Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Kräm—Krängningsförsök
228
Bild 1. Snitt genom huden hos olika kräldjur, h
hornlager, s tillväxtlager, l läderhud, o benplåtar.
färgceller, kromatoforer, vilka ofta
möjliggöra färgväxling. Egentliga hudkörtlar
saknas fullständigt. Skelettet företer
stora växlingar och visar överensstämmelse å
ena sidan med groddjurens, å den andra med
fåglarnas. Anmärkningsvärd är förekomsten
av bukrevben (jfr Abdominalsternum)
hos vissa grupper. Då hudandning ej kan
förekomma, äro lungorna i regel väl
utbildade och ofta försedda med invändigt glatta
utbuktningar, luftsäckar.
Blodomlopps-organen utmärkas av att hjärtkammaren
genom en mer el. mindre tydlig skiljevägg
är uppdelad i en arteriell och en venös hälft.
Längst har denna uppdelning gått hos
krokodilerna. Alla k. äro dock växelvarma
(»kallblodiga»). Tre artärer lämna hjärtat,
näml, lungattären samt en arteriell och en
venös artärstam.
Matsmältningsap-p ar a ten växlar starkt i utseende.
Sköldpaddorna sakna tänder; hos övriga former
äro de fastvuxna på de tandbärande benen,
som utom de egentliga käkbenen kunna vara
gomben, vingben, stundom även plogben.
Endast hos krokodilerna, som blott bära
tänder på käkkanterna, äro de nedsänkta i
tandhålor. Njurarna äro stora och flikiga,
och urinblåsa finnes hos de flesta ödlor och
sköldpaddor. Parningsorganen äro väl
utbildade hos de flesta k. ITos ormar och ödlor
är den med hornartade taggar utrustade penis
parig. Äggen, som alltid läggas på land,
såvida ej deras utveckling försiggår redan i
äggledaren, äro omgivna av ett läderaitat,
stundom förkalkat skal och innehålla en stor,
oljerik gula, medan vitan vanl.
är mindre betydande. Av
sinnesorganen äro ögonen bäst
utvecklade. Egendomligt är det
hos många k. tydligt påvisbara
rudimentära hjässögat,
parie-talorganet (se d. o.), ofta
beläget i ett hål i skalltaket och
täckt av ett opigmenterat fjäll.
Trumhinnan står genom ett enda
hörselben i förbindelse med
in-nerörat. I hjärnan äro
framför allt stora oeh lilla hjärnan
bättre utvecklade än hos lägre
former. — Av de omkr. 3,800
nu levande arterna tillhöra de
flesta grupperna ormar och
ödlor. Det ojämförligt största an-
talet lever i ekvatorialtrakterna. De äldsta k.
uppträdde redan i stenkolsformationen med
former, som sannolikt voro besläktade med
stegocefalerna (se d. o.). Sin blomstringstid
upplevde k. under mesozoisk tid med hela
ordningar, som sedan utdött.
Ord, som saknas under
Nu levande k. indelas på följ. sätt. O
r-m a r (Ophidia), ma sk tu ngade k.
(Rhip-toglossa), ödlor (Lacertilia), vilka tre
grupper ofta sammanföras under namnet
fjäll-reptilier, krokodildjur (Crocodilia),
sköldpaddor (Chelonia) och
bryggödlor (Rhynchocephalia). Härtill komma
bl. a. de fossila ordn. skräcködlor
(Dino-sauria), f 1 y g ö d 1 o r (Pterosauria),
fisködlor (Ichthyosauria), svanödlor
(Sau-ropterygia) och Anomodontia
(Theromor-pha). Dessa ordn. sammanföras stundom till
två huvudgrupper, Synapsida och Diapsida,
varav den förra, omfattande bl. a. ordn.
Anomodontia, sköldpaddor och Sauropterygia
bland sig skulle räkna däggdjurens
stamformer, medan fåglarna skulle leda sitt ursprung
från den senare. T. P.
Kräm (av fr. crème,
grädde). 1. Under
tillredningen oavlåtligt
vispad, nära kokt
blandning av grädde,
ägg, socker, mjölk och
någon smakgivande
essens; brukas mest som
fyllning i tårtor och
bakelser (t. ex.
vaniljkräm). — 2.
Anrättning av sammankokt
fruktsaft, vatten,
socker och potatismjöl, t.
ex. hallon-,
blåbärs-kräm o. dyl.
Krämkopp, kopp av porslin i äggrund form,
med grepe och lock, särskilt vanlig på
1700-talet.
Krämlor, svampar, tillhörande släktet
Russula av skivsvamparnas fam. bland
hymeno-myceterna. K. kännetecknas liksom riskorna,
från vilka de avvika genom saknaden av
mjölksaft, av att foten är spröd, ej trådigt
upprispbar. Många k. äro vanliga i våra
skogar; några ha skarp, brännande smak och
äro giftiga, andra, t. ex. mandel-, kant-,
sill-och äggkrämla, äro goda matsvampar. Jfr
färgplansch vid art. Svampar. Th. Lfs.
Kränga säges ett fartyg göra, då det »har
slagsida», ej »ligger på rät köl» utan lutar
åt ena sidan. Subst.: Krängning.
Krängningsdeviation, skillnaden mellan
de-viationen vid krängning och deviationen på
rät köl för samma kompass och samma
kompasskurs. K. för 1° krängning åt babord
på kompasskursen nord utgör kompassens
krängningskoefficient, efter vilken
k. på varje kurs och vid varje krängning
beräknas. K. på järn- el. stålfartyg kan uppnå
betydande storlek och bör därför alltid
kompenseras. Jfr D e v i a t i o n 2. ö-g.
Krängningsförsök, att genom praktiska prov
bestämma läget i höjdriktningen av ett
fartygs tyngdpunkt för att utröna fartygets
styv-hetsegenskaper, ofta till kontroll, sedan
fartyget färdigbyggts. Medelst tyngder kränges
fartyget från upprätt jämviktsläge till ett
nytt sådant, då styvhetsmomentet blir lika
med det av de flyttade tyngderna alstrade
krängningsmomentet. Formeln härför är
P (?—a) sin v = p . d . cos v,
K, torde sökas under C.
Bild 2. Hjärna
hos kräldjur. 1
stora hjärnan, 2
mellanhjärnan,
3 mitthjärnan, 4
lilla hjärnan, 5
förlängda
märgen, l luktlober,
t tallkottkörteln.
Krämkopp från
Marie-berg 1767.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
