Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Kuortane—Kuprit
312
en landshövding i Kuopio för n. Savolaks och
K. Nuv. gränser från 1831. O. Brn.
Kuortane [ko’å-], socken i s. ö. delen av
Vasa län, Finland; 480 kvkm, 6,764 inv.
(1929), finsktalande.
Kupa, Knipa, biflod fr. h. till Sava, i
Jugoslavien. 379 km lång, segelbar från Karlovac.
Kupa. 1. (Byggnk.) Se Valv.
2. Fiskredskap (se d. o., sp. 500).
3. (Lantbr.) Se K u p n i n g.
Kupé (fr. coupé). 1. Numera vanl. en
hel-täckt, fyrhjulig vagn med fast kur och
bekväm plats endast för två
pers, i baksätet. K. kom i
bruk under 1600-talets
andra hälft och var redan
från början mycket
omtyckt som promenadvagn.
Jfr Vagn. —• 2. Sluten
och övertäckt vagnskorg
(vagns-, bilkupé); jfr bild
på pl. till art. Automobil. — 3. Avdelning
av en personvagn på järnväg. G. Brg.
Kupera, skära, hugga av (särskilt svansen
på djur); bryta; taga av (vid kortspel);
förskära (om vin). — Kupérad, avhuggen,
bruten (om landskap, mark), omväxlande i höjd.
Kuple’tt (fr. couplet), mindre sångstycke av
munter karaktär och strofisk form, särskilt
vanlig i vådeviller och revyer.
Kupning betecknar matjordens
uppläggning till en förhöjning, kupa, kring växande
plantor. Därmed vinnes, att rötterna få ett
djupare matjordslager för sina underjordiska
delar och ökad näringsrymd.
Kupol [-åT], byggnk., se Valv.
Det inre av den s. k. Atreus’ grav i Mykenai.
Kupolgrav, grav i kupol-(bikups-)form,
uppförd av sten i falskt valv (överkragning).
Dylika gravar äro underjordiska, belägna i
en urholkning i sluttningen av en kulle, och
en gång (dro’mos), vars sidor likaledes äro
klädda med stenmurar, leder in till
gravrummet. Mest bekanta äro k. från Greklands
bronsålder. De bestå av två till tiden skilda
grupper. Den äldre, som tillhör
århundradena före 2000 f. Kr., finnes på s. Kreta,
särskilt Messaraslätten (se Kret isk kultur).
Dessa k. voro massgravar, som innehöllo rester
av talrika människor. Deras intäckning är
icke fullt säkert känd. Den yngre gruppen
(efter 1500 f. Kr.) tillhör den mykenska
kulturen och Greklands fastland (jfr bild 13 och
14 vid art. Egeisk kultur). Den
ståtligaste och bäst bevarade är den s. k. Atreus’
grav i Mykenai (se bild), som till skillnad
från andra k. är uppförd av välhuggna
stenblock och har en fyrkantig sidokammare. Omkr.
40 kupolgravar äro bekanta, nio i Mykenai,
en i Orchomenos i Beotien o. s. v. Den enda,
som ej varit utsatt för plundring, är den
rika, av svenska arkeologer utgrävda k. i
Dendra i Argolis. K. av yngre slag
känner man från Etrurien, Svarta havets n.
kust och Mindre Asien. Redan tidigt fördes
denna gravtyp från det ö.
Medelhavsområdet till s. v. Europa. K. äro bekanta från
Spanien (t. ex. Almerla), Portugal (t. ex.
Al-calar i Algarve), Frankrike (Bretagne) och
Brittiska öarna (t. ex. New Grange på Irland).
De tillhöra 3:e årtusendet f. Kr. Ur k. anses
gånggrifterna ha utvecklat sig. Litt.: O.
Mon-telius, »Orienten och Europa» (i Antiqvarisk
Tidskr. för Sverige, XIII, 1894) och »De
my-keniska kupolgrafvarna och de nordiska
gånggrifterna» (i Fornvännen 1909); A. W.
Persson, »Kungagraven i Dendrä» (1928). T. J. A.*
Kupoltak, byggnk., se Tak.
Kupolugn, se G j u t n i n g, sp. 709.
Kupolvalv, byggnk., se Valv.
Kupo’ng (fr. coupon, av couper, avklippa,
således eg. avklippt stycke), till obligationer,
aktie- el. lottbrev (jfr Aktiekupong).
Mot avlämnande av en från kupongarket
frånskild, till betalning förfallen räntekupong
er-hålles ränta två gånger årl. på innehavda
obligationer. Om kupongarket innehåller
endast en del av erforderliga k. till
obligationslånets slutbetalningstid, finnes till arket
fogad en talong, mot vars avlämnande
nytt kupongark utfås. Jfr Obligation.
— K. brukas även i betydelsen partibiljett
(t. ex. spårvägskupong), då avsöndring sker
från ett kort el. ur ett kuponghäfte. O.Ä.
Kupp (fr. coup), överrumpling; plötslig,
oväntad omvälvning (t. ex. statskupp). —
(Geol.) En särskilt om basalt o. a. yngre
yt-eruptiv brukad benämning på en fristående
kägel- el. kupolformad berg(arts)massa.
Kuppis [ko’-], fi. Ku’pittaa, park och källa
invid Åbo, Finland, enl. gammal tradition det
ställe, där biskop Henrik döpte finnarna
under Erik den heliges korståg till Finland.
Kupplog, plogformigt redskap, med
vändskiva åt båda sidor, begagnas för kupning
(se d. o.) och för att upprensa vattenfåror
i tegplöjd åker. H. J. Dft.
Kupriföreningar, se Kopparföreningar.
Kupri’n, Aleksandr Ivanovitj, rysk
författare (f. 1870), urspr. officer, nu
emigrant i Paris. K:s mest bekanta verk äro
en skildring av officerslivet i en garnison,
»Poedinok» (1905; »Duellen», 1906), och en
bordellroman, »Jama» (1910; sv. övers.,
»Avgrunden», 1915, ny uppl., »Gropen», 1921). Av
K:s saml. skr. utkommo 12 bd 1910—16. A. A-t.
Kuprit el. R ö d kopparmalm, mineral
av kopparoxidul, Cu2O, med nära 89 % Gu.
K. kristalliserar reguljärt (se
Kristallsystem), har konschonellröd färg med
mycket stark, nästan metallartad glans, brun-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
Kupé från 1800-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
