Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvartersfriheten - Kvartersman - Kvartett - Kvartettsångarförbund - Kvartettsällskap - Kvartmil - Kvartol - Kvarts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Kvartersman—Kvarts
354
påvliga polisens efterspaningar. Påven
Inno-centius XI lyckades förmå kejsaren samt
Spaniens, Polens och Englands konungar att
avstå från k. men stötte däremot hos Ludvig
XIV på envist motstånd. Tvisten, vanl.
kallad kvarterstriden, föranledde
bannlysning av franske ambassadören Levardin
(1687), varpå påvlige nuntien i Paris,
Ra-nuzzi, ställdes under bevakning. Konflikten
avvecklades först under Alexander VIII:s
pontifikat, då Ludvig XIV medgav k:s
upphävande. Drottning Kristina gjorde som
suverän anspråk på liknande privilegier och
tvistade därom med Innocentius XI. V. S-g.
Kva’rtersman, underofficer vid flottan,
tillhörande hantverksavd. och utbildad till
timmerman. Motsv. benämning förekommer även
vid privata skeppsvarv. H. W-l.*
Kvarte’tt (it. quarte’tto, fr. quatuor, av lat.
qua/ttuor, fyra), tonstycke för fyra stämmor.
Namnet brukas även om personerna, som
utföra stycket. Man skiljer mellan vokal- och
instrumentalkvartett. Den förra är antingen
för blandad kör el. för mansröster. Den
blandade k. har odlats sedan 1400-talet och
särskilt i våra dagar upplevat en ny renässans.
Manskvartett har utbildats under
1800-talet (vid årh:s mitt uppkom även
damkvartett). En vidare utbildning av denna
vokala kvartett är dubbelkvartett (se
d. o.). En vokalkvartett utföres mestadels
a cappella. Förenad med instrumentalt
ackompanjemang förekommer vokalkvartett i
kyrkliga körverk och operor alltsedan 1600-talet.
— Den instrumentala k. kan vara för
trä-blåsinstrument (vanlig vid 1800-talets
början) el. mässingsinstrument men förekommer
numera mest för stråkinstrument (två
violiner, altviolin och violoncell). Sin klassiska form
erhöll stråkkvartetten av Haydn, Mozart och
Beethoven. Under 1800-talet bildades flera
kvartettsällskap. Ett av de äldsta är
Schup-panzighkvaitetten (först hos greve
Razumov-skij i Wien 1808). Av senare märkas
Dancla-kvartetten, Florentinska k.,
Joachimkvartet-ten, Bömiska k., Brysselkvartetten,
Neruda-kvartetten samt i Sverige Aulinska k. och
Kjellströmskvartetten. T. N.
Kvartettsångarförbund, sällskap för odling
av flerstämmig manssång.
Kvartettsångar-förbundet i Stockholm stiftades 1883 av
August Edgren (dirigent sedan 1206 E.
Care-lius). Kören består av omkr. 40 man. K.
inträdde i Stockholms sångarförbund 1909. T. N.
Kvartettsällskap, sällskap för utförande av
stråkkvartetter (med el. utan piano). Se
Kvartett.
Kvartmil, nautisk mil el. sjömil (= 1,852 m).
Kvartol [-å’l], grupp av fyra noter, som
gälla lika med tre av samma värde.
Kvarts (ty. Quarz), ett av de allmännaste
mineralen, består av kiseldioxid, Si O2.
Ki-eeldioxidens gamla kemiska namn var
»kisel-syra», och detta behåller den vanl. ännu i
mineralogien, petrografien, geologien oeh det
praktiska livet. Si O2 är polymorf, och k.,
som utkristalliserar ej blott ur
eruptivmag-mor utan även vid jämförelsevis låga temp.
ur vattenlösningar, utgör den form, i vilken
Si O2 i allm. uppträder i naturen. K.
kristal
liserar hexagonalt (se K r i s t a 1 1 s y s t e m),
har hårdheten 7 (se H å r d h e t s s k a 1 a)
och spec. v. 2,5—2,8 (i rent tillstånd 2.65).
Brottet är mussligt till ojämnt och splittrigt.
Kristallytorna ha glasglans, brottytorna ofta
fettglans. K. är genomskinlig till
ogenomskinlig och antingen färglös el. på olika sätt
färgad (vit, grå, gul, brun, röd, blå, grön,
svart). Den vid vanlig temp. stabila formen
av k. kallas a-kvarts. Denna övergår vid
575° C plötsligt till s. k. ^-kvarts, som liksom
a-kvarts kristalliserar hexagonalt men i en
symmetriklass med högre symmetri. När
temp. sjunker under omvandlingspunkten,
övergår /J-kvarts till a-kvarts. Kristaller av
k., som urspr. bildats som a-kvarts
(således under 575° C), äro prismatiskt förlängda
och visa ofta höger- och vänsterformer (se
Bergkristall och Enantiomorfa
former samt bilder till dessa art.,
dessutom pl. vid art. Kristall), a-kvarts
vrider polarisationsplanet (se Kristalloptik) i
likhet med cinnober (se d. o.), som
kristalliserar likartat. Den urspr. som ^-kvarts
utkristalliserade k. (t. ex. kvartsströkornen i
porfy-riska bergarter) är mestadels utbildad som
hexagonala dubbelpyramider utan el. med
svagt utvecklade prismaytor. K. uppträder i
många eruptiva, sedimentära och metamorfa
bergarter, på mineral- och malmgångar samt
som lösa korn och stycken i sand o. a. lösa
avlagringar. Man skiljer mellan sådan k.,
som redan för blotta ögat är tydligt
kristal-linisk, och sådan, som är ytterst finkornig
och vars kristallina struktur först röje?
under mikroskopet. Till det förra slaget
räknas dels de olika, vanl. klart genomskinliga,
vackert kristalliserade arterna av
bergkristall (ofärgad bergkristall, ametist,
cit-rin, röktopas och morion; se
Bergkristall), dels vanlig k., och till det senare,
där en inblandning av amorf, vattenhaltig
kiselsyra (opal) är ganska vanlig, dels c h a
1-cedon (svagt genomlysande; se A ga t och
Chalcedon), dit också flinta (se d. o.)
lämpligen kan räknas, dels j a s p i s
(ogenomskinlig även i tunna kanter). — V a n 1 i g k.
har många olika varieteter. Med hänsyn till
det geologiska uppträdandet skiljer man
mellan granit-, porfyr- och gångkvarts m. m.,
och av strukturvarieteterna av vanlig k. må
nämnas k a 11 ö g a (se d. o.) och t i g e r ö g a,
en av vittringsprodukter efter krokydolit
omväxlande guldgult och mörkbrunt färgad,
si-denartat glänsande, trådig k. Efter färgen
åter urskiljer man mörkröd el. brun, av
järnoxid, resp, järnoxidhydrat färgad j ä r n k
i-s e 1, rosenröd rosenkvarts, av
innesluten krokydolit blåfärgad safirkvarts,
lökgrön, av strålsten färgad p r a s e m,
vit mjölkkvarts och avanturin
(-kvarts); se Avanturin. — Jaspis är
på grund av växlande; ofta betydlig halt av
järnföreningar i typiska fall intensivt färgad,
företrädesvis röd, brun, gul och grön.
Vackert färgade varieteter äro dels plasma,
vars mörkt lökgröna färg förorsakas av
klo-rit, dels heliotrop, som är plasma med
insprängda blodröda små gnistor av karneol
(se Chalcedon). Till jaspis hör även den
XII. 12
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
