Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnosaken—Kvinnosjukdomar
373
kvinnorna ha fått rätt att bortlägga slöjan.
— I Japan har lagen mot kvinnors deltagande
i politiska möten blivit upphävd. — I Kina
började en kvinnorörelse omedelbart efter
republikens utropande (1912).
Trots kvinnosakens segrar under de senaste
åren återstå dock i alla länder många
frågor olösta på detta område: löne- och
befordringsfrågorna, pensionering av änkor
med oförsörjda barn, gift kvinnas
nationalitet, moderskydd och barnavård. En fråga,
som efter världskriget blivit aktuell inom
alla länder, är prostitutionsproblemet och
därmed sammanhängande såväl lösdriveri
som vit slavhandel, över huvud återstår
ännu att bringa praxis i full samklang med
lagstiftningen.
Litt.: J. Stuart Mill, »On subjection of
women» (1869; sv. övers. 1871); Lydia
Wahlström, »Den svenska kvinnorörelsen» (i
Heim-dals Folkskrifter 1904); Ellen Key,
»Kvinnorörelsen» (1909); C. A. Reuterskiöld, »Om
utvecklingen och tillämpningen i utlandet av
idéen om kvinnans politiska rösträtt» (1911);
Reports of Congresses of the International
Woman Suffrage Alliance (sedan 1904,
särskilt Genève 1920, Rom 1923, Paris 1926 och
Berlin 1929); Ellen Kleman, »Fredrika
Bre-mer» (1925); Ida Husted Harper, »The
his-tory of woman suffrage», 5—6 (1921—22);
Ann Margret Holmgren, »Kvinnorösträttens
historia i främmande länder» (1919),
»Susan B. Anthony» (1920),
»Kvinnorösträttens historia i de nordiska länderna» (1920)
och »Två internationella
kvinnoorganisationer» (1921), samtliga i Verdandis
Småskrifter; Märta Tamm-Götlind, »Anna Howard
Shaw» (1920); Gulli Petrini,
»Kvinnorösträttens riksdagshistoria i Sverige 1884—1912»
(1914); »Betänkande och förslag i fråga om
kvinnans tillträde till statstjänster, 1—3
(1920—23; jämte myndigheternas utlåtanden
därom, 1922); E. Linderholm, »Kvinnans rätt
till prästämbetet» (1924); Sigrid
Leijonhuf-vud, »Sophie Adlersparre» (1923—24); Elga
Kern, »Führende Frauen Europas», I—II
(1929). L. W-m. (E. H-n.’
Kvinnosaken, förr gängse beteckning för
kvinnorörelsens (se d. o.) mål.
Kvinnosjukdomar,
Underlivslidanden, sjukdomar av olika natur, lokaliserade
i kvinnans bäckenorgan, särskilt
könsorganen. De vanligaste äro inflammation
s-processer i de hithörande slemhinnorna,
s. k. katarrer, oftast under den period av
kvinnans liv, då könsorganen tagas i anspråk
för könsumgänge och fortplantning, samt i
flertalet fall orsakade av infektion. — Om
de smittsamma könssjukdomarna se D r ö
p-pel, Schanker och Syfilis. — K
a-tarrliknande symtom kunna stå i
samband med vissa sjukdomar i kroppens
övriga organ, rubbningar i blodcirkulationen,
blodförändringar (»blodbrist», »bleksot»),
nedsatt nutrition, sexuella excesser, onani.
Under menstruationen äro ifrågavarande organ
särskilt känsliga för skadliga inflytelser.
Vaginitis (kolpitis, colpitis) är
en katarr i moderslidan (lat. vagina, grek.
ko’lpos), vållande avsöndring. En c e r v i-
374
k a 1 k a t a r r, d. v. s. katarr i
livmoderhalsen (ce’rvix u’teri), åtföljes av en ofta
slemmig sekretbildning (flytning, vit fluss).
Flytningen medför en hel del obehag för
kvinnan, men de föreställningar man haft, att den
skulle utöva ett skadligt inflytande på
kroppen i dess helhet, äro säkerligen överdrivna.
De fullkomligt godartade förändringar, som
en sådan katarr framkallar i
livmodertappens slemhinna, gingo förr under det alldeles
vilseledande och bedrövligt skrämmande
namnet »sår på livmodern». Retningen på
slemhinnan ger stundom anledning till
polypbildning, varigenom oregelbundna
blödningar kunna uppstå. Endometritis,
d. v. s. inflammation i livmoderslemhinnan,
karakteriseras i sitt kroniska stadium av
täta och långvariga regleringsblödningar samt
riklig tunn flytning från den sjukligt
förändrade slemhinnan. Utom den lokala
behandlingen, om sådan är nödvändig, fäster
man stor vikt vid en lämplig behandling av
kroppen i dess helhet. — Metritis kallas
en inflammation av hela livmodern (grek.
mètra). Akut uppstår en sådan oftast till
följd av svår infektion i livmoderslemhinnan
med varbakterier i samband med förlossning
el. missfall. Inflammationen sprider sig då
vanl. också till den livmodern beklädande
delen av bukhinnan, perimetritis. Även
kronisk metrit förekommer understundom.
När en av de vanligaste akuta
infektionerna i kvinnliga genitalkanalen, gonorrén,
sprider sig nedifrån uppåt, hejdas den
lyckligtvis oftast vid inre modermunnen,
över-skrides emellertid sagda gräns, sprider sig
infektionen ofta ej blott till hela
livmoder-slemhinnan utan även vidare ut i båda
äggledarna (sa’lpinges), framkallande en
dubbelsidig salpingitis. Därmed har
sjukdomsprocessen fått en för kvinnan ofantligt
mycket allvarligare karaktär. På grund av de
anatomiska förhållandena utbreder sig näml,
infektionen med lätthet vidare till de
bäckenets organ omklädande delarna av
bukhinnan ^peritonéum), pelveoperitonitis,
såväl som till äggstockarna, o o f o rit i 8
(sal-pingo-oophoritis). Stora, starkt ömmande
svullnader uppstå i bäckenet, och kvinnan
har vanl. under det mest akuta stadiet svår
värk och feber. Genom stillhet och lämplig
behandling går sjukdomen, som dock har
benägenhet att recidivera, vanl. tillbaka men
lämnar ofta länge kvarstående spår efter sig
i form av sammanväxningar och
förtjock-ningar med därav följande obehag. Så t. ex.
sammanlödas lätt äggledarnas fransar,
fim-brier, och om dessa sammanväxningar bli
bestående, uppstår sterilitet, emedan äggen
hindras att komma in i äggledarna från
äggstockarna. En fortgående avsöndring från
de sålunda tilltäppta äggledarnas sjukligt
förändrade slemhinna kan omvandla
äggledarna till säckliknande bildningar, fyllda med
tunn, klar, h y d r o s a 1 p i n x, el.
blodfär-gad vätska, h a e m a t o s a 1 p i n x. Är
infektionen häftigare, alstras var i äggledarna,
vilka därigenom kunna spännas ut till
var-fyllda säckar, pyosalpinx. I svårare fall
sprider sig varbildningen även till ovarierna,
p y o va r ium, och till bäckenperitoneum,
Ord,
som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
