Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423 Kyrkofrid—Kyrkohandbok 424
verket för anslag i krono- och kyrkotionde
m. m., vissa boställsarrenden och skogsmedel
samt överskott på lokala avlöningstillgångar.
Jämte den skyldighet k. skall ha att bereda
pastorat ersättning för utdebiterade
försarn-lingsavgifter och att tillhandahålla
skogsför-säljningsmedel skola från k. utgå
ålders-tillägg, arvoden, kostnadsersättningar och
emeritilöner till präster samt slutligen
anslag, som konungen till främjande av den
kyrkliga organisationens utveckling må finna
skäligt bevilja e. o. präst för särskild
prästerlig tjänstgöring. Under budgetåret 1928—29
uppgingo k:s inkomster till 11,112,477 kr. och
utgifter till 8,860,400 kr. Vid samma års slut
utgjorde dess behållning 49,199,048 kr. (Schg.)
Kyrkofrid, den särskilda frid, som enl.
äldre germansk rättsuppfattning ansågs vila
över kyrkan och kyrkogården (jfr Frid och
Fridsbrott). Gällande strafflag upptager
bland fridsbrotten även brott mot k., i det att
i kap. 11 stadgas straff för den, som gör
våldsgärning å någon, vilken bevistar gudstjänst,
samt för den, som stör gudstjänst genom
svordom el. oljud el. därvid eljest
åstadkommer förargelse. Detsamma gäller efter 1890
även i fråga om enskilda sammankomster för
andaktsövning av medlemmar av statskyrkan
el. andra i Sverige till offentlig
religionsövning berättigade religionssamfund. N. S-g.*
Kyrkofullmäktige, den för tio av Göteborgs
tolv territoriella församlingar gemensamma
representation, som där, såvitt angår
ekonomiska angelägenheter, 1882 trätt i st. f.
kyrko-atämmoæ. Se Göteborg, sp. 187, och
Kommun, sp. 1033. Förslag om inrättande av k.
i vidsträcktare omfattning har av K. m:t
framlagts för 1930 års riksdag.
Kyrkofäder (lat. pa’tres ecclesia’stici)
kallades från 400-talet sådana kyrkolärare, som
utövat avgörande inflytande på utvecklingen
av kyrkans lära och liv och särskilt emot
inom kyrkan framträdande irrläror utvecklat
och försvarat det kyrkliga lärobegreppet.
Senare begränsades beteckningen till att omfatta
blott de av kyrkan erkända och gamla tiden
tillhörande kyrkolärarna. Romerska kyrkan
uppställer numera följ, fordringar på dem, som
skola kunna betraktas som k. i egentlig
mening: antiquitas (uråldrighet), doctrina
ortho-doxa (ren lära), sanctitas vitae (heligt leverne)
och approbatio ecclesiae (kyrkans
godkännande). —■ De i gamla kyrkan ansedda kyrkolärare,
som ej fylla alla de ovan angivna momenten,
ha nedsjunkit till blott »kyrkliga
skriftställare» (scriptores; t. ex. Clemens
Alexandri-nus, Tertullianus, Origenes); en och annan
kyrkolärare har från pater stigit än högre,
till doctor ecclesiae (se d. o.). — K. kallas i
den evangeliska teologien sådana kytkans
lärare under de sex första årh., som
väsentligen främjat den gammalkyrkliga
lärout-vecklingen och vilkas liv infalla efter
apostlarnas och de apostoliska fädernas
(se d. o.) tid. — Utmärkta kritiska editioner
av k. ha utgivits av Wienakad. (de latinska)
och Berlinakad. (de grekiska). Mycket
anlitad är Mignes »Patrologia» i en grekisk och
en latinsk samling. Vetenskapen om k.
kallas patristik. Hj. H-t. (G. A-n.)
Kyrkoförfattning, en kyrkas yttre
organisationsform. Om romersk-katolsk k. se
Hierarki och P a p a 1 i s m, om den
grekiskkatolskas el. ortodoxas se Ortodoxa
kyrkan, om olika evangeliska (luterska el.
reformerta) kyrkotyper se Kyrka 2. Jfr
även Episkopalism och E p i s k o p a
1-kyrkan samt avd. Kyrkliga förhållanden i
art. om olika stater.
Kyrkoförsamling, se Församling,
Kommun, sp. 1029 och 1033 ff., samt
Kyrksocken.
Kyrkogods, se Kyrkoegendom.
Kyrkogång, se Kyrktagning.
Kyrkogård kallas det ofta som
begravningsplats nyttjade avskilda området
vid eller omkring en kyrka. Under
medeltiden lades gravplatserna intill
kyrkobyggnaderna, och härav kommer bruket att
i allm. kalla begravningsplatser för k.
Numera förlägger man städernas nya
begravningsplatser helst utanför det egentliga
stads-området, t. ex. Skogskyrkogården vid
Enskede i Stockholm, samt ordnar gravplatser
och vägar mera i anslutning till naturen
än förr skett. — Ang. nekropoler se F o r
n-kristen konst, sp. 796, ang.
gravmonument se Gravvård. — Litt.: S. Fayans,
»Bestattungsanlagen» (1907, »Handbuch der
Architektur», IV, bd 8, h. 3);
»Kyrkogårds-konst», red. av H. Wadsjö, inl. av S.
Am-brosiani (1919). E.L-k.
Kyrkohandbok (A g e’n d a) innehåller
ordningen och sättet för gudstjänsten och de
kyrkliga handlingarna. Dylika former
utbildades redan tidigt, och den rituella ordning,
som stadfästes av Gregorius den store,
innehöll väsentligen de beståndsdelar, som sedan
gällt i den katolska gudstjänsten. Den bok,
som innehöll bönerna vid mässoffret och
utdelandet av sakramentet, kallades i
Västerlandet sacramentärium. De bibliska
lektionerna samlades i lectionäria, de liturgiska
sångerna i graduäle. I Sverige hade man
under senare medeltiden följ, liturgiska böcker:
1) pontificäle med ritual för de biskopliga
handlingarna; 2) rituäle (el. manuäle,
sacer-dotäle) med ritual för det prästerliga
hand-havandet av sakramenten etc.; 3) missäle,
resp, graduäle, med allt, som hörde till
mässan; 4) breviärium, resp, antiphonärium, med
allt, som hörde till de dagliga bönestunderna.
Vid reformationen började även kyrkans
liturgiska böcker ändras. Så utgav Olaus Petri
1529 en handbok, som motsvarade det gamla
manuale, och 1531 den svenska mässan, som
motsvarade det gamla missale. Han
eftersträvade främst att få svenska språket
allmänt i gudstjänsten men ville tillika lägga
huvudvikten på tron och ordet, d. v. s. den
gudstjänstfirande församlingen skulle vara med
i det kyrkliga handlandet. Olaus Petri lade
den grund, varpå vi sedermera kunnat bygga.
Johan III:s liturgiska reformsträvanden
endast skärpte motsatserna mellan romersk och
evangelisk åskådning. 1614 utkom den första
»Handbook», där mässbok och k.
sammanfördes till ett. Så har det varit sedan dess.
Den under Karl XI tillsatta
revisionskom-mittén arbetade i ortodoxiens anda. 1693 års
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
