Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Krängningskoefficient—Kröning
230
där P är fartygets vikt, anbragt i G, r
avståndet mellan metacentrum (M) och
deplace-mentets tyngdpunkt (C), a avståndet mellan
deplacementets och
fartygets
tyngdpunkter på rät köl, p
vikten av de
ombordtag-na tyngderna och d
avståndet, som dessa
tyngder flyttats från
fartygets mittlinje,
samt v den uppmätta
krängningsvinkeln. Ur
denna ekvation
beräk
nas fartygets tyngdpunkt. På bilden
betecknas fartygets vattenlinje med VL före och
med V1^ efter krängningen. — Jfr
Metacentrum och Stabilitet. Ax. L.
Krängningskoefficient, se
Krängnings-d e v i a t i o n.
Krängningsvinkel, den vid ett fartygs
krängning uppkomna vinkeln mellan
fartygets lodlinje i upprätt läge och en linje,
dragen i fartygets krängda läge vinkelrätt mot
kölen i fartygets mittplan. Ax. L.
Kräpp (fr. crépe, krusflor), ett tunt tyg av
silke, bomull, konstsilke el. dyl., vävt i
gasbindning med omväxlande höger- och
vänster-snodda trådar, som vid efterbehandling (t. ex.
med ånga) knorra sig och ge tyget en
varaktigt krusig yta. Kräppeffekt åstadkommes
även på rent mekanisk väg i andra tunna
vävnader, t. ex. genom pressning mellan
räff-lade valsar. G. H-r.
Kräppapper, tunt, färgat, olimmat papper,
som fått kräppartad rynkning genom
pressning mellan rafflade valsar. Brukas till
pryd-nadsändamål, dekorering o. dyl. G. H-r.
Kräts, avfall av metall i form av spån,
slagg o. dyl. bearbetningsrester;
företrädesvis om avfall från guldsmedsverkstäder,
fabriker för silver- och finare metallvaror,
stilgju-terier, tryckerier m. fl.
Kräva, zool., se Fåglar, sp. 80.
Krävstorkar, Lepto’ptilus, ett släkte av
fam. äkta storkar bland de storkartade
fåglarna. De äro stora, klumpiga fåglar med en
krävliknande utbuktning från nedre delen av
halsen. Till krävstorksläktet höra
adjutantfågel och marabustork (se dessa
ord). T. P.
Kröderen, insjö i Buskerud fylke,
östlandet, Norge, i Hallingdalens förlängning; 42
kvkm, 40 km lång, 132 m ö. h., 31 m djup.
K. genomflytes av Hallingdalselven.
Kroger, T i m m, tysk författare (1844—
1918), var först domare, sedan 1903
uteslutande författare, uppmanades av Detlev von
Lilieneron att författa och vart en mästerlig
skildrare av Holstein och dess allmoge. Skr.:
»Eine stille Welt» (1891), »Der Schulmeister
von Handewitt» (1894), »Die Wohnung des
Gliicks» (1899), »Um den Wegzoll» (1905),
»Das Buch der guten Leute» (1908) m. fl.
Sami, berättelser i 6 bd 1914. Monogr. av G.
Falke (1906) och F. Schriewer (1924). R-nB.
Krökning benämnes i matematiken den
storhet, som mäter en kurvas el. en ytas
böjning i en viss punkt. För en kurva är k.
lika med det inverterade värdet av k r ö k-
n i n g s r a die n el. radien i
kröknings-cirkeln, d. v. s. den cirkel, som tangerar
kurvan i tre sammanfallande punkter. I
krökningsmåttet för en yta ingå den största
och den minsta krökningsradien till ytans
normalsektioner i punkten i fråga. T. B.
Krönare. Enl. instr. för justerare 31 jan.
1855 kunde justering av förvarings- och
transportkärl på lastageplatser, fisklägen och
tjär-brännerier anförtros åt k., om justeraren icke
kunde medhinna dessa kärls justering. Till
k. antogos väl kända män, som visat sig äga
säker kännedom om hithörande författningar.
Befattningen avskaffades 1878. T. Swn.
Krönika (lat. chro’nica, grek, chronika’, av
chro’nos, tid), »tideböcker», konstlös historisk
framställning, utgörande en övergångsform
mellan annaler (se d. o.), som uppräkna
historiska notiser efter årtal, och pragmatisk
historia, som ej nöjer sig med att återge de
yttre händelserna utan även söker ställa dem
i orsakssammanhang till varandra (jfr H i
s-t o r i a, sp. 1061). Krönikeskrivandets
blomst-ringstid var medeltiden, och man kan skilja
mellan en mängd olika slag av k. från denna
tid, t. ex. världskrönikor, lands-, landskaps-,
stads-, biskops- och klosterkrönikor. Jfr även
Rimkrönikor. Sveriges flesta
medeltidskrönikor ha utgivits i källpublikationen
»Scriptores rerum suecicarum medii ævi».
I modern litteratur brukas ordet k. (fr.
chronique) även om tidskrifts- el.
kalenderuppsatser, som skildra tilldragelserna under
en viss tid (t. ex. veckokrönika) el. på ett
visst område (t. ex. teaterkrönika), samt om
i kåserande stil avfattade tidningsartiklar om
dagshändelser. Författare till sådana artiklar
kallas stundom krönikör. (V. S-g.)
Krönikeböckerna, två av de s. k. historiska
böckerna i G. T., i Vulgata kallade Chronica,
så ock av Luther. Första Krönikeboken
börjar med släktregister från Adam och skildrar
huvudsaki. Davids historia. Den andra
handlar om Salomo, konungarna i Juda rike samt
dettas undergång och slutar med att
omnämna tillåtelsen att återvända ur
fångenskapen. — K. behandla med förkärlek frågor
om gudstjänsten och undvika ofördelaktiga
notiser om de konungar, som gynnade kulten.
Såsom historiska källor ha de icke samma
värde som Samuels- och Konungaböckerna.
De äro skrivna lång tid efter återkomsten
från Babel. S. H-r.
Krönikör, se Krönika.
Kröning. 1. En religiös akt, genom vilken
en monarks regeringstillträde bekräftas. K.
består av smör j elsen och kronans
påsättande, vilka ceremonier pläga
föregås av regentens ed och efterföljas av
hyllning. Ett slags k. förekom redan hos egypter,
israeliter och perser. Den romerska
kejsarkrö-ningen är förebilden för de senare
västerländska k. De frankiska konungarna läto kröna
sig i Reims. Karl den store kröntes i Rom av
påven. De tyska konungarna kröntes i Aachen
och mottogo kejsarkronan i Rom. Karl V
kröntes i Bologna. Sedan kröntes de tyska kejsarna
i bl. a. Regensburg, Augsburg och Frankfurt
am Main. De franska konungarna fortforo
att krönas i Reims. Napoleon I kröntes i
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
