Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Kurdiska—Kurdistan
318
Marknad i en by i turkiska Kurdistan.
samt omsider under de turkiska sultanerna.
Under 1800-talet gjorde k. flera gånger
uppror och sökte organisera en egen stat;
under 1900-talets första år förstod sultan
Abd-ul-Hamid att vinna dem för sig, och efter
revolutionen 1908 voro de i allm. anhängare
av den gamla regimen. De hade under de
närmast föregående årtiondena alltmera råkat
i fiendskap med sina grannar armenierna och
deltagit i massakrerna på dessa. Under
världskriget visade de sig föga lojala mot Turkiet,
och i Sèvresfreden (1920) infördes vissa
bestämmelser rörande autonomi för Kurdistan,
vilka dock hittills lett till föga ordnade
förhållanden. Jfr J e s i d e r.
Äldre uppgifter om k. äro sammanställda
av P. Lerch (1856—57); den inhemska
krönikan av Scheref (1500-talet) är utg. av V.
Veliaminof-Zernof (1860—62) och översatt till
franska av Charmoy (1868—73); jfr F. B.
Millingen, »Wild life among the koords»
(1870); H. Binder, »Au Kurdistan» (1887),
m. fl. K. V. Z. (J. Ch-r.)
Kurdiska, det vanliga samtalsspråket i
Kurdistan, betraktades förut som en dialekt
av nypersiskan men är i själva verket ett
självständigt iranskt språk. K. har upptagit
en mängd lånord från nypersiska, turkiska,
arabiska och armeniska. Språket har bevarat
en del i förhållande till andra nyiranska
språk ålderdomliga former och äldre, i dessa
utdöda ord. Den viktigaste dialekten är
kur-mändj, den västliga, som lagts till grund för
språkets grammatiska bearbetning.
Den kurdiska litteraturen är föga
betydande och till större delen poetisk; av äldre
diktare — de tidigaste från 1000-talet e. Kr.
— finnes föga i behåll. Eper (efter persiska
förebilder) finnas från senare tid, av vilka
Bergfästning i turkiska Kurdistan.
dock blott de av Ahmed Chäni (omkr. 1600)
äro upptecknade i skrift. Av intresse äro de
många kurdiska sagorna, översikt av k. med
utförliga litteraturhänvisningar hos A. Socin
i »Grundriss der iranischen Philologie», I: 2
(1898—1901), s. 249 ff.
Kurdistän, de av kurder bebodda
berglandskapen i s. ö. Turkiet och angränsande delar
av Persien och Irak. Turkiska K.
omfattar ö. delen av Taurusbergen (Armeniska
Taurus), höglandet fram till Vansjön (1,718
m ö. h.) i ö. samt sluttningarna mot
Mesopotamien kring Eufrat, Chabur och övre Tigris
med bifloder (i vidsträckt bemärkelse från
Di-jala i s. till Ararat i n. och från ung. 38° ö. Igd
till pers, gränsen). Området är splittrat i
platå-och dallandskap mellan svåröverstigliga
bergkammar och liknar i sina högre delar det inre
armeniska höglandet (se Armenien, sp. 100).
Stäpplandskapet är förhärskande, skog
saknas, och jordbruket är överallt beroende av
konstbevattning. Sommarhettan i dalarna
medger odling av vete, majs, tobak, bomull,
sydfrukter och vin, i s. även av ris, meloner
m. m. Odlingsarbetet har utförts av de nu
fördrivna och utrotade armenierna och
nesto-rianerna (i n. ö.), men även de
boskapsskö-tande kurderna (se d. o.) äro i s. skickliga
jordbrukare. Huvudorterna äro Bitlis,
Diar-bekir och Mardin. — Persiska K.
omfattar Irans v. bergstrakter från Urmiasjön i n.
(1,222 m ö. h.) till Tigris’ biflod Kercha i
s., motsv. prov. Kurdistan, huvudort Senna
Kurdisk by i norra Mesopotamien.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
