Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnorörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Kvinnorörelsen
370
Kvinnorörelsen, arbetet för att höja
kvinnans rättsliga, ekonomiska och kulturella
ställning till största möjliga likställighet med
mannens, har sin utgångspunkt i
uppfattningen, att kvinnan i sin egenart är likvärdig
med mannen i hans. Den leder sitt upphov
från franska revolutionen och utgör liksom
arbetarrörelsen en naturlig konsekvens av
revolutionens läror om de mänskliga
rättigheterna. Filosoferna Condorcet och Hippel
påyrkade vid denna tid kvinnans tillträde
till alla slags manliga rättigheter på grund
av hennes förutsatta själsliga likhet med
mannen. Ända till senare delen av 1800-talet kan
denna abstrakta likhetsteori sägas ha legat
till grund för k. i olika länder, och rörelsen
gällde vid mitten av 1800-talet huvudsaki. rätt
till utbildning och arbete med därav
härflytande myndighet för den ogifta kvinnan samt
möjl. kommunala rättigheter.
Världskriget 1914—18 undanröjde med ens
allt motstånd mot kvinnans rättigheter i de
germanska, de angelsaxiska och de flesta
slaviska länderna. De radikala statsskick, som
uppstodo i besegrade el. nybildade stater,
beviljade i regel samma rättigheter åt kvinnor
som åt män, men även Sverige och de
angelsaxiska länderna togo intryck därav liksom
även organisationen av Nationernas förbund;
f. n. (1930) deltaga mer än 20 kvinnor (1 ord.
medl., de övriga suppleanter) i dess arbete.
I Frankrike avgåvo kvinnosakens anhängare
strax efter proklamerandet av människans
rättigheter 1789 en särskild förklaring om
kvinnans rättigheter. En petition om
kvinnorösträtt lämnades dock utan avseende, och
Napoleons styrelse gav icke rum för några
kvinnosakssträvanden. K. upptogs ånyo med
liberalismens tillväxt efter 1830. Tillträde
till universitetsstudier har aldrig nekats de
franska kvinnorna, men först på senare år
ha de nått fram till högre examina. F. n.
(1930) finnes ett 50-tal kvinnliga advokater
och läkare. Först 1907 fick gift kvinna rätt
att förvalta sin arbetsförtjänst, och de
franska kvinnorna äga ej ens kommunal rösträtt.
Den franska k. är delad i en katolsk, en
protestantisk och en socialistisk. — I Italien
fanns före världskriget en ung men
synnerligen livskraftig k., men ett starkt motstånd
har numera rests mot denna från
regerings-håll. Det löfte om begränsad kommunal
rösträtt, som Mussolini personligen avgav 1923,
har ännu ej infriats.
I de germanska el. blandade länderna ha
protestantism och urgammal frihetskärlek i
förening sedan äldre tider skapat drägligare
villkor för kvinnan, och det är också där,
som k. bäst utvecklat sig. Målmedveten och
lugn har k. gått framåt i de skandinaviska
länderna. Där växte k. fram vid 1800-talets
mitt ur litterära strömningar (Fredrika
Bre-mer, Camilla Collett, Mathilde Fibiger, senare
Björnson, Ibsen och Georg Brändes). Lika
arvsrätt och myndighet genomfördes i Norge
och Danmark redan på 1850-talet, men
tillträde till univ. och vissa statstjänster följde
där först på uppkomsten av en verklig k., i
Danmark 1871, i Norge 1884.
Äktenskapsförord och gift kvinnas förvaltning av
arbets
förtjänst genomfördes i Danmark 1880, i
Norge 1888. I Norge har åt kvinnorna, gifta
och ogifta, sedan 1904 i princip beviljats
tillträde till statsämbeten inom rätts- och
undervisningsväsen samt förvaltning. 1910 fingo
Norges kvinnor fulla kommunala och 1913
fulla politiska rättigheter samt 1912 tillträde
till alla ämbeten med lika lön,
undantagandes regerings- samt diplomatiska, konsulära,
militära och prästerliga befattningar.
Kvinnor ha nått även högre poster i
ämbetsverken, och två kvinnor ha haft plats i
stortinget. Bestämmelserna om äktenskaps
ingående och upplösning omarbetades 1918. — 1
Danmark fingo kvinnorna 1915 politiska
rättigheter, 1921 tillträde till ämbeten, dock ej
inom försvaret och kyrkan. 1924 blev f. ggn
en kvinna, fru Nina Bang (se d. o.), led. av
ministären. — På Island ha kvinnorna efter
fristatens uppkomst (1918) fulla politiska och
kommunala rättigheter samt tillträde till
ämbeten. Den ledande inom k. på Island har
sedan 1895 varit Briet Asmundson (se d. o.).
— I Finland uppstod k. ur samskoleväsendet
(sedan 1883) och den ovanligt starka
frekvensen av kvinnor vid univ. Kommunal rösträtt
ägde ogifta kvinnor sedan 1865, 1906
genomfördes allmän politisk rösträtt och valbarhet för
män och kvinnor över 24 år; först 1929
antogs ny äktenskapslag. Högsta antalet valda
kvinnor har varit 20 bland riksdagens 200
led. Bland kvinnliga riksdagsledamöter
märkas främst Annie Furuhjelm (se d. o.), Hedvig
Gebhard och Miina Sillanpää, som 1926—27
var biträdande socialminister.
I Sverige förde Thorild i sin skrift »Om
kvinnokönets naturliga höghet» (1793)
kvinnornas talan, men först Fredrika B r
e-m e r blev den, som utövade något
varaktigare inflytande, sedan hon efter sin
Ame-rikaresa börjat stifta kvinnoföreningar och
1856 utgivit romanen »Hertha». 1845
genomfördes den lika arvsrätten, 1846
(kompletterad 1864) näringsfrihet för kvinna, 1858
myndighet vid 25 år (1884 vid 21) samt 1863
kvinnans kommunala rösträtt som en
naturlig följd av rätten att råda över
förmögenheten. Med tillträde till vissa lägre
statstjänster (från 1850-talet) följde också det till
de förberedande kurserna, ss. Mus. akad.
(1856), Gymnastiska centralinstitutet (1864)
och Konstakad. (1866). 1870 fick kvinna rätt
att avlägga mogenhetsexamen, studera
medicin och praktisera som läkare, 1873 rätt att
avlägga alla examina vid univ. utom jur.
lic.-examen och teol. examina.
Den första svenska organisationen för k.
var Föreningen för gift kvinnas äganderätt
(1873); sedermera kommo
Fredrika-Bremer-förbundet (1884) och åtskilliga mer el. mindre
fackliga föreningar, numera sammanslutna i
Internationella kvinnoförbundet. 1898
började en socialdemokratisk k. genom
stiftandet av Stockholms allmänna kvinnoklubb
(organ: Morgonbris). 1902 bildades de första
föreningarna för kvinnans politiska rösträtt.
Bland reformer, som genomförts, må nämnas
gift kvinnas rätt att förvalta egen
arbetsförtjänst m. m. (1874), tillträde till
fattig-vårdsstyrelse och skolråd (1889), tillträde till
Ord, som saknas under K,
torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
