Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
Kurialstil—K uropa tkin
322
Trennung der Gewalten in der römischen
Kurie» (1926). Hg Pl.
Kurialstil, juridisk stil, framför allt
dom-stolsskrivelsernas språk; i vidsträckt mening
även stilen i lagar och förordningar samt
juridiska avh.; k. har ofta brukats liktydigt
med kanslistil, med vilken den har vissa
drag gemensamma. Litt.: L. De Geer, »Om
den juridiska stilen» (1853; omtr. 1882); B.
Wedberg, »Om föredragning» (1924) och
»Lagstil» (1928). R-n B.
Kuria-Muria-öarna, ögrupp av fem små,
bergiga öar på Arabiens s. kust; 75 kvkm.
Bebos av ett hundratal arabiska invånare,
öarna kommo 1854 från sultanen av Maskat
till Storbritannien; lyda administrativt under
Aden.
Kurllerna, jap. Chishima (»de tusen öaroa»),
de nordligaste Japanska öarna, mellan
Hok-kaido och Kamtsjatka, skilja Ochotska havet
från Stilla havet. Omkr. 16,000 kvkm med
omkr. 4,400 inv. öarna äro vulkaniska och
rika på mineral, främst svavel. Klimatet är
kallt, nederbördsrikt och stormigt; endast de
s. öarna bära skog. Invånarna, aino, giljaker,
ett fåtal japaner, leva av jakt på pälsdjur
och fiske, öarna höra administrativt till
Hokkaido. K. upptäcktes 1643 av Martin de
Vries. De n. öarna ockuperades av ryssarna,
de s. av japanerna, som 1875 fingo även de
norra i st. f. södra delen av Sachalin.
Kurilströmmen el. O y a s h i o, se Stilla
havet.
Kuriositet, Kuriosum, se C u r i o s u m.
Kurir (fr. courrier, av lat. cu’rrere, löpa),
ilbud, överbringare av depescher el. dyl.;
ridande el. åkande postförare. K. ingår också
i många tidningsnamn. Jfr Kabinett
s-k u r i r e r.
Kurirpass, sådant pass, varmed
kabinetts-kurirer (se d. o.) skola vara försedda.
Infördes i Sverige enl k. br. 3 maj 1790.
Kurisches Haff [kö’rijas-], den östligaste
av de stora strandsjöarna vid s.
östersjökusten, delad mellan östpreussen och
Litauen; 1,620 kvkm, 2—6 m djup; förenas
längst i n. vid Memel med Östersjön genom
Memeler Tief (7,5 m djup). At Östersjösidan
begränsas K. av K u r i s c h e Nehrung,
en landtunga, 1/2—4 km bred, 98 km lång,
huvudsaki. av sand. Den bär östersjökustens
mäktigaste sanddyner (intill 66 m). I K.
mynna bl. a. Njemen (Memel) med två armar
och Deime. Det till följd av sandbankar och
grund farliga haffet kan kringseglas på
kanaler (König-Wilhelms-Kanal m. fl.) mellan
flodarmarna.
Kuriös, sällsam, konstig.
KuTkumaolja, Kurkumln, se Curcuma.
Kurland, lett. Kurzeme, provins i Lettland
mellan Östersjön och Rigaviken, i s. till
Litauens gräns; 13,210 kvkm, 291,185 inv.
(1928); huvudstad: Libau (Liepäja).
Hertig-dömet K., senare ryskt guv., omfattade även
Semgallen och det nu till Litauen hörande
Palanga (ty. Polangen) vid Östersjön. A. B-n.
Ilistoria. K:s äldsta kända befolkning,
kurer (därav namnet K.) och liver,
undanträngdes tidigt av de baltiska letterna (se d. o.).
T början på 1200-talet kristnades K. av svärds-
Ord, som saknas under
riddarna samt övertogs 1237 av Tyska orden
(se d. o.), vid vars upplösning 1561 landet
jämte iSemgallen behölls av den siste
stormästaren, G. Kettler (se d. o.), som hertigdöme
under Polen. Efter G. Kettlers död 1587
samregerade hans söner Vilhelm och Fredrik men
retade den kurländska adeln mot sig, varför
Vilhelm 1616 avsattes och begav sig till
Sverige. K:s läge mellan de bägge kämpande
makterna Polen och Sverige orsakade landet
många olyckor. 1617—29 voro sålunda
svenskarna tidtals herrar i nästan hela K., och
Vilhelms son Jakob sökte förgäves bevara
neutralitet mot Karl X Gustav; 1658—60 var
landet ånyo ockuperat. Även under stora
nordiska kriget befann sig K. i svenskarnas
våld (1701—09); svenska guvernörer voro
Magnus Stuart (se d. o.), som bl. a. lät
utarbeta en karta över K., och A. L.
Lewcn-haupt (se d. o.). Efter ätten Kettlers utgång
1737 genomdrev ryska kejsarinnan Anna, att
hennes gunstling E. J. Biron (se d. o.) blev
vald till hertig av K. Dennes son och
efterträdare P. Biron (se d. o.) tvingades 1795 att
mot ett rikligt underhåll avträda
hertigdö-met till Ryssland, men K. intog dock länge
en särställning; livegenskapen upphävdes 1817,
och först på 1860-talet blevo
förryskningssträ-vandena starka. Om K. under världskriget
och dess ingående i det nybildade Lettland
se d. o. — Liit.: F. Seraphim, »Geschiehte
Liv-, Est- und Kurlands» (2 bd, 1895—96);
B. v. Wilpert, »Geschiehte des Herzogtums K.»
(2:a uppl. 1917); F.Mager, »K.»(1920). (Ä. S-n.)
Kurländska Aa [-ä], se A a.
Kurmändj, se Kurder och Kurdiska.
Kurmark, det forna Mark Brandenburg,
frånräknat Neumark ö. om Oder. Uppstod
som benämning på de brandenburgska
landen, då kurfurstevärdigheten 1356 förlänades
markgrevarna av Brandenburg, och kvarlevde
till Tyska rikets upplösning 1806.
Kuroki, Tamemoto, greve, japansk
general (1844—1923). Förde i rysk-japanska
kriget 1904—05 med utmärkelse l:a armén
och vann bl. a. det inledande slaget vid
Yalu-floden.
Kuropa’tkin, Aleksej Nikolajevitj,
rysk general (1848—1925). Blev 1866 officer
vid turkestanska skyttebataljonen,
genomgick generalstabsakad. och deltog i fransk
tjänst i ett fälttåg i’
Algeriet. Under
ryskturkiska kriget 1877
—78 blev K. svårt
sårad i tredje
stormningen av Plevna. Ilan
blev 1879 chef för
turkestanska skyttebri-gaden, deltog under
Skobelev vid
turkme-nernas underkuvande
1881, utnämndes 1882
till generalmajor och
1890 till befälhavare
för transkaspiska
om
rådet i Centralasien. Han blev 1898
krigsminister och ordf, i krigsrådet samt general
av infanteriet. Vid utbrottet av kriget med
Japan 1904 utnämndes K. till chef för man-
XII. 11
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
