Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Kufra—Kuhlau
248
Araberna fingo k. från syrerna före
Muhammeds tid. Dess stela, rätvinkliga former
utträngdes på 900 el. 1000-talet av en lättare
löpande rundskrift. K. förekommer på k u-
Kuggväxelmotor.
Kufra (K u f a r a, e 1 - K o f r a), oasgrupp
i Libyska öknen, italienska Libyen, mellan
23° 40’ och 26° n. br. samt 21° och 24° ö.
Igd; 270—490 m ö. h. Utgöres av fem oaser;
störst är Kebabo i s. ö. (8,793 kvkm). Oaserna
äro väl uppodlade. Befolkningen (omkr. 4,000
pers.) utgöres av sujaaraber och ett fåtal
tibbu, fanatiska muhammedaner och
anhängare av senusiorden, som tidtals haft sitt säte i
K. Besöktes av G. Rohlfs 1879. Jfr Rosita
Forbes, »The secret of the Sahara: K.» (1921).
Kufstein [koT/tain], stad i österrik.
Tyro-len vid Inn, gränsstation till Bayern; 6,720
inv. (1923); 483 m ö. h. över K. höjer sig
den forna bergfästningen Geroldseck. I
ö. Kaisergebirge (2,344 m ö. h.). Besökt
sommarplats.
Kuge, den gamla japanska hovadeln.
Kugge, tand på ett hjul; se Kugghjul.
Kuggfräsmaskin, maskinb., se F r ä s
mask i n e r, sp. 1269.
Kugghjul, tandat hjul, vars tänder (k u
g-g a r) ingripa i mellanrummen (kuggluckorna)
på ett likartat hjul el. en kuggstång, varvid
en rörelse överföres. Vid k:s kringvridning
bringas den ena kuggen efter den andra att
utöva tryck mot motsv. kuggar i det drivna k.
eller kuggstången. Cylindriska k. äro
avsedda för överföring av rörelse mellan
parallella axlar, k o n i s k a mellan axlar, som
bilda vinkel mot varandra. Även andra
former förekomma för särskilda ändamål.
Cylindriska k. utföras ofta med
vinkelkuggar (kuggens längdriktning bruten på
mitten av hjulbanan i form av ett trubbigt V),
vilka bl. a. ge en tystare gång. Vanl. äro
kuggarna av järn eller stål, men även
träkuggar förekomma. Ett par eller flera mot
varandra arbetande k. kallas kuggväxel,
ett mindre, drivande k. i en kuggväxel kallas
ofta drev el. kuggdrev. — Kuggarnas
tryckytor glida ej under arbetet utan rulla
mot varandra. Alltefter kuggprofilen
skiljer man på raka, cykloid- och e v o
1-ventkuggar. O. B-n.
Kuggstång, en rak stång, försedd med
kuggar, som ingripa i ett kugghjul (se d. o.). K:s
Ord, som saknas under
uppgift är att förvandla en roterande rörelse
till en rätlinig el. tvärtom. O. B-n.
Kuggstångsbana, se Bergbana.
Kuggväxel, mek., se Kugghjul.
Kuggväxelmotor, elektrisk motor, försedd
med inbyggd kuggväxel för att nedbringa
rotationshastigheten till lämpligt varvantal.
Bilden visar en k. med svensken W. R.
Ugglas patenterade växel. Genom s. k.
vinkelkuggar i hjulen samt ett långt drivet
precisionsarbete på dessa ävensom kullager för
axlarna och en effektiv smörjning av växeln
är i dessa k. effektförlusten nedbragt till
1—2 %. Växlar med ett
översättningsförhål-lamle av ända till 35 : 1 kunna framställas av
Ugglas modell. K. medföra, att även täml.
sakta gående arbetsmaskiner kunna kopplas
direkt till motorn. O. B-n.
Kugler [kö’glor], Bernhard, tysk
historiker (1837—98), son till F. Th. K. Var 1866
—97 prof, i Tübingen. Han skrev bl. a.
»Ge-schichte der Kreuzzüge» (1880; 2:a uppl. 1891)
och »Wallenstein» (1884).
Kugler [kö’glor], Franz Theodor,
tysk konsthistoriker (1808—58). Han
genomgick arkitektskolan i
Berlin, blev 1833 prof,
i konsthistoria vid
akad. i Berlin samt
1849 föredragande råd
för konstärendens
beredning i preussiska
kultusministeriet. K:s
»Handbuch der
Kunst-geschichte» (1841—42;
5:e uppl. i 2 bd utg.
av W. Lübke) är ett
för den
konsthistoriska forskningen
betydelsefullt arbete. K:s
ofullb. »Geschichte der Baukunst» (3 bd, 1856
—59) fortsattes av J. Burckhardt, W. Lübke
oeh C. Gurlitt.
Kuguär, zool., se Puma.
Kuh-i-Baba, bergskedja i Afganistan,
fortsätter Hindukusch (se d. o.). Når 5,140 m ö. h.
Vattendelare mellan Hilmend och Heri-rud.
Kuhl [köl], Herm ann von, tysk
general, militärförfattare (f. 1856). Blev major i
generalstaben och lärare vid krigsakad. 1900,
överste 1909, adlades och blev 1918 general
av infanteriet. K. blev vid världskrigets
utbrott stabschef vid l:a armén (v. Kluck),
senare vid armégruppen kronprins Rupprecht.
Han har utgivit flera värdefulla arbeten om
världskriget, t. ex. »Der deutsche Generalstab
in Vorbereitung und Durchführung des
Welt-kriegs» (1920), »Der Marnefeldzug vom 1914»
(1921) och »Die Kriegslage im Herbst 1918»
(1922). C. O. N.*
Kuhlau [kö’låu], Frederik, dansk
tonsättare (1786—1832), f. i Hannover. Utbildades i
Hamburg, kom 1810 till Köpenhamn, där han
sedan levde som pianist och pianolärare. K.
vann stort rykte genom romantiska operor i
dansk folkvisestil, bl. a. »Röverborgen» (1814),
»Lulu» (1824), »Elverhöi» (1828; »Elf
jungfrun», först 1857 given i Sthlm), sonater och
sonatiner, som förde hans namn över hela
Europa, samt stycken för flöjt, vilka på sin
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
