Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kursor - Kursvinkel - Kurtage el. Courtage - Kurtén, Anders Joachim - Kurth, Ernst - Kurtin - Kurtis - Kurtisan - Kurue, Kuruez - Kurulisk - Kuruman - Kurume - Kuruszer, Kurucer - Kurva el. Kroklinje - Kurz, Heinrich - Kurz, Hermann - Kurz, Isolde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kursvinkel—Kurz
325
högtidligheter, iförda en
praktfull ämbetsdräkt, de
silverspiror, som voro
tecknet på univ:s
myndighet. I äldre tider hade k.
även vård om
studentar-resten och utövade en viss
uppsikt över studenternas
leverne. A. U.
Kursvinkel, se Kurs
1 och
Luftvärnsar-t i 11 e r i.
Kurtage [-tä’J] el.
Cour-tage, mäklararvode.
Kurtén, Anders
Joachim, finländsk affärsman
(1836—99). K. drev
exporthandel i Vasa, blev
1862 dir. för
Förenings-bankens filialkontor där
och 1879 verkst. dir. för
den nygrundade Wasa
aktiebank. Han
representerade Vasa stad i
borgarståndet vid alla lantdagar
från 1872, var 1877—78
och 1882 vicetalman och
från 1885 talman i
stån
det vid fem på varandra följande
lantdagar. H. E. P.
Kurth [kort], Ernst, österrikisk
musikskriftställare (f. 1886). Blev fil. dr 1908 och
prof, vid univ. i Bern 1920. K. har utgivit
den mycket berömda boken »Grundlagen der
linearen Kontrapunkt» (1917; 2:a uppl. 1920),
grundad på ingående studier av S. Bach. T. N.
Kurtln, se Bastion.
Kurtis, ytlig kärlekslek, flirt (se d. o.),
galanteri. — Verb: Kurtisera. —
Kur-t i s o r, man, som kurtiserar.
Kurtisän, se Courtisan.
Kuruc [ko’rots], K u r u c z, ett ungerskt
namn (av obekant ursprung) på de för
Tö-köli och Räköczi mot det österrikiska partiet
stridande partigängarna (omkr. 1670—1711).
Från kurucernas lägereldar och strövtåg
stammar en mängd visor och epigram, vilken
»kurucpoesi» med sin folkliga form och sin
starka känsla hör till det djupaste och bästa
av all ungersk diktning. K. B. W.
Kurülisk (lat. curülis) betecknar en
rangställning för vissa fornromerska ämbetsmän,
konsuler, censorer, pretorer och kuruliska
ediler (magistratus curules). Deras
ämbets-stol kallades sella curulis. E. St.
Kurüman, ort i brittiska Bechuanaland,
Sydafrika, 160 km n. om Griquatown; 900
vita inv. (1926). Är station för
Londonmis-sionssällskapet. I K. grundade R. Moffat sin
första missionsstation och började Livingstone
sin missionsverksamhet. G. Lbrg.
Kurume, stad på ön Kyushu, Japan, vid
Chikugogawa, ung. 12 km ovanför dess
utlopp i Ariakeviken; 72,221 inv. (1925).
Bom-ullsväverier.
Kuruszer, rättare Kurucer [koro^ser], ung.
kuruc, ur lat. cruciäti, korstagare, stundom
benämning på deltagarna i kanslern T.
Ba-köcz’ korståg 1513 mot turkarna, vilket
förvandlades till ett bondekrig (se D 6 z s a).
326
Kurva el. Kroklinje, benämning på en
geometrisk linje, som icke är rät. 1. (Mat.)
En k. är plan, om alla dess punkter ligga i
samma plan, eljest är den en rymdkurva. En
k. är den geometriska tolkningen av en
ekvation, algebraisk el. transcendent, och dess
gradtal, i förra fallet, alltså bestämt av
ekvationens gradtal (se Analytisk g e o m
e-t r i). Av de plana algebraiska k. äro de av
2:a graden, koniska sektionerna, i grunden
kända och undersökta. Av de högre äro eg.
endast de av 3:e och 4:e graden något mer
ingående behandlade, huvudsaki. ur
klassifi-ceringssynpunkt (3:e bl. a. av Newton). Även
några speciella algebraiska k. av högre
gradtal än den 2:a ha närmare undersökts, ss.
cissoiden, Pascals snäcka m. fl. T. B.
2. (Geogr.) Inom kartografien användas k.
för återgivande av höjd- och djupförhållanden
(höjd- el. nivå- och djupkurvor), den
geografiska utbredningen och variationen av
lufttryck (se I s o b a r e r), temperatur (se I
söte r m e r), nederbörd, landhöjning (se I s
o-baser) m. m. (se t. ex. I s o- och I so k
roner). I allm. användas serier av kurvor med
för ändamålet valda differenser
(ekvidistan-ser vid höjd- och djupframställning). G. R-ll.
3. (Järnv.) Se Järnväg, sp. 45.
Kurz [korts], Heinrich, tysk författare
(1805—73), filolog, dömdes 1832 som
redaktör av oppositionstidningen Die Zeit i
München till två års fängelse, var sedan lärare
i tyska och kantonbibliotekarie i S:t Gallen.I
K:s »Geschichte der deutschen Literatur» (4
bd, 1851—72), halvt antologi, halvt
författar-biografisk handbok, var med rätta mycket
populär. R-n B.
Kurz [korts], H e r m a n n, tysk författare
(1813—73), tidningsman och bibliotekarie. K.
började med diktsamlingar i schwabiska
skolans stil (1836 och 1839), skrev historiska
romaner från Württemberg (bl. a. »Der
Son-nenwirth», 1855) med Hauff till föredöme och
nådde sin höjdpunkt med »Erzählungen» (3
bd, 1858—61), karakteristiska, humorfyllda
små berättelser från den gammaldags
schwa-biska hembygden. Han var en förtjänstfull
översättare. Monogr. av E. Sulger-Gebing
(1904), Isolde Kurz (1906) och W. Heynen
(1913). R-n B.
Kurz [korts], Isolde, tysk författarinna
(f. 1853), dotter till Hermann K., bodde 1877
—1905 i Florens och har sedan bott i
München. Utom själfulla dikter (samlade i 3 bd,
1925) har hon skrivit ett stort antal
noveller: »Florentiner Novellen» (1890),
»Italie-nische Erzählungen» (1895), »Von dazumal»
(1900), »Genesung» (1901), »Die Stadt des
Lebens» (1902), »Lebensfluten» (1905), »Nächte
von Fondi» (1922), »Vom Strande» (1925) m.
fl.; biografier över sin far, sin mor (1927),
en bortgången vän (»Ein Genie der Liebe»,
1929), minnen (»Aus meinem Jugendland»,
1918) m. m. Hennes konst är lyrisk realism,
som förenar skarp iakttagelse med okonstlad
romantik, modern analyserande psykologi med
historiskt sinne i stil med C. F. Meyers, vars
bästa efterföljare hon kallats; hon har också
skrivit ironiska fantasifulla sagor,
»Phanta-sien und Märchen» (1890). R-n B.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
Kursor vid Uppsala
universitet på
1870-talet. Dräkten gul
med blå ränder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
