Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvävedioxid - Kvävefabrikation - Kvävefixerande bakterier - Kväveföreningar - Kväveindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Kvävedioxid—Kväveindustri
386
Kvävedioxid, kem., se Kväveföreningar.
Kvävefabrikation, se Kväve och
Kväveindustri.
Kvävefixerande bakterier, se
Kvävesam-lande bakterier.
Kväveföreningar framställas av ett fåtal
enkla utgångsmaterial, som kunna framställas
av kväve direkt, av de få i naturen
förekommande nitraten el. slutligen av stenkol, som
vid torrdestillation ger ammoniak. Kväve
bildar dels binära föreningar, d. v. s. med endast
ett annat grundämne, dels salter, där det i
allm. ingår i den negativa ionen tills, m. syre
men i salter av ammonium, hydrazin,
organiska basradikaler m. fl. i den positiva ionen
tills, m. väte (och kol). Binära
metallföreningar kallas n i t r i d e r och bildas i några
fall genom direkt förening av elementen vid
lindrig upphettning, t. ex.
magnesium-ni t r i d, Mg3N2, kalciumnitrid, Ca3N2,
och aluminiumnitrid, A1N. På
alu-miniumnitrid har man grundat en
industriell metod att framställa ammoniak ur
luftkväve (se Aluminiumföreningar och
Ammoniak). Till nitriderna kunna
räknas väteföreningarna ammoniak,
hydrazin e r och hydroxylamin (se dessa
ord). De binära föreningarna med syre kallas
vanl. kvävets oxider; de äro till antalet sex,
två av dem syreanhydrider, som genom
addition av vatten övergå till syror.
Kväve-o x i d u 1, N2O, framställes genom upphettning
av ammoniumnitrat enl. formeln: NH4NO3
= N2O+2HsO. Den utgör en färglös gas,
lustgas (se d. o.). Kväveoxid, NO, kan
framställas genom reduktion av salpetersyra
el. salpetersyrlighet medelst metaller m. fl.
ämnen. Den är en färglös gas, som vid ej
alltför hög temp. av syre spontant oxideras
till kvävedioxid, vilken sedan lätt kan
överföras i salpetersyra. Detta har föranlett
undersökningar av möjligheten att framställa
NO genom direkt förening av kväve och syre.
Det har då visat sig, särskilt tack vare
undersökningar av W. Nernst, att bildningen av NO
är en jämviktsreaktion: N2+O27±2NO—43,2
kgkal. Då NO således är en endotermisk
förening, förskjutes jämvikten till dess förmån
med stigande temp. Nernst har funnit följ,
jämviktsmängder av NO i luft, upphettad till
hög temp.:
° C: 1,538 1,760 1,918 2,307 2,402 2,930
% NO: 0,87 0,64 0,97 2,05 2,28 c:a 5.
Ord, som saknas under
Dessa jämviktsblandningar bildas från båda
sidor men med mycket olika hastigheter vid
olika temp.; vid 1,500° C tar inställningen
ung. l‘/4 dagar, vid 2,500° Vioo sek. Vid
framställning av NO ur luft måste man därför
dels arbeta vid de högsta tillgängliga temp.
för att erhålla så mycket NO som möjligt
(elektrisk ljusbåge), dels avkyla den bildade
kväveoxiden så snabbt som möjligt ned till
1,500°, för att den ej skall hinna sönderfalla.
På grundval av dessa undersökningar har
utarbetats en metod för framställning av
salpetersyra med luft som råmaterial (se
Kväveindustri). — Kvävetrioxid,
N2O3, är en mycket obeständig förening, som
erhålles vid reduktion av salpetersyra med
arseniktrioxid. Vid låg temp. är den en
mörkblå vätska, som redan under 0° till stor
del sönderfaller i kväveoxid och kvävedioxid
(N2O3 NO + NO2), i gasform vid vanlig temp.
nästan fullständigt. Med vatten erhålles en
syra, salpetersyrlighet, HN02, endast känd i
mycket utspädd vattenlösning. Dess salter
kallas nitrit (se resp, metaller).
Ammonium-nitrit, NH4NO2, nyttjas till framställning av
rent kväve (se d. o.). — Kvävedioxid,
NO2, framställes av kväveoxid genom
oxidation, på laboratoriet oftast genom
upphettning av blynitrat; föreningen, som är en
mörkbrun gas, har ovanstående formel endast
vid omkr. 200°, vid fallande temp.
polymeri-seras den successivt till kvävetetroxid,
N2O4. NO2 är ett kraftigt oxidationsmedel.
I vatten är föreningen löslig under
bildning av salpetersyra och salpetersyrlighet:
2NO2+H2O= HNO3 + HNO2, av vilka den
senare frivilligt (i värme hastigt) sönderfaller
i salpetersyra och kväveoxid. Då kväveoxid
med syre ånyo ger kvävedioxid, får man som
totalformel för reaktionen mellan NO2 och
vatten vid närvaro av syre:
4 NO2+O2+2 H2O = 4 HN03,
som spelar en viktig roll vid
salpetersyre-framställningen. Med lösningar av baser ger
kvävedioxid en blandning av nitrat och
nitrit: 2 NO2 + 2 KOH = KNO3 + KNO2 + H2O.
— Kvävepentoxid, N2O5, är i och för
sig utan betydelse men utgör anhydrid till
den viktiga salpetersyran (se d. o.),
HN03. — Av övriga oorganiska k. märkes
kvävevätesyra (se d. o.).
Bland organiska k. märkas sådana, som
innehålla aminogruppen, NH2 (se A m i n o
föreningar), nitrogruppen, NOz (se N i
t-r of ö ren ingar), vidare estrar av
salpetersyrlighet och salpetersyra (se A m y 1 n
i-trit, Bomullskrut och
Nitroglyce-r i n), cyanföreningar, proteinämnen och
peptider, alkaloider (se dessa ord) o. a. G. S-ck.
Kväveindustri, kemisk-teknisk industri, som
går ut på att binda och utnyttja det fria
luftkvävet för tillverkning av ammoniak,
salpetersyra, nitrater, kvävehaltiga
konstgödselmedel, kalkkväve o. a. kvävehaltiga
föreningar. I slutet av 1800-talet och början av
1900-talet fanns endast en mera betydande
naturlig kvävekälla, näml, salpeterlagren i
Chile. Luftkvävets tekniska tillgodogörande i
stor skala för framställning av
kväveföreningar tog sin början 1903, då norrmännen
K, torde sökas under C. XII. 13
Kvävets kretslopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
