Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkslaviska (Fornkyrkslaviska, Fornbulgariska) - Kyrkslätt - Kyrksocken - Kyrkstad, Kyrkstallar - Kyrkstugor - Kyrkstöt - Kyrktagning - Kyrkudden - Kyrkvaktare el. Kyrkvaktmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Kyrkslätt—Kyrkvaktare
442
Bild 1. Kyrkstugor i Burträsks kyrkstad,
Västerbotten.
den konstruerade språkform, ur vilken
samtliga slaviska språk anses ha utgått.. Redan
de tidigaste bevarade kyrkslaviska texterna,
avfattade omkr. 1000, visa dialektala
skiftningar, beroende på inflytande från
folkspråket. De äldsta bland dessa, Zograph- och
Ma-riaevangelierna. Assemanihandskriften, Cloz’
fragment, Sinaipsaltaren och Sinaibönboken,
äro avfattade is. k. glagolitisk skrift,
grundad på den grekiska minuskelskriften.
De något yngre Savva- och
Supraslhandskrif-terna, liksom i allm. senare texter, äro skrivna
med s. k. c y r i 11 i s k skrift, utgången
från den grekiska majuskelskriften. Från den
cyrilliska skriften ha de ryska, bulgariska och
serbiska alfabeten utgått. K. har övat starkt
inflytande på de öst- och sydslaviska
språken långt in i nyare tid och konkurrerade
länge med dem såsom off. språk. En
förenklad, stelnad typ av k. nyttjas ännu i den
ortodoxa ritualen. — Litt.: V. Jagic,
»Ent-stehungsgeschichte der kirchenslavischen
Spra-che» (2:a uppl. 1913); handbok av A. Leskien
(6:e uppl. 1922); språkläror av A. Leskien, V.
Vondråk, S. Kulbakin m. fl. R. E-m.
Kyrkslätt, fi. Ki’rkkonummi, socken i
Nylands län, Finland; 355 kvkm, 7,933 inv.
(1929), svensktalande. — På Sigurds i K.
samlades febr. 1918 under det röda upproret
ortsbefolkning, flyktingar från Helsingfors m. fl.
till en skyddskår, som där snart förenades
med en på Svidja i Sjundeå bildad liknande
kår. Efter att ha 21—25 febr, tappert utstått
anfall av en överlägsen röd styrka måste
skyddskåristerna retirera mot s. ö. och (27
febr.) under rikssvensk bemedling ge sig
fångna. Under deras fångenskap i Helsing-
Cyrillisk skrift. Textprov ur Ostromirevangeliet
(1056—57).
Bild 2. Kyrkstallar vid Rättviks kyrka, Dalarna.
fors, till stadens erövring av tyskarna i april,
kontrollerade svenska legationen deras
behandling. V. S-g.
Kyrksocken, till skillnad från
jorde-bokssocken (se d. o.) namn på socken
såsom kyrklig kommun. Jfr Kommun, sp.
1026 ff., 1029, 1033 ff., och Socken.
Kyrkstad, Kyrkstallar, se Kyrkstugor.
Kyrkstugor, i omedelbar närhet till en
landskyrka uppförda byggnader, ägda av
mera avlägset boende sockenbor och nyttjade
vid kyrkbesöken. K. (bild 1) förekomma mest
i Norrland, där de tills, bilda ej obetydliga
kyrkstäder, vilka även innehålla
kyrkstallar, stundom vid en särskild gata,
stundom i direkt förbindelse med stugorna.
1 dessa kyrkstäder utvecklade sig förr vid de
stora helgerna ett rörligt folkliv, och de
bevara ännu ofta något av den gamla
karaktären, ehuru bilarna ersatt hästskjutsarna. I
mellersta och någon gång i s. Sverige
förekomma liknande anhopningar av kyrkstallar.
Mest kända äro Rättviks kyrkstallar (bild 2),
delvis från 1600-talet. Kyrkstäder funnos
redan på 1400-talet. G. Brg.
Kyrkstöt, se Kyrkvaktare.
Kyrktagning, den i kyrkolagen påbjudna
ceremoni, varigenom kvinna, som fött barn,
återinträder i församlingslivet och erhåller
kyrkans välsignelse. K. består däri, att
prästen läser en bön enl. kyrkohandbokens
formulär, olika för gifta och ogifta mödrar,
vilket urspr. skedde och eg. ännu skulle ske i
kyrkan inför församlingen strax före
gudstjänstens början. Av detta bruk kom själva
namnet kyrktagning (äldre benämning: k y
r-k o gång). K. har gamla anor (jfr 3 Mos.
12 och »Marie kyrkogång») och upptogs både
i öster- och i Västerlandets kyrka. I
svenska kyrkan är bruket alltmer i avtagande.
Något tvång för kvinna att låta kyrktaga sig
existerar ej längre. Jfr G. Rietschel,
»Lehr-buch der Liturgik», II (1908), s. 131. O. Hpl.
Kyrkudden, ö. udden av Gotska Sandön (se
d. o. och karta vid art. Gotland). Fyr,
uppförd 1913.
Kyrkvaktare el. Kyrkvaktmästare,
de kyrkobetjänte, som ha den närmaste
tillsynen över ordning och snygghet i kyrkan,
särskilt vid allmän gudstjänst och vid
kyrkliga förrättningar. Fordom gick k. omkring
i kyrkan under predikan och väckte
inslumrade åhörare’ antingen genom att med en
Ord, som saknas under
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
