Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkvaktare el. Kyrkvaktmästare - Kyrkvallen (Kyrkbacken) - Kyrkvärd - Kyrkås (Jämtlands län) - Kyrkås (SKaraborgs län) - Kürnberger, Ferdinand - Kyros - Kyro älv - Kürschner, Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443 Kyrkvallen—Kürschner 444
lång stav, som var försedd med skramlande
ringar m. m., stöta i golvet (varför k. förr
ofta kallades kyrkstöt) eller ock med
staven ge de sovande lätta slag. Till hans
göro-mål hörde (och hör) även att taga upp kollekt.
Kyrkvallen (Kyrkbacken), vanl.
platsen utanför kyrkdörren och oftast utgörande
en del av kyrkogården, var den ursprungliga
samlingsplatsen för sockenmännen, då de i
forna dagar skulle överlägga och besluta om
sina gemensamma angelägenheter. .Vid dåligt
väder söktes tak inne i kyrkan. Dylika
sammankomster kallas i landslagarna (och
handskrifter från 1300-talet) sockenting,
kyrkoting, stämma,
sockenstämma el. kyrkostämma. Sockenstugor
kommo först senare i allmänt bruk.
Småningom upphörde man att på k. hålla
sammankomster för offentligt ändamål; men k.
har dock intill våra dagar vanligen anlitats
såsom samlingsplats, då de kyrkobesökande
om söndagarna velat sinsemellan avhandla
sina enskilda angelägenheter. Jfr
Sockenstämma. (K. G. Wn.)
Kyrkvärd, i Sverige titel för vissa
kyrko-församlingarnas förtroendemän, mest för
ekonomiska angelägenheter. K. väljas av
kyrkostämman, som också bestämmer deras antal.
Valet gäller för två år i Stockholm,
annorstädes för fyra år. Förtroendet må ingen
utan laga förfall undandraga sig.
Kyrkvärdarna skola inneha var sin nyckel till
kyrk-kistan, vilken nu mestadels ersatts av ett
kassaskåp, och vid ny kyrkoherdes tillträde
med denne och sexmännen hålla inventering
över kyrkans inventarier o. a. egendom. Det
tillhör vidare, enl. kyrkolagen, k. (el.
klockaren) att, då nattvard skall hållas, frambära
oblater och vin till altaret. Se vidare
Kommun, sp. 1026 ff. och 1034. (Schg.)
Kyrkås, socken i Jämtlands län, Lits oeh
Rödöns tingslag, strax n. ö. om Östersund;
131,20 kvkm, 397 inv. (1930). Skog, myr och
på sydsluttningarna bebyggda lider. 528 har
åker, 7,703 har skogs- och hagmark. Ingår
i Lits och K. pastorat i Härnösands stift,
Ströms kontrakt.
Kyrkås, socken i Skaraborgs län, Barne
härad, vid gränsen mot Älvsborgs län; 12,15
kvkm, 182 inv. (1930). Höjer sig från
Skaraslätten i n. mot s.; småbergigt. 367 har åker,
714 har skogs- och hagmark. Ingår i Essunga,
Lekåsa, Barne-Äsaka, Fåglums och K.
pastorat, Skara stift, Vånga kontrakt.
Kürnberger [ky’rn-], Ferdinand,
österrikisk författare (1823—79). K. var framför
allt kritiker, utmärkt genom skarpsinniga
omdömen, glänsande analyser,
sanningskärlek, briljant stil och blick för nya värden
(urval i »Literarische Herzenssachen», 1877).
Kritisk är även hans roman »Der
Amerika-müde» (1855), som betecknar reaktionen mot
idealiseringen av Förenta staterna. K:s
»Novellen» (1857; 3 bd 1861—62; 1878; 1897) äro
älskvärda, romantiska och gärna estetiskt
diskuterande. Sami, verk i 4 bd 1910—14. R-n B.
Kyros [ky’-] (grek. Kyros, lat. Cyrus,
forn-pers. Kurus, eg. »sol»), persiska härskare. 1.
Kyros d. ä. (d. 529 f. Kr.), det persiska
världsrikets grundläggare, av akemenidernas
släkt (se E 1 a m). K:s bana har utsmyckats
av legenden. Det berättas, att Astyages,
Me-diens konung, som på grund av drömmar
fruktade att störtas av sin dotters son, förmälde
denna med persern Kambyses och befallde sin
tjänare Harpagos att utsätta deras barn K.
Det räddades emellertid, fick di av en hynda
och växte upp bland herdar. Som yngling blev
K. igenkänd och fick återvända till perserna,
vilka han förmådde till uppror mot sina
herrar. K. vände sina vapen mot Astyages, vars
här övergick till K., som därigenom för sin
ätt vann herraväldet över de persiska och
mediska folken. Astyages’ svåger konung
Kresus (se d. o.) av Lydien åstadkom
förbund med Egypten och Babylonien mot K.
men blev slagen först vid Pteria (ö. om
Angöra) och sedan vid sin huvudstad,
Sar-des (546 f. Kr.). Mindre Asien och de
grekiska kuststäderna kommo under K:s välde.
540 öppnade K. krig mot konungen av
Babylon, Nabonid, och Babylon intogs 538 el. 539
f. Kr. Här som eljest visade K. stor tolerans,
särskilt i religiöst hänseende; bl. a. tillät
han judarna att återvända. Han fann
döden i ett fälttåg mot öster (529 f. Kr.), om
vilket avvikande traditioner finnas; den
mest bekanta uppger massageterna som hans
motståndare. K. efterträddes av sin son
Kambyses. I G. T. omtalas Kores el. Koresch
f. ggn i Jesaja 44, där han betecknas som
israeliternas befriare ur babyloniska
fångenskapen, vidare i Daniel, Esra och 2 Krön.
Xenofon gav i sin »Kyru paideia» (Cyropedien)
en starkt romantiserad skildring av K:s liv.
— Herodotos’ på den utsmyckade traditionen
vilande skildring har på senare tid i någon
mån kompletterats genom fynd av
kilskrifttexter. Litt.: »The Cambridge ancient
history», IV (1926). M.PnN-n.
2. Kyros d. y. (f. omkr. 424 f. Kr.), yngre
son till persiske konungen Dareios Nothos.
Av sin fader utnämnd till satrap över flera
provinser i Mindre Asien, med Sardes till
huvudstad, understödde K. kraftigt
spartanerna i kriget mot Aten. Hans moder,
Pary-satis, sökte redan under Dareios’ livstid göra
K. till tronarvinge, med förbigående av hans
äldre broder, Artaxerxes. Försöket
misslyckades och likaså efter Dareios’ död en
sammansvärjning (405). K. tillfångatogs och
dömdes till döden, men Artaxerxes bevektes av
Parysatis att benåda honom och återge
honom hans satrapi. K. uppgav dock icke sina
ärelystna planer, tågade med en talrik
krigshär, vari ingingo nära 10,000 man grekiska
hjälptrupper, under befäl av Klearchos (se d.
o.), mot brodern men stupade vid Kunaxa
nära Babylon 401. Jfr X e n o f o n. A. M. A.*
Kyro älv [ky’rå-], fi. Ky’rönjoki, älv i
Österbotten, Finland, från Kauhajärvi på
Suomenselkä till Bottniska viken 15 km n.
ö. om Vasa; 169 km, flodområde 4,897 kvkm.
Kallas i övre loppet först Kauhajoki, sedan
Ilmajoki, är i nedre loppet rik på forsar och
har stark deltabildning.
Kürschner [ky’rf-], J o s e p h, tysk
skriftställare (1853—1902). Skrev teaterhistoriska
verk och utgav flera mycket betydelsefulla
samlingsverk, bl. a. »Deutsche Nationallitera-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
