Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
punkt brukar det för k. karakteristiska
angivas som en känsla av visshet el.
övertygelse. Ur logisk synpunkt säges k. vanl.
innebära nödvändig och allmängiltig
sanning. Så vinner man i en korrekt
bevisföring kunskap, därför att slutsatsen med
nödvändighet följer ur premisserna,
medan en obevisad sats, ehuru sann, icke ger
sig med nödvändighet. G. O-a.
Kunskapsteori, den gren av den teoretiska
filosofien, vars huvudsakliga problem äro
frågorna om kunskapens möjlighet och ursprung.
I den tidigaste filosofien mindre framträdande,
har k. senare vunnit allt större betydelse och
betraktas numera av många filosofer som den
viktigaste, för att icke säga enda fullt
legitima filosofiska disciplinen. I fråga om
kunskapens möjlighet plägar man skilja mellan
dogmatism, skepticism och k r i t
i-cism, i fråga om kunskapens ursprung
mellan empirism och rationalism (se
dessa ord).
K:s ursprungliga problemställning kan sägas
gestalta sig på följ. sätt. I kunskapen är det
alltid någon, som vet något,
kunskapssubjektet, och något, som man har kunskap
om, kunskapsobjektet. Objektet är något från
subjektet skilt, och frågan är på vad sätt
subjektet når fram till, vet, objektet. Två
olika möjligheter synas utan vidare givna.
Antingen genom erfarenhet, genom att jag
ser och hör något (empirism), el. genom
tänkande (rationalism). Erfarenheten
fattas då vanl. så, att det passiva subjektet
påverkas av objektet, medan
tänkandet tyckes innebära, att subjektet aktivt
producerar kunskapen. Detta är de båda
i den förkantiska filosofien givna svaren på
frågan om kunskapens ursprung. Men i
båda fallen möter det svårighet att förstå
kunskapens möjlighet. Då rationalisten
sålunda förklarar, att subjektet ur sig självt
frambringar kunskapen, så blir frågan: hur
kan man då vara säker på att denna kunskap
överensstämmer med objektet? Till objektet
självt kommer man ju aldrig fram. Och kan
över huvud subjektet producera något alls
utan föregående erfarenhet? Då empiristen
åter säger, att subjektet mottager intryck av
objektet, så blir det ju endast dessa intryck
subjektet har att göra med, aldrig objektet
självt. Och vidare: kunskap skall ju
innebära nödvändighet och allmängiltighet, men
något sådant tyckes finnas endast i tänkandet,
icke i erfarenheten.
Svårigheter av denna art föranledde Kant
till en genomgripande omgestaltning av
problemställningen. Kunskapens nödvändighet
och allmängiltighet förklarar han därur, att
hos kunskapssubjektet självt finnas dels vissa
aprioriska åskådningsformer (rum och tid),
dels vissa aprioriska begrepp (kategorierna),
under vilka allt, som över huvud är för
subjektet givet, måste vara infogat. Men
kunskapen kan icke härstamma enbart från
subjektet självt; i erfarenheten blir oss också
ett material för subjektets verksamhet
givet. Kants svar innebär då detta:
nödvändig och allmängiltig kunskap är möjlig —
men icke kunskap om ett från subjektet
Kunskapsteori—Kunz
308
skilt objekt; om detta kunna vi över huvud
intet veta. Se vidare Kant. Enligt en
tankegång, som framträder redan hos Kant
och ännu tydligare hos hans efterföljare,
innebär rent av tanken på ett från subjektet skilt
objekt en omöjlighet. Därmed är hela
innebörden av kunskapsproblemet omgestaltad.
Objektet är givet endast inom subjektet
självt, och det är också subjektet självt, som
ytterst ger grunden för kunskapens
objektivitet. Det visar sig därvid också, att
kunskapssubjektet icke kan fattas som den
enskilda människan utan som ett
överindivi-duellt medvetande. Den efterkantska
tran-scendentalfilosofien rör sig i dylika
tankebanor men kommer därvid att med skarpsinniga
undersökningar över kunskapsproblemen
förbinda tankegångar, som för vanligt »sunt
förnuft» te sig ytterst konstruktiva och
fantastiska. Då filosofien efter Hegel slår in på
andra banor, är detta kanske mer ett utslag
av tanketrötthet än av en ingående kritik
av transcendentalfilosofien eller av att någon
ny betydande lösning av kunskapsproblemen
skulle vara funnen.
Någon allmänt erkänd k. finnes icke. I
nutiden söka nykantianerna med olika
modifikationer lösa problemet mer el. mindre i Kants
anda, medan andra forskare slå in på andra
banor. Allmänt kan här endast sägas, att
det bestämmande blir vilken uppfattning man
har av vissa logiska frågor, särskilt
beträffande omdömets natur. Den ursprungliga
frågan, den om objektets förhållande till
subjektet i kunskapen, gör sig dock alltid
gällande. — I nyare svensk filosofi göra Phalén
och Hägerström gällande, att man icke i
likhet med empirism och rationalism kan
in-tänka passivitet och aktivitet i kunskapen
men att kunskapsobjektet det oaktat icke
behöver vara något inom uppfattningen givet
utan att subjektet kan fatta ett av detta
oberoende objekt. — Se i övrigt
Filosofiens historia och artiklar om de olika
filosoferna. Som representativa
kunskapsteo-retiker i nyare tid kunna bl. a. nämnas Cohen,
Natorp, Cassirer, Windelband, Rickert,
Mün-sterberg, Husserl, Meinong, Bradley, Russell
och James. G. O-a.
Kunskap är makt, bevingat ord,
härstammande från F. Bacon.
Kunstindustrimuseum, Det danske, i
Köpenhamn, öppnades 1894 i en av V. Klein
uppförd byggnad vid Vestre Boulevard.
Direktörer ha varit P. Krohn 1894—1905 och E.
Hannover 1905—23. Från 1923 är V. Slomann
museets dir. 1926 öppnades museets nya
lokaler i det gamla Frederiks hospital på
Bred-gade. P. E-t.
Kunstwart [ko’nst-], Der, högtstående
kulturell tysk tidskrift, uppsatt 1887 i München
och utg. av Ferdinand Avenarius (se d. o.).
Kunt, se Kon t.
Kunz [konts], George Frederick,
amerikansk mineralog (f. 1856), ädelstens- och
pärlkännare. K., som blev fil. dr i Marburg
1903 och är bosatt i New York, har publicerat
flera hundra arbeten om ädelstenar m. m.
Särskilt märkas »Gems and precious stones
of North America» (1890), »The book of the
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
