Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkostaten - Kyrkostämma - Kyrkosång - Kyrkosångare - Kyrkotagning - Kyrkotionde - Kyrkotonarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437 Kyrkostämma—Kyrkotonarter 438
Franska revolutionen satte K:s tillvaro på
spel. Redan 1791 införlivades med Frankrike
Avignon och Venaissin. 1796 besatte
Bona-parte Bologna och Ferrara, och i freden i
Tolentino (19 febr. 1797) tvang han Pius
V I (påve 1775—99) att därjämte avträda
Romagna; dessa områden, Legationerna,
införlivades med den nya Cisalpinska
republiken. Ett republikanskt försök till resning i
Rom föranledde fransmännen under Berthier
att inskrida och utropa Romerska
republiken (15 febr. 1798), som dock
störtades av andra koalitionens segrar. Pius
VII (påve 1800—23) tryggade t. v. sin
ställning och K:s bestånd (utom Legationerna)
genom konkordatet med Frankrike 15 juli
1801, men 1805 och 1806 besatte Napoleon
olika delar av K. för att 1808 helt upphäva
den. Påven fördes fången till Savona och
Fontainebleau, där han 25 jan. 1813 genom
ett nytt konkordat avstod sin världsliga
makt. Efter Napoleons nederlag kunde Pius
VII 24 maj 1814 åter draga in i Rom.
Wienkongressen återställde K. i dess gamla
omfång, frånsett Avignon och Venaissin, som
stannade hos Frankrike, och en landsträcka
n. om Po, som tilldelades Österrike. Den
gamla bristfälliga präststyrelsen återinfördes;
alla liberala och nationella strävanden
bekämpades strängt. Dock gav statssekr.
kardinal Consalvi (d. 1824) K. en bättre ordnad
förvaltning (motuproprio 6 juli 1816) och sökte
även upphjälpa finanserna. Revolutionen 1831
och 1832 under Gregorius XVI (påve
1831—46) kuvades med österrikiska och
franska trupper. Pius IX (påve 1846—78) var
i »början reformvänlig. 1847 sammankallades
en rådgivande församling, s. k. statskonsulta,
som 14 mars 1848 utfärdade en
konstitutionell författning, med två kamrar, en tillsatt
av regeringen och en folkvald, dock med
vetorätt för kardinalkollegiet mot lagförslag.
Påv-liga trupper stödde Karl Albert av Sardinien
mot Österrike. Efter Sardiniens nederlag
övergav dock Pius IX fullständigt Italiens
sak och flydde efter den radikala riktningens
seger i Rom till Gaeta. En konstituerande
nationalförsamling utropade 9 febr. 1849 R
o-merska republiken som grundval för
ett fritt och enigt Italien; ledare inom ett
i mars tillsatt regeringstriumvirat blev G.
M a z z i n i. De katolska makterna Spanien,
Österrike och Neapel sände emellertid
trupper till K., och en fransk kår landsteg i
Ci-vitavecchia och erövrade 3 juli själva Rom.
I dessa städer stannade franska trupper, i
Bologna och Ancona österrikare. I april 1850
återvände Pius IX till Vatikanen. Med de
liberala hölls sträng räfst, men efter
påtryckning från franska regeringen företogos dock
1849—51 vissa förbättringar i statsstyrelsen
och lokalförvaltningen. K. indelades 1859 i
fem olika förvaltningsområden, som styrdes
av kardinaler; de sönderföllo i 20
delegationer, förvaltade av prelater. En viss
självstyrelse skulle äga rum genom kommunal- och
provinsråd, på vilkas val dock regeringen
ägde övervägande inflytande. Påvens
militära stöd utgjordes endast av värvade
utländska trupper (mest schweizare).
I Frankrikes och Sardiniens krig mot
Österrike 1859 var K. neutral. Men Romagna
införlivades efter folkomröstning i
konungariket Sardinien 1860. En sardinsk här inryckte
i Markerna och Umbrien och slog den påvliga
hären vid Castelfidardo 18 sept. Umbrien och
Markerna införlivades nu efter
folkomröstning i dec. med Sardinien; påven behöll blott
patrimonium Petri, som skyddades av en
fransk styrka. En fransk skyddsstyrka
befann sig från 1867 i Rom till aug. 1870, då den
kort efter fransk-tyska krigets utbrott
hem-kallades. Efter det franska tredje
kejsardömets fall (4 sept. s. å.) inryckte italienska
trupper i K. och intågade 20 sept. i Rom. En
folkomröstning 2 okt. uttalade sig för K:s
införlivande i konungariket Italien, och genom
kungligt dekret 6 okt. upphörde K:s tillvaro.
Påven, som avvisade varje förlikning (non
possumus, »vi kunna icke»), behöll med
suveräna rättigheter endast palatsen Vatikanen
och Lateranen samt Villa Castel Gandolfo
(jfr Garantilagen). — Genom
Lateran-traktaten 11 febr. 1929, en överenskommelse
mellan påvestolen och italienska staten,
återuppstod påvens världsliga makt i ändrad form
(se V atikanstaden).
Litt.: M. Brosch, »Geschichte des
Kirchen-staates» (2 bd, 1880—82; tiden 1500—1870);
W. Gundlach, »Die Enstehung des
Kirchen-staates» (1899); L. Duchesne, »Les premiers
temps de 1’État pontifical 754—1073» (3:e
uppl. 1911); J. Haller, »Die Quellen zur
Geschichte der Entstehung des Kirchenstaates»
(1907); K. Hampe, »Mittelalterliche
Geschichte» (1922; bibliogr.). Jfr Påve, Italien,
historia, och Rom, historia. G. W-k. (Hg Pl.)
Kyrkostämma, sammankomst av en
kyrkokommuns (kyrkoförsamlings) röstberättigade
medl., vilken utövar kyrkoförsamlingens
beslutanderätt. Se vidare Folkskola, sp.
740, Församling, sp. 248, Kommun,
sp. 1033. I en k. prop. 1930 föreslås
överflyttning i stor utsträckning av k:s befogenheter
på kyrkofullmäktige.
Kyrkosång, seAmbrosianska
sången, Gregorianska sången,
Kantor, Koral och Kyrkomusik.
Kyrkosångare, se K a n t o r.
Kyrkotagning, se Kyrktagning.
Kyrkotionde, den tionde, som av ålder
tillhörde kyrkorna i Skåne, Halland, Blekinge
och Bohuslän. Vid dessa landsdelars
införlivande med Sverige bibehölls k., ehuru i
övriga Sverige motsv. tionde redan av Gustav
Vasa indragits. K. avskrevs först genom en
k. f. av 14 okt. 1898. Jfr Tionde. (Schg.)
Kyrkotonarter, medeltidens grundskalor,
som uppkommit ur de grekiska tonarterna
genom missuppfattning av de fyra antika,
dorisk, f ryg is k, lydisk och m i x
o-lyd i sk. De medeltida äro oktavskalor och
kallas först efter nummer (»första
kyrko-tonen» etc.). K. framträda fullt utbildade på
700-talet och delas då i två grupper:
autentiska och p 1 a g a 1 a, den förra med
slutton på nedersta tonen, den senare med slutton
en kvart ovanför nedersta tonen. Man fick
på så sätt åtta skalor, vilka erhöllo nummer
i följ, ordning:
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
