Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarn (krossverk) - Kvarn (Östergötlands län)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Kvarn
348
Bild 11. Kvarnar av stenålderstyp. Gotland; nu i
Nordiska museet.
förekomma. För att få ett rent, skalfritt
mjöl använder man i stället mycket
finmas-kig siktduk. Vid v e t e m a 1 n i n g är
tillvägagångssättet i allm. det motsatta. Genom
målning med högt ställda valsar krossas
vetekornen första gängen mycket försiktigt, så
att endast nagra piocent mjöl erhållas.
Produkten från denna målning, första s k r
å-målningen, siktas och uppdelas i olika
grova produkter. Det grova överslaget från
sikten ledes till nästa målning, andra
sk råm aln ingen, där det klämmes något
hårdare, så att mera av mjölkärnan lösgöres
från skalet. Genom siktning avskiljas de
finare malprodukterna, varefter överslaget
ledes vidare till tredje skråmalningen,
där samma process upprepas. Efter 5—6
sådana skråmalningar kan man vanl. avskilja
större delen av skalet såsom stora,
jämiörel-sevis mjölfria flagor (grovt kli). Från
skråsiktarna fås utom nämnda skalhaltiga
överslag de finare krosspiodukterna, vilka
alltefter sin grovlek kallas kärna el. grift
samt d u n s t och mjöl. Den från
skråsiktarna erhallna kärnan och dunsten ledas vanl.
för ytterligare storlekssortering till särskilda
sortersiktar, innan de föras till
kärnputs-maskinerna. Den färdigputsade kärnan el.
dunsten utmales på glatta stålvalsar el.
porslinsvalsar till mjöl. Då den rena, putsade
kärnan är nästan skalfri, kan man vid den
efter dessa malningar följande siktningen
använda jämförelsevis grov siktduk men det
oaktat få ett praktiskt taget skalfritt mjöl.
Ett på detta sätt framställt mjöl har mindre
benägenhet att klimpa sig, vilket särskilt
för vetemjöl med dess mångsidiga
användning i matlagning är av stor betydelse. De
vid de olika skråmalningarna erhållna
kärnorna äro icke alla av samma renhet. Det
är därför ieke fördelaktigt att putsa och
mala dem tillsammans. Den riktiga
malnings-principen är, att endast likvärdiga produkter
böra sammanföras i samma målning, så att
man vid den efterföljande siktningen kan få
ett rent mjöl utan att behöva använda
alltför fin siktduk. En olägenhet är, att härför
kräves ett stort antal arbetsmaskiner. Det
är därför ej möjligt att vid mindre k. driva
uppdelningen av mellanprodukter så långt,
som önskvärt vore. Vid större k., där det
kan ske. kan man därför under annars lika
förhållanden erhålla ett högre utbyte av de
högsta mjölkvaliteterna.
I en medelstor, modern vetekvarn är antalet
olika malningar vanl. omkr. 25. Mjölet från
dessa malningar blandas tillsammans till ett
fåtal handelsmjölsorter. Sammanställningen
av mjölet från de olika malningarna till
han-delskvaliteter skedde förr huvudsaki. efter
färgen. Numera tager man även stor hänsyn
till andra egenskaper, som ej direkt framgå
av utseendet. Större k. äro därför numera i
regel utrustade med kemiska laboratorier och
försöksbagerier. Samtliga större k. äro
numera helautomatiska, d. v. s. alla produkter
gå automatiskt över från den ena
arbetsmaskinen till den andra, tills de som färdigt
fabrikat länsas ut i säckar el. annat
emballage. Härvid använda transportanordningar
äro skopelevatorer, remtransportörer,
skruvtransportörer el. snäckor och rör. — I en
modern k. äro arbetsmaskiner och
transportanordningar i regel helt slutna och
maskinerna anslutna till ett aspirationssystem,
bestående av sugfläktar och filter. Genom
denna anordning vinnes den stora fördelen,
att k. kan hållas helt dammfri och ren. Min.
Historik. Den första typen för en k.,
använd från stenåldern och ända fram i
järnåldern, är endast en urholkad sten, i vilken
säden krossas med en s. k. löpare, en
mindre, flat el. rund sten (handkvarn; se
bild 11). En yngre typ är den roterande
handkvarnen. Här krossas säden mellan
två cirkelrunda stenar, av vilka den övre
vri-des kring en axel av trä el. järn, som skjuter
upp från den undre, stillaliggande stenens
mittpunkt. Denna kvarntyp uppträder hos
etruskerna i mitten av l:a årtusendet f. Kr.
samt därefter hos greker och romare, som
t. o. m. använde hästar el. åsnor vid dess
drift. Hos germanerna kom den i bruk kort
efter Kr. f. De äldsta vattenkvarna
r-n a (mindre sådana kallades förr i
Sverige skvaltkvarnar) i Europa
konstruerades av romarna under kejsartiden. Med
dessa blev kvarnrörelsen ett särskilt yrke
efter att förut blott ha tillhört hushållet el.
bageriet. Romarna gjorde en del
betydelsefulla förbättringar på kvarnarna. Genom
införande av kugghjul möjliggjordes
användandet av flera par stenar samtidigt, varjämte
drivhjulets axel kunde anbringas horisontalt
i st. f. som tidigare vertikalt. Under
kors-tågstiden började man, möjl. efter arabiskt
mönster, använda väderkvarnar, k. med
»vingar» för att utnyttja vindkraften till
drivande av maskineriet i byggnaden. Vid
mitten av 1600 talet kom den s. k. h o 1 1 ä n
d-ska k. el. tornkvarnen i allmännare
bruk. På denna (bild 12) var kvarntornet
fast uppmurat och täckt med en rörlig huv,
på vilken axeln med vingarna var fäst; på
den äldre typen (bild 13) var hela byggnaden
vridbar, för att vingarna skulle kunna ställas
in under vinden. Modern kvarnteknik kan
dateras från inrättandet av ångkvarnar
i U. S. A. och England (slutet av 1700-talet).
Är 1927 funnos i Sverige 1,017 mjöl- och
grynkvarnar med över 3,300 arb. och en
årsproduktion av 629 mill. kg mjöl, gryn, kli,
gröpe etc. till ett värde av över 180 mill.
kr. (G. Brg.)
Kvarn, egendom i Kristbergs socken,
Östergötlands län, 8 km n. om Borensberg; 1,748
har, därav 505 har åker; tax.-värde 612,100
kr. (1928). Urspr. järnbruk, privilegierat
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
