräkrot, Rädix ipecacua’nhae, fås av
rubia-céen Uragoga ipecacuanha (Cephaelis
ipecacuanha), halvbuske från s. v. Brasiliens fuktiga
urskogar. K:s viktigaste beståndsdelar äro
alkaloiderna emetin, c e f a e 1 i n och p s y-
c h o t r i n, av vilka de två förstnämnda ha
kräkningsalstrande verkan. Insprutade i
stora doser under huden el. i blodet på djur,
förlama kräkrotsalkaloiderna glatt
muskulatur bl. a. i blodkärlens väggar, varav alstras
svåra rubbningar i tarmen, blodig diarré
m. m., och i lungorna (ödem, förtätning,
såsom vid lunginflammation), slutligen
hjärt-förlamning och död. Flera andra, k. liknande
rötter ha förekommit i handeln och kallas
»falsk ipecacuanha». Äkta k. odlas såväl i
hemlandet, staten Matto Grosso i Brasilien,
som i Brittiska Indien. K. började mot
slutet av 1600-talet användas i Europa mot
rödsot och värderades mycket högt. Mer
än som kräkmedel användas
kräkrctsprepara-ten nu för att främja upphostning av slem i
luftvägarna vid bröstsjukdomar (se E
x-pektorerande medel). I Sv.
farma-kopén finnas talrika kräkrotspreparat. Av
roten framställas flytande
kräkrotsex-trakt (Extractum fluidum ipecacuanhae)
och Dovers pulver (se d. o.); av det
flytande extraktet kräkrotsdroppar
(Tinctura ipecacuanhae) och bröstsaft (se
L i n c t u s);av kräkrotsdroppar kräkrot
s-sirap (Syrupus ipecacuanhae) och T h i e 1
e-manns droppar (se d. o.). C. G. S.
Kräksalt,
Kaliumantimonyltar-trat, Kräk vinsten, ett dubbelsalt av
antimontrioxid och kaliumbitartrat. K. är
ett vitt kristalliniskt pulver med sötaktig,
efteråt äcklig, metallisk smak. Intages en
måttlig dos k. (3—6 cg), utlöses därav i
regel på reflexväg kräkning (se
Kräkmedel), ibland åtföljd av diarré. Uteblir denna
verkan eller inträder den alltför långsamt,
sönderdelas k. i den sura magsaften, varefter
starkare retning, etsning och ev. allmän
förgiftning inträda (med koleraliknande diarré,
kramp, upphävd urinsekretion, höggradig
utmattning, kollaps, och ev. död genom
andnings- och hjärtförlamning). Som kräkmedel
begagnades k. flitigt under 1600- och
1700-talet men nyttjas numera sällan. Däremot
har k. nyligen fått användning vid vissa
tropiska sjukdomar, varvid k. insprutas i
blodbanan. (Ljd.)
Kräksaltvin, Antimonvin, Vinum
sti-biätum, en lösning av 1 d. kräksalt (se
d. o.) i 249 dir marsalavin. För att
framkalla kräkning ges en matsked, åt barn en
tesked, var 10:e—15:e minut, tills verkan
följer. (Ljd.)
Kräkvinsten, se K r ä k s a 11.
Kräldjur, Repti’lia, en klass av
ryggradsdjuren. Från groddjuren, om vilkas olika
grupper de till kroppsformen erinra, skilja de
sig framför allt genom förekomsten av
fosterhöljen. K. äro typiska landdjur, även om
vissa grupper sekundärt återgått till
vattenlivet. Huden är starkt förhornad och i regel
uppdelad i fjäll el. plåtar av växlande form.
Dessa bestå av läderhudspapiller, över vilka
hornlagret är starkt utvecklat. Hos
krokodiler och sköldpaddor förstärkes huden
ytterligare genom i läderhuden bildade benplattor.
Hos övriga former ömsas hornlagret
periodiskt. Den för många k. typiska praktfulla
färgen framkallas av i läderhuden liggande
XII. 8
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
