Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Kulspruta
266
denna tid samt 1870- och 1880-talet hade alla
5—25 pipor och gjordes antingen efter
revolversystemet, s. k. revolverkanoner,
med piporna ordnade och roterande kring en
huvudaxel, eller efter ramsystemet, d. v. s.
med piporna ordnade i ett el. flera lager
ovanpå varandra och sammanhållna av en
ram. Till det förra hörde främst R. J.
Gat-lings revolverkanon (bild 1), konstruerad
1861, till det senare svenske ingenjören H.
Palm eran t z’ k. (bild 2), som efter
förbättringar av T. Nordenfelt och T h.
Winborg snart intog främsta rummet,
vidare den från fransk-tyska kriget 1870—71
bekanta, i Meudon tillverkade R e f f y e s k.,
även kallad canon å balles. Flertalet av de
flerpipiga k. hade gevärskaliber, men vid
fästningarna och flottan förekommo även
grovkalibriga (25—38 mm) k. Eldhastigheten
växlade efter kalibern och antalet pipor; de
lättare k. kunde skjuta 300—1,200 skott, de
grövre 100—200 skott i min. Vapnets vikt
växlade också med kalibern; en k. av
gevärskaliber, vilande i fältlavett, vägde t. ex.
omkr. 300 kg.
Efter fransk-tyska kriget råkade vapnet
för en tid i misskredit och troddes blott bli
brukbart i fästnings- och sjökrig. Dock
framställdes på 1880-talet av ingenjören II.
S. Maxim en ny kulsprutetyp, den
helautomatiska enpipiga k., som småningom
undanträngde de flerpipiga. Den automatiska
k. är konstruerad efter samma principer som
det automatiska geväret, d. v. s. vapnets
omladdning efter varje skott ombesörjes av
mekanismen själv under påverkan av krutgasens
tryck, men k. är även försedd med
anordning för automatisk avfyring.
Helautomatiskt kallas ett eldvapen blott då både
omladdning och avfyring ske automatiskt,
eljest räknas det som halvautomatiskt.
Skytten har vid k. blott att rikta och
hålla avtryckaren tillbakaförd, varvid skotten
avgå med den hastighet mekanismen medger.
Patrontillförseln (»matningen») sker härvid
ur ett magasin, vanl. ett patronband, varpå
patronerna, ofta ända till 250 per band, äro
uppträdda. Den automatiska k. uppnår vid
kortvarig eldgivning 500—600 skott i min.;
vid längre eldgivning reduceras
eldhastigheten något. En olägenhet är, att pipan på
grund av den hastiga eldgivningen upphettas
så starkt, att särskilda medel, vanl. en
vat-tenfylld reservoar, s. k. vattenmantel,
omkring pipan, måste tillgripas för dess av-
Ord, som saknas under K,
kylning. Vissa k., t. ex. Hotchkiss’ (se
nedan), sakna dock vattenmantel, men i sådant
fall måste pipans gods göras mycket tjockt
för att motverka upphettning. De mest
bemärkta bland de automatiska k. ha varit
Maxims (bild 3), Hotchkiss’ (bild 4),
Schwarzloses (bild 5) och V i c k e r s’.
Den automatiska k. har i allm. samma
kaliber, skottvidd, inträngningsförmåga m. m.
som infanterigeväret och använder dess
ammunition. Den väger 20—25 kg och vilar
vanl. i en tre- el. fyrfotlavett av ung. samma
vikt; under eldgivning handhaves den av
3—4 man.
Bild 3. Maxims kulspruta.
Jämte ovan beskrivna k. finnes sedan
1890-talets slut även ett vapen, som intager en
mellanställning mellan k. och gevär och
därför kallas kulsprutegevär. Detta
väger blott 7,5—10 kg och saknar lavett så när
som på två korta, i vikten inräknade
stödje-ben under mynningen; det har ung. samma
eldhastighet som k., men då det med hänsyn
till den ringa vikten ej kan förses med
vattenmantel el. dyl., har det väsentligt mindre
uthållighet i eldgivningen; det kan under
helautomatisk eld endast avgiva korta
eldstötar, i övrigt skottvis eld som ett vanligt
automatgevär. Det första vapnet av denna
typ var det 1885 av danske generalen Madsen
uppfunna kulsprutegeväret, som i slutet på
1890-talet infördes vid danska kavalleriet och
sedan nyttjades av ryssarna i rysk-japanska
kriget. Sedan ha flera liknande framställts.
Bild 4. Hotchkiss’ kulspruta.
torde sökas under C.
Bild 1.
Gatlings revolverkanon.
Bild 2.
Palmcrantz’ kulspruta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
