Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Kubala—Kuban
240
allmänna arbeten, men välståndet gick
tillbaka, och det spanska väldet blev
impopulärt. Ett starkt parti bland K:s kreoler
önskade förening med Förenta staterna, och
tanken väckte på 1850-talet starka sympatier
i U. S. A. Ett väntat initiativ från
presidenten J. Buchanan uteblev dock, och planen
förföll, sedan sydstaterna besegrats i
nordamerikanska inbördeskriget. Missnöjet med den
spanska styrelsen hade resulterat i spridda
resningsförsök, och 1868 utbröt under ledning
av advokaten Manuel Céspedes ett
formligt uppror, »tioårskriget». Man fordrade
politisk likställighet med moderlandet,
jämnare skattefördelning, bättre förvaltning och
slaveriets avskaffande, men Spanien avvisade
kraven. Striden fördes å ömse sidor med stor
grymhet, brand och plundringar voro vanliga.
Kriget rasade mest i de ö. provinserna. En
summarisk rättegång 1873 mot besättningen
på den under amerikansk flagg seglande,
kon-trabandförande ångaren »Virginius» ledde till
en diplomatisk konflikt (»Virginiusaffären»):
Spanien måste betala skadestånd till U. S. A.
och England. Insurgenterna voro inbördes
oeniga, och 10 febr. 1878 förmådde general
Martinez de Campos de upproriska till
underkastelse mot löfte om amnesti och
reformer. 1886 avskaffades definitivt slaveriet.
Den spanska författningen av 1876 infördes
1881 på K., men sockerkriser och de
spanska ämbetsmännens dåliga förvaltning
förberedde jordmånen för ett nytt uppror. Då
U. S. A. 1894 uppsagt handelstraktaten med
Spanien, lamslogs K:s sockerindustri, och
våren 1895 utbröt ett allmänt uppror
under ledning av skalden José Marti
och veteraner från tioårskriget, främst M.
G 6 m e z (se d. o.) och mulatten Antonio
M a c e o. Under detta uppror härjades
särskilt de v. provinserna, och den spanske
generalen Valeriano Weylers hänsynslösa
krigföring och förödande koncentrationsläger för
civilbefolkningen möttes med andra
grymheter från insurgenterna. 15 febr. 1898
sprängdes amerikanska slagskeppet »Maine» i luften
i Habanas hamn. Orsaken till explosionen
förblev outredd, men på amerikanskt håll
påstods, att den förorsakats av spanska
flyt-minor, och en våldsam pressagitation mot
Spanien uppblåstes i U. S. A. 20 april 1898
fordrade U. S. A., att Spanien skulle draga
bort sina trupper från K., och Spanien
svarade med krigsförklaring. Under det korta
spansk-amerikanska kriget
instängdes en spansk eskader under Cervera (se
d. o.) i Santiagos hamn, och 15 juli måste
Santiago kapitulera. Genom freden i Paris
10 dec. s. å. avstod Spanien från sina
rättigheter på K. ön styrdes jan. 1899—20 maj
1902 av amerikanska militärguvernörer;
förvaltningen ordnades, gula febern bekämpades,
och insurgenternas friskaror hemförlovades.
Den 1900 valda konstituerande församlingen
åstadkom en författning (21 febr. 1901), och
ett av U. S. A. 12 juni s. å. genomdrivet
tillägg till denna (Platt amendment) innebar
bl. a., att K. ej skulle få rätt att med
främmande makt ingå fördrag, som kunde minska
K:s oberoende, medan U. S. A. skulle få rätt
att intervenera på K., om så erfordrades,
samt där förvärva lämpliga marinbaser.
Under K:s förste president, Tomas Estrada
Palma, 1902—06, steg den allmänna
välmågan, men partiernas kamp om makten,
korruption och valsvek skapade vantrevnad,
och vid liberalernas uppror juli 1906 begärde
Palma militärhjälp från U. S. A. 29 sept.
övertog sedermera presidenten Taft
verkställande makten på K. men överlämnade redan
okt. s. å. ledningen till en provisorisk
amerikansk styrelse under Charles E. Magoon.
Denna återställde lugnet, reformerade
förvaltningen, införde en ny vallag m. m. och
kunde 28 jan. 1909 överlåta K:s styrelse åt
inhemska myndigheter. Den nyvalde liberale
presidenten José Miguel Gömez, 1909
—13, hade bl. a. att bekämpa ett
negeruppror 1912. Hans efterträdare, den konservative
general Mario Menocal, 1913—21,
genomdrev betydande anslag för allmänna ändamål
men angreps för dålig administration och
fusk vid omvalet 1916, vilket gav Gömez
anledning till ett misslyckat revolutionsförsök.
Under världskriget gjorde K. goda affärer på
sockerleveranser till de allierade. 7 april 1917
förklarade K. Tyskland krig men ingrep ej
direkt i striden; krigstillståndet upphörde
okt. 1920, och s. å. blev K. medl. av
Nationernas förbund. De lysande konjunkturerna
1919 följdes av en svår ekonomisk kris, som
avhjälptes genom amerikanskt ingripande.
1927—28 genomfördes författningsändringar,
varigenom bl. a. kvinnlig rösträtt infördes.
Nuv. president är general Gerardo M
a-c h a d o, först vald 1924; hans mandat utgår
1935.
Litt.: E. Deckert, »Cuba» (1899); J. af
Klercker, »Cuba och dess frihetskamp» (1899);
A. G. Robinson, »Cuba. Old and new» (1915);
C. M. Trelles, »Biblioteca geogråfica cubana»
(1920) och »Biblioteca histörica cubana» (1922
—24); W. F. Johnson, »History of Cuba»
(5 bd, 1920); »Terry’s guide to Cuba» (1926);
C. E. Chapman, »A history of the cuban
re-public» (1927); H. Key, »Kaffe, socker och
bananer» (1928). A. A-t.
Kuba’la, L u d w i k, polsk historiker (1838
—1918), lektor i Lemberg. Var specialist på
polsk 1600-talshistoria och skrev fyra
volymer om krigen 1653—60 (1910—22). Av dem
är särskilt »Wojna szwecka w roku 1655 i
1656» (Svenska kriget 1655—56; 1913) av
vikt för studiet av Karl X Gustavs polska krig.
Kubän, invånare på Kuba, särskilt av den
vita befolkningen.
Kubän, flod i ryska Nordkaukasien från
Elbrus till Svarta havet och Azovska sjön.
Omkr. 900 km. Mottager talrika bifloder från
Kaukasus (Laba, Bjelaja m. fl.). K. befares
med ångbåtar från Krasnodar till Temrjuk
vid mynningen, 226 km.
Kubän, distrikt i ry. Nordkaukasien kring
floden K. och vid Azovska sjön; 35,202 kvkm,
1,489,185 inv. (1926). Huvudstad: Krasnodar.
Är ett fruktbart stäppland och
svartajords-område, som, sedan området 1783 avträtts av
Turkiet till Ryssland, koloniserats genom
kosacker (kubanska kosackerna). Befolkningen
utgöres nu till 61,5 % av ukrainare, 33,4 %
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
