Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkliga enhetssträvanden i nutiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkliga enhetssträvanden
415
des på 1800-talet alltsedan bildandet (1846) av
Evangeliska alliansen (se d. o.).
Betydelsefullast voro de inom alla evangeliska samfund
spridda ungdomsorganisationerna
Kristliga föreningen av unge män (K.
F. U. M.) och Kristliga föreningen
av unga kvinnor (K. F. U. K.) samt
Kristliga
studentvärldsförbundet (se dessa ord). De större evangeliska
grupperna ha sammanslutit sig i omfattande
organisationer, ss. de luterska i Lutherska
världskonventet, de anglikanska, fr.
o. m. 1866, i Lambethkonferensen
(se d. o.), metodisterna i Ecumenical
metho-dist council (1881), baptisterna i World’s
baptist union (1905), presbyterianerna i Alliance
of the reformed churches holding the
presby-terian system (1875), kongregationalisterna i
International union of congregational
churches (1891). Protestantiskt samarbete till
försvar mot den romerska katolicismen tjänar
Gustaf-Adolfsföreningen (se d. o.).
Planer på att åstadkomma en vidare
kyrkoenhet framkommo särskilt efter den stora
världsmissionskonferensen i Edinburgh 1910.
Det omfattande samarbete för missionen, som
där bragtes å bane, gav uppslag till planen
på en världskonferens för att dryfta de
skiljande frågorna med avseende på bekännelse
och kyrkoförfattning. Tanken härpå väcktes
på amerikanska episkopalkyrkans
generalkonferens i Cincinnati 1910 och vann
entusiastiskt bifall. Rörelsen åsyftade från början
att undersöka möjligheterna för alla kristna
samfunds organiska återförening i en
enhetlig kyrka med gemensam bekännelse och ett
gemensamt kyrkligt ämbete. Efter
omfattande förarbeten sammanträdde
världskonferensen on faith and order i Lausanne i aug.
1927. I denna deltogo ombud för de flesta
evangeliska kyrkor samt den ortodoxa kyrkan.
I sju aktstycken registrerades
överensstämmelser och divergenser i de deltagande
samfundens åskådning. Betydelsefullast är
uttalandet om evangeliet, vilket visar en märklig
enhet i fråga om det centrala kristna
budskapet. Lausannekonferensens arbete har
sedermera fortsatts genom dess
fortsättnings-kommitté, som sammanträder en gång om året.
Något mer begränsat är det mål, som
uppställts av Världsförbundet för m e
1-lanfolkligt samförstånd genom
kyrkosamfunden. Detta stiftades i
Konstanz 1914 och återupptog sin
verksamhet efter världskriget (mötet i Oud Wassenaer
vid Haag 1919). Det har utövat en
betydelsefull verksamhet för folkförsoning och fred.
I nära samband med Världsförbundet
framväxte en tredje världsomspännande
enhetsrö-relse: Universal Christian conference on life
and work (på sv.: Ekumenisk kristen
gemenskap i liv och arbete). Dennas upphov kan
ledas tillbaka till det upprop, som på
ärkebiskop Na t han Söderbloms initiativ
utfärdades av ett flertal evangeliska kyrkor
i nov. 1914 i syfte att framhålla kristenhetens
övernationella enhet, trots världskriget. Ett
försök att samla en internationell
kyrkokon-ferens strandade men ledde till en konferens
av kyrkomän från de neutrala länderna i
Upp
416
sala 1917. Härifrån utvecklades planen på en
allmänkyrklig konferens för att behandla
kyrkans plikter med avseende på aktuella etiska,
sociala och internationella problem. Efter
fleråriga förberedelser sammanträdde
konferensen Universal Christian conference on life
and work i Stockholm i aug. 1925 (omkr.
600 deltagare från de flesta evangeliska och
även österländska kyrkosamfund). Denna,
som kunde bygga bl. a. på resultaten av en
engelsk Conference on politics, economics,
citizenship (förk.: Copec) i Birmingham 1924,
kan betraktas som de kyrkliga
enhetssträ-vandenas hittills mest betydande
manifestation. Den har givit kraftiga impulser till
praktiskt arbete och lagt grund till en
verklig kristen gemenskap mellan kristna av olika
bekännelser. Dess arbete fortgår genom en
fortsättningskommitté och en
exekutivkommitté, vilka bl. a. grundat ett socialetiskt
institut i Genève och den trespråkiga
tidskriften Stockholm. Från Life and work har
även utgått initiativet till smärre
teologkonferenser med deltagare från olika samfund.
De världsomfattande enhetsrörelserna ha
sin bakgrund i en serie företag av mer lokal
räckvidd. Här må nämnas arbetet på
samförstånd mellan anglikaner och frikyrkliga i
England, som tagit sig uttryck bl. a. i en
berömd vädjan från 1920 års
Lambethkonfe-rens (»Appeal to all christian people»). De
olika metodistiska samfunden i England
fattade 1928 beslut att ingå i en gemensam
organisation. Då 1929 Skottlands
presbyterianska statskyrka och The united free church
of Scotland återförenades, bilades en
långvarig schism. I Kanada bildade
presbyteria-ner, metodister och kongregationalister 1928
en gemensam kyrka. I Sydindien pågå
förhandlingar om förening mellan anglikaner,
metodister och Sydindiens förenade kyrka.
Inom flera länder ha federationer av
tidigare helt självständiga kyrkor bildats.
Förenta staternas evangeliska kyrkor ha sedan
1908 i Federal council of the churches of
Christ sitt gemensamma organ (luteranerna
ha dock en särorganisation, National lutheran
council). I Schweiz sammanslöto sig 1920
femton kantonkyrkor till Schweizerischer
evangelischer Kirchenbund. I Tyskland har
efter revolutionen större enhet vunnits
genom landskyrkornas inträde i Deutscher
evangelischer Kirchenbund (1922).
Den svenska kyrkan har på mångfaldiga
sätt berörts av de kyrkliga
enhetssträvan-dena. Den har verksamt deltagit i de ovan
anförda världsrörelserna (i
Life-and-workrö-relsen har ärkebiskop Söderblom varit den
erkände ledaren) och i det luterska
enhets-arbetet samt inträtt i nattvardsgemenskap
med den anglikanska kyrkan. Med
grannländernas kyrkor ha närmare förbindelser
kommit till stånd, bl. a. genom de skandinaviska
biskopsmötena (det första på
Kulla-Gunnars-torp 1920). Ärkebiskop Söderblom har invigt
de estländska, lettländska och slovakiska
luterska kyrkornas första biskopar.
Enhetsrörelsen har påtagligt lyckats skapa
en ny anda av gemenskap och samförstånd
inom de evangeliska och ortodoxa (grekisk-
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
