Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrka - Kyrkbacken - Kyrkbacken (Ven) - Kyrkbyggnadsskyldighet - Kyrkbåtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Kyrkbacken—Kyrkbåtar
412
Medeltidskyrka av mellansvensk typ (Vrena i
Södermanland) med långhus utan särskilt kor, tillbyggd
sakristia vid norra sidan intill östra gaveln, där
altaret har sin plats, samt klockstapel.
Bland träkyrkorna är stavkyrkan, en
av resvirke byggd kyrka, av särskilt intresse
(se vidare Stavkyrka). Jfr även
Kyrklig konst och Kyrkmålningar.
Litt.: G. Dehio och G. von Bezold, »Die
kirchliche Baukunst des Abendlandes», 1—2,
samt atlas (1884—1901); »Der Kirchenbau des
Protestantismus von der Reformation bis zur
Gegenwart» (1893; utg. av Vereinigung
Berli-ner Arkitekten); C. Gurlitt, »Kirchen» (1906,
»Handbuch der Architektur», IV, bd 8, h. 1;
i detta samlingsverk finnas flera bd ang.
kyrklig byggnadskonst); H. Fett, »Norges kirker
i middelalderen» (1909) och »Norges kirker i
det 16de og 17de aarhundrede» (1911); H. F.
Frölén, »Nordens befästa rundkyrkor», 1—2
(1910—11); O. Bartning, »Vom neuen
Kirch-bau» (1919); M. Mackeprang, »Vore
lands-bykirker» (1920); B. Thordeman,
»Kyrko-arkitekturens härledning» (i Uppsala Univ:s
Årsskr. 1923); J. Roosval, »Den baltiska
Nordens kyrkor» (1924), samtliga med
litt.-anv. O. J-e. (E. L-k.)
2. (Teol.) Bland de olika kyrkoideal, som
gjort sig gällande inom kristenheten, urskiljas
tre huvudtyper: den hierarkiska, den
förenings-kyrkliga och den evangeliska. Enl. den
hierarkisk-institutionella typen,
vilken i sin mest fulländade form framträder
i det romerska kyrkosamfundet, tänkes k. ha
sin tillvaro som ett fast, hierarkiskt ordnat
nådeinstitut: den legitima hierarkien
betraktas som förutsättning för den gudomliga
nådens verkningskraft, och en viss
organisationsform betraktas därmed som kyrkans
gudomliga grundval. K:s »helighet» motiveras
med denna åskådning genom den yttre
institutionens sakrosankta karaktär. Den f ö
r-eningskyrkliga typen karakteriseras
av att till grund för kyrkoorganisationen
lägges kravet på ett uppenbart kristligt liv:
k. tänkes här uppgå i att vara en förening
av dem, som gjort likartade religiösa
erfarenheter. När man från denna utgångspunkt
talar om k:s helighet, kommer denna
närmast att motiveras med de enslylda
kyrkomedlemmarnas subjektiva helighet. Idealet
är en s. k. ren kristen församling. Även om
man av de faktiska förhållandena tvingas till
medgivanden, att detta ideal icke låter sig
till fullo förverkligas, går i varje fall den
härskande kyrkoprincipen ut på att i
möjligaste mån vaka över att gränserna kring
samfundet bevaras oförkränkta. Denna
kyr-kotyp präglas därför av intimitet och
exklusivitet. Den evangeliska el. den
evangelisk-universella kyrkotypens grundsats är,
att k. skall vara ett uttryck för
»evangeliets» egen verksamhet, när detta söker att
på en gång nå så vitt och så djupt som
möjligt. K. fattas m. a. o. som evangeliets
sam-fundsskapelse. K:s helighet tänkes här icke
vara konstituerad vare sig av
organisationens el. av de enskilda medlemmarnas
helighet. Den tänkes h. o. h. bero på Guds andes
genom evangeliet helgande makt. Av denna
principiella syn följer, att den evangeliska
kyrkotypen icke vet av andra gränser än
dem, som dragas av Andens egen makt att
verka. Det institutionella och organisatoriska
elementet tänkes h. o. h. stående i Andens
tjänst. För organisationen gäller därför
grundsatsen, att den bör vara så beskaffad,
att den i varje situation bäst kan gagna
evangeliets universalistiskt riktade
sam-fundsbyggande verksamhet. — Till det
föregående må fogas tre randanmärkningar. 1)
Det är här icke fråga om en klassifikation
av de olika historiska kyrkosamfunden utan
om olika typer, olika kyrkoideal. Det låter
sig väl tänkas, att olika ideal kunna bryta
sig med varandra inom ett och samma
kyrkosamfund; så ha t. ex. inom väsentligt
evangeliskt byggda kyrkosamfund icke sällan
såväl hierarkiska som föreningskyrkliga ideal
gjort sig gällande. 2) De ovan omtalade
olikheterna äro av konstitutiv art. De röra
samfundets innersta struktur. Vid sidan av dessa
olikheter finnas olikheter av mera sekundär
art, framträdande t. ex. i de olika historiska
kyrkosamfundens olikartade förhållande till
staten. 3) Det ofta brukade ordet »frikyrka»
är dubbeltydigt, så tillvida som man därmed
dels kan mena ett kyrkosamfund av
väsentligen föreningskyrklig karaktär, dels ett
kyrkosamfund, som står (relativt) fritt i
förhållande till staten. — Litt.: E. Billing,
»Luthers lära om staten» (1900); G. Aulén, »Till
belysning af den lutherska kyrkoidén» (1912);
N. Söderblom, »Svenska kyrkans kropp och
själ» (1916). G. A-n.
Kyrkbacken, se Kyrkvallen.
Kyrkbacken, hamn och tullstation på Vens
västkust; kajlängd 430 m, djup 2,6 m.
Kyrkbyggnadsskyldighet, ett onus,
innefattande byggnad och underhåll av kyrka
med vad därtill hör, ss. klockstapel,
kyrkogårdsmur och sockenstuga. Enl. lag av 5
juni 1909 utgå kostnaderna efter samma
grunder som för kommunalutskylder.
Främmande trosbekännare, tillhörande församling
med rätt till offentlig religionsövning,
deltaga med hälften (lag 16 okt. 1908). Kbg.*
Kyrkbåtar, stora och med flera par
årtullar försedda båtar, som användas vid färder
till kyrkan för gudstjänst. I Sverige äro de
mest kända från»Dalarna. De äro vanl. byns
gemensamma egendom. G. Brg.
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
