Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kumlien, Akke (Axel Ragnar) - Kumlien, Axel Fritjof - Kumlinge - Kummel - Kummelsläktet - Kummer, Ernst Eduard - Kummin, Kumminört - Kumminolja - Kumo - Kumo älv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Kumlien—Kumo älv
278
Kumlien [-li’n], Akke (Axel Ragnar),
författare, målare (f. 1884 3/.), son till A. F.
K. Blev fil. lic. 1914 i Lund, amanuens vid
Nationalmuseum 1916. K. anställdes 1916
som konstnärlig rådgivare i förlagsfirman
a.-b. P. A. Norstedt & söner och kallades
1924 till lärare i materiallära och
måleriteknik vid Konstakad. Hans målningar liksom
hans diktsamlingar (»Stigar och stråk», 1905,
»I exil», 1912) äro präglade av intim
stämning. K. har som tecknare av bokomslag och
bokband betytt mycket för bokhantverkets
uppryckning. E. L-k.
Kumlien [-lFn],Axel F r i t j o f, arkitekt
(1833—1913). Efter att ha genomgått
Chal-mersska slöjdskolan i Göteborg och en
bygg-nadsskola i Braunschweig var K. först
arkitekt vid Statens järnvägar (1860—72) och
senare i Medicinalstyrelsen (1877—1909). Han
utnämndes 1887 till hovintendent. Som hans
bästa privatarbeten i Stockholm anses Grand
hotell (1872—74) och Järnkontorets hus (1874
—75; se Järnkontoret, med bild). Tills,
m. brodern Knut Hjalmar K., arkitekt
(1837—97), ritade han flera skolor, hotell o. a.
hus i Stockholm och landsorten, bl. a. Malmö
högre allmänna läroverk. E. L-k.
Kumlinge, socken i landskapet Åland,
Finland, utgöres av en mängd öar, holmar och
skär i Ålands s. ö. skärgård; 84 kvkm. 999
inv. (1929), svensktalande. Socknens största
ö heter K. — Genom »Kumlingeslaget»
återerövrades den 1808 från ryssarna (se därom
Gummerus, H. J.). O. Brn.
Kummel. 1. (Arkeol.) Urspr. gravhög,
minnesmärke; ett jordfritt, av kullerstenar
uppkastat gravröse från brons- eller den äldre
järnåldern. Se Gotland, bild 11. — 2. (Sjöv.)
Stenhög, avsedd att tjäna till sjömärke. —
3. (Zool.) Se Torskfiskar.
Kummelsläktet, se Torskfiskar.
Kummer [ko’m-], Ernst Eduard, tysk
matematiker (1810—93). Var prof, i
matematik 1834—42 vid gymnasiet i Liegnitz och
1842—55 vid univ. i Breslau samt kallades
1855 i samma egenskap till Berlin. K.
ägnade sitt vetenskapliga forskningsarbete
företrädesvis åt talteorien och den syntetiska
geometrien. Särskilt tillhör honom till
väsentlig del förtjänsten att ha utbildat
teorien för ideala primfaktorer till de komplexa
talen och teorien för rätliniga strålknippen.
F. ö. framställde han bl. a. även den
allmänna teorien för reciprocitetslagarna med
avseende på rester och icke-rester för
poten-ser, vilkas grad är ett primtal, och behandlade
en anmärkningsvärd yta av fjärde graden,
vanl. kallad Kummerska ytan. I. F-m.*
Kummin, Kumminört, Cärum ca/rvi, till
umbellaterna hörande, glatt, 3—5 dm hög,
tvåårig ört med finflikiga blad och vanl.
vita blommor. Enskilda svepen saknas; det
allmänna består av 1—3 smala, snart
avfallande blad. De spolformiga, ljusbruna
delfrukterna ha plan fogsida med två oljekanaler
och hög rygg med fyra oljekanaler och låga,
bleka åsar. K. växer på torra platser,
åkerrenar, vägkanter m. m., ända upp till
Lappland och odlas mångenstädes (särskilt i
Holland och Tyskland) i ganska stor skala. Fruk-
Kumminört, C arum carvi, 1 stjälk med blommor och
frukter, 2 blad från stjälkens bas, 3 blomma, 4 frukt
(klyvfrukt), 5 delfrukt i tvärsnitt, 6 delfrukter,
lossnande från varandra.
terna (k u m m i n), som innehålla en flyktig
olja (kumminolja, till 65 % bestående av
karvon), nyttjas till krydda (i ost och bröd)
samt i medicinen. G. M-e.
Kumminolja, se Kummin.
Kumo, fi. Ko’kemäki, socken i Åbo och
Björneborgs län, Finland; 340 kvkm, 8,063
inv. (1929), finsktalande. Antagl. äldsta
församlingen i landskapet Satakunda, omnämnd
f. ggn 1318. Enl. traditionen skall i äldre
tider i K. ha funnits en stad el. handelsplats,
Telje, som dock redan på 1300-talet torde ha
mist sin betydelse. Ett rum, där biskop
Henrik säges ha predikat och vars åldriga
lämningar bevarats, omgavs på 1850-talet med
en stenbyggnad, invigd vid den finska
reformationens jubelfest 1857 (det s. k. S:t
Henriks monument). I K. ligger egendomen
Ku-mogård, förr kungsgård; innehades länge av
biskoparna i Åbo. O. Brn.
Kumo älv, fi. Ko’kemäenjoki, avloppsälv för
v. delen av finska sjöplatån, flyter i samlat
lopp från sjön Pyhäjärvi (77 m ö. h.) till
Bottniska viken, nära Björneborg; flodområde
35,759 kvkm, 158,000 effekt, hkr, därav
utbyggda 44.000 (1925). Pyhäjärvi mottager i
n. genom Tammerfors ström främst
Näsijär-vis och i s. ö. genom Lempäälä (Lembois)
ström Vanajanselkäs m. fl. sjöars vatten (se
karta vid art. Finland). Vid utflödet ur
Pyhäjärvi bildas det utbyggda fallet Nokia
ström (fallhöjd 16 m) och därefter en 4 mil
lång led av sjöar. Först här (121 km från
mynningen) vidtager den egentliga älven.
Denna bildar vid åsgenombrott bl. a. fallen
Äetsänkoski, Pahringinkoski och
Harjaval-lankosket och mynnar med stort delta (tre
mynningsarmar, Lotsöre-, Lana- och
Vähä-Raumaådrorna). Från n. upptages
Ikalisstrå-ten och från s. Loimijoki. K. är i fråga om
utbyggd vattenkraft Finlands tredje flod, har
på grund av sjörikedomen en mycket jämn
vattenföring och bildar ett av Finlands
viktigaste flottledssystem. Litt.: A. Wahlroos,
Ord,
som saknas under K,
torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
