Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkomusik - Kyrkomöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
Kyrkomöte
432
början tillkomma Frigel och Hæffner samt
efter 1850 Josephson, Wennerberg, Söderman,
Norman, Gille, P. U. Stenhammar, Hallén
m. fl. — Om den protestantiska psalmen se
Koral. T.N.
Kyrkomöte. 1. Sammanträde av
representanter för kristna kyrkan i dess helhet (e k
u-m en i sk t möte; se Konsilium), för
en viss bekännelses kyrka, för ett visst lands
kyrka el. för ett visst kyrkoterritorium (t. ex.
inom den romerska kyrkan en av flera
bis-kopsstift bestående kyrkoprovins). I den
rom.-katolska kristenheten under medeltiden blev
varje land efter hand en särskild
kyrkoprovins. Bland medeltida k. i Sverige av
pro-vinsialsynods karaktär och av större intresse
märkes Linköpings k. 1152, som avsåg
att genomföra Sveriges utbrytning till
särskild kyrkoprovins. Detta lyckades ej, men
däremot infördes den s. k. Peterspenningen (se
d. o.), innebärande närmare anslutning till
påvestolen. K. i Skänninge 1248
medförde det prästerliga celibatet. — Med
reformationens införande upphörde Sverige att
vara en romersk kyrkoprovins. Den högsta
kyrkliga ledningen övergick till kungadömet.
Möten el. konsilier höllos i Örebro 1529, om
reformationsverkets genomförande, i Uppsala
1572, då kyrkoordningen av biskopar och
prästerskap antogs till efterrättelse, samt i
Stockholm 1574 och 1575 med anledning av
Johan III:s liturgiska strävanden. Viktigast
var emellertid Uppsala möte (se d. o.)
1593, vari deltogo 4 biskopar och mer än 300
andra präster. Mötesbeslutet godkändes av
hertig Karl och utfärdades 20 mars 1593 i
hans och rådets samt de i Uppsala församlade
biskoparnas och meniga prästerskapets namn.
Det undertecknades ytterligare i landsorterna
av medlemmar av alla stånd och beseglades
å de olika menigheternas vägnar.
2. Allmänt kyrkomöte, den nuv.
svenska speciellt kyrkliga representationen.
Om k. i Sverige under medeltiden och
1500-talet se ovan och art. Uppsala möte.
Efter reformationen får kungamaktens
kallelse eller åtm. samtycke till k. anses
väsentligt för dess giltighet som sådant. Som
verkliga k. av denna typ kunna blott mötena
i Örebro 1529 samt i Uppsala 1572 och 1593
betraktas. Under 1600- och 1700-talets
riksdagar fungerade prästeståndet visserligen
faktiskt, åtm. tidtals, såsom ett slags
kyrklig representation, men rättsligt sett utgjorde
det en del av den statliga representationen,
riksdagen, vilken som sådan tog del i
kyrko-lagstiftningen. Först de under 1800-talets
förra hälft uppträdande separatistiska och
frikyrkliga rörelserna framkallade åter
önskningar om en särskild kyrklig representation.
Den De Geerska representationsreformen, som
berövade prästerskapet dess ställning som
riksstånd, medförde slutligen framgång för
dessa strävanden. Vid 1862—63 års riksdag
fattades näml, med anledning av en k. prop.
ett beslut, som 16 nov. 1863 sanktionerades
genom k. f. ang. allmänt k. (förk. K. M. F.),
och i sammanhang med den nya R. O:s
antagande grundlagfästes själva
kyrkomötesinsti-tutionen i R. F. §§ 87, 88 och 114.
Enl. K. M. F. sammanträda till allmänt k.
»svenska kyrkans ombud» vart femte år på
dag och ort, som konungen utsätter, konungen
dock obetaget att oftare sammankalla k.
Antalet led. är f. n. 60. Självskrivna äro
samtliga biskopar och pastor primarius i
Stockholm, men om de ha förfall, utses
ställföreträdare, för biskoparna av vederbörande
domkapitel bland stiftets präster och för pastor
primarius av Stockholms stads konsistorium
bland konsistoriets led. Prästerliga valda
representanter äro två från vardera av Uppsala
och Lunds teol. fakulteter, en med fullmakt
på ord. befattning försedd prästman från vart
stift och en sådan från Stockholms stad, valda
av alla inom valdistriktet kyrkoskrivna, till
prästämbetets utövning berättigade
prästmän. Valda lekmannaombud äro två från
Stockholm, ett från Visby stift, två från varje
av de övriga, vart och ett delat i två
valdistrikt, och fem från det eller de valdistrikt,
som konungen bestämmer. Dessa val ske
genom elektorer. För varje valt stiftsombud,
präst el. lekman, skall utses en suppleant.
För valbarhet fordras rösträtt på
kyrkostämma men ej nödvändigt inom valdistriktet,
och ej heller är valbarheten bunden vid
bostad inom detta. Lekmannaombud kan själv
vara präst. Vald kyrkomötesmedlem åtnjuter
arvode. Cheferna för Justitie- och
Ecklesias-tikdep. äga deltaga i mötesförhandlingarna
men i besluten blott om de valts till ombud.
— Efter en månad äger konungen upplösa
mötet. Ordf, är ärkebiskopen eller, om han
har förfall, annan av konungen förordnad
biskop. —• K. får behandla endast »kyrkliga
mål», och sådana kunna komma under dess
handläggning antingen genom k. prop. eller
genom motion av led. K. äger vetorätt mot
av konung eller riksdag el. båda önskad
ändring av kyrkolag (se d. o.) och av
prästerskapets privilegier (R. F. §§ 87 och 114) samt
mot förklaring av kyrkolag (R. F. § 88), men
detta innebär ej vetorätt mot själva
kyrko-mötesinstitutionens avskaffande, ty de nämnda
paragraferna, som innehålla
grundlagsgaran-tierna för k:s existens, äro själva ej av
kyrkolags- el. privilegienatur. Vare sig k. har
vetorätt el. icke, äger det självt ej taga
initiativ i en fråga annat än genom petition till
konungen. I fråga om antagande av ny
bibelöversättning, psalmbok, evangeliebok,
kyrkohandbok el. katekes fordras för bifall två
tredjedelars majoritet. Formellt falla dock
dessa ärenden under konungens
administrativa lagstiftningsrätt. Mötets prästerliga led.
skola avge förberedande betänkande, när
fråga är om förändring av de ovannämnda
kyrkliga böckerna. I övrigt äger k. självt
bestämma sin arbetsordning. En sådan
antogs 5 sept. 1868 och är ännu i huvudsak
gällande. Enl. denna skola för övriga ärendens
beredning finnas tre ständiga utskott: k y
r-kolagsutskottet (för behandling av
kyrkolags- och privilegiefrågor), e x p e d
i-tionsutskottet (för uppsättande av
förslag till mötets skrivelser) och
ekonomiutskottet. För utredning av fråga, som
faller under kyrkolagsutskottet, kan dock
särskilt utskott tillsättas, och för
be
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
