Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkmålningar - Kyrkoarkiv - Kyrkobalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419 Kyrkoarkiv—Kyrkobalk 420
medeltidens väggmåleri, var freskomålning
(se F r e s k o m å 1 e r i). I vilken
utsträckning träkyrkorna målats är svårt att avgöra,
enär nästan inga medeltida sådana finnas
kvar. Troligt är emellertid, att de varit lika
rikt smyckade som stenkyrkorna, ty bland de
vackraste exemplen på målningar från denna
tid äro just de, som finnas i koret till Råda
träkyrka i Värmland, utförda 1323. Till en
början var det klosterbröder, som utövade
konsten, och dessa signerade vanl. ej sina
arbeten. Från senare delen av 1400-talet äro
flera i Sverige verksamma målare kända,
bl. a. Albert målare (se d. o.).
Under den tid (1470—1514) Jakob Ulfsson
var ärkebiskop, blomstrade kyrkmåleriet i
Mälarlandskapen. Därvid ha i stor
utsträckning använts tryckta förebilder, t. ex. »Biblia
pauperum», »Ars moriendi», »Speculum
hu-manæ salvationis» m. fl. Den förstnämnda
har tjänat Upplandsmålarna till förebild, och
enstaka framställningar finnas i Skåne och
Danmark, vilka utförts efter samma bok.
Under slutet av 1400-talet och början av
1500-talet infaller denna det egentliga k:s
sista blomstringstid i Norden. De gamla
målningarna, som delvis doldes av de nyinslagna
valven, överkalkades, och nya framställningar
i tidens anda ersatte dessa. Därför påträffas
ofta två lager av målningar.
Ännu någon tid efter medeltidens utgång
levde väggmåleriet kvar och utövades efter
gammalt schema. Men sedan ett par
årtionden förflutit, nästan försvann denna gamla
konstart, och de framställningar av kyrkligt
monumentalmåleri, som sedermera
förekomma, äro mera sporadiska företeelser.
Litt.: A. Woltmann och K. Woermann,
»Ge-schichte der Malerei» (3 bd, 1879—88; ny
uppl. av »Malerei des Mittelalters» av M.
Bernath, 1916); J. M. Petersen, »Beskrivelse
og afbildninger af kalkmalerier i danske
kir-ker» (1895); O. Rydbeck, »Medeltida
kalkmålningar i Skånes kyrkor» (1904); H. Fett,
»Norges malerkunst i middelalderen» (i Kunst
og Kultur 1915, som bok 1917); A. Lindblom,
»Le peinture gothique en Suède et en
Nor-vège» (1916); H. Cornell och S. Wallin,
»Sen-gotiskt monumentalmåleri i Sverige.
Härke-berga kyrkas målningar» (1917); H. Cornell,
»Biblia pauperum» (1925). O. R. (E.L-k.)
Kyrkoarkiv. Ett svenskt k. består av
pastorsämbetets ministerialböcker (vigsel-, dop-,
begravnings- och konfirmationslängd) och
församlingens (kyrkliga kommunens) arkiv, t.
o. m. 1862 även av den världsliga
kommunens (socken- och kyrkostämmoprotokoll,
räkenskaper m. m.). Kyrkoräkenskaper fördes
redan under medeltiden. I kyrkoordningen
1571 påbjudes förande av kyrkoräkenskaper
och inventarier. Med dessa börja de aldsta
k.; genom granskning av inventarierna (från
stiftschefens sida) och av räkenskaperna (av
socknens förtroendemän) uppkommo
visita-tions- och sockenstämmoprotokoll. I regel
fördes anteckningarna i »kyrkoboken».
Enstaka sockenstämmoprotokoll finnas från
1500-talets slut, mera allmänt från omkr.
1650. Först 1817 föreskrivas särskilda
kyrko-rådsprotokoll (sådana hade dock
mångenstä
des förts tidigare). 1843 lagfästes inrättandet
av »sockennämnden», men dess protokoll äro
rätt sällsynta i k. Statistiska
befolknings-tabeller upprättades 1749—1859; i dessa äro
antecknade »märkvärdiga händelser» (urval
tr. i Statistisk Tidskr. 1908). I Västerås stift
fanns redan från 1622 ordnad kyrkobokföring.
Jämtland kan uppvisa många
kyrkoräkenskaper från 1500- och början av 1600-talet. I
Lunds stift påbjöds ordnad kyrkobokföring i
1646 års danska förordning, men
förhörsböc-ker och sockenstämmoprotokoll börja sent där.
Om vård av k. stadgas först i
kyrkoordningen 1571. Enligt kyrkolagen 1686 skulle
kyrkans arkiv och värdesaker inlåsas i
kyrk-kistan. Till bevarandet av k. ha
biskops-visitationer med inventeringar bidragit. Enl.
k. cirk. 26 okt. 1883 skulle
kyrkoarkivförteckningar ingivas till Riksarkivet. Genom
allmän arkivstadga 31 dec. 1900 bestämdes
om arkivens lokaler, förteckningar, utlåning
m. m. K. kung. 22 maj 1903 innehöll plan
till förteckning över k. (omarbetning 1929,
ännu ej fastställd av K. m:t). Vid
inrättandet av landsarkiv (se d. o.) bestämdes (k.
kung. 14 nov. 1902, ersatt av
arkivförfattningarna 8 sept. 1924), att alla arkivalier,
utom de senaste hundra årens, skola dit
överlämnas med tioåriga mellanrum. Undantag
ha i vissa fall beviljats. Behovet av
betryggande lokaler även för i pastors vård
kvarvarande delar av k. har beaktats i
ecklesiastika boställsordningen 9 dec. 1910 (jfr
förordn. av 13 febr. 1924). Litt.: E. Nygren,
»Våra kyrkoarkiv» (i Tidskr. för det Svenska
Folkbildningsarbetet 1922); L. Weibull,
»Vägledande förteckning vid person- och
släktforskning i landsarkivet i Lund» (1916); om
kyrkoräkenskaper jfr G. Hedar i
Meddelanden från Sv. Riksarkivet 1923. E.Ngn.
Kyrkobalk (fsv. kirkiu balker el. kristnu
balker), en särskild avd. av de gamla svenska
landskapslagarna (utom Gotlandslagen). Den
innehöll en avfattning av kyrkorätten, sådan
denna erkänts och antagits av de inhemska
lagstiftande myndigheterna. Kyrkobalkarna
vila på den ’kanoniska rätten, vars
stadgan-den emellertid ofta ändrats genom
uppgörelser mellan de kyrkliga och världsliga
myndigheterna. Vid sidan av k. tillämpades av
de kyrkliga domstolarna i Sverige den
kanoniska rätten i vidsträckt omfattning samt de
inhemska kyrkliga myndigheternas stadgar
och påbud, men i motsats till k. voro dessa
rättskällor icke normgivande för de
världsliga domstolarnas verksamhet.
Upplandslagens k. fick den största betydelsen.
Landslagen kom .näml, att sakna k., enär enighet
om dess innehåll ej kunde vinnas mellan
kyrkans företrädare och lekmännen. Under tiden
närmast efter landslagens antagande synes
man i varje landskap ha tillämpat k. i
landskapets gamla lag. Småningom undanträngde
på sedvanerättslig väg Upplandslagens k. de
övriga. Även efter reformationen tillämpades
denna k. av domstolarna i de delar, som ej
kunde anses strida mot de nya
författningarna och grundsatserna. Den åberopades också
vid riksdagarna 1560 och 1600 liksom i 1572
års kyrkoordning. I stadfästelsen till den
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
