Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
Kåldolma—Kålland
452
Kålrabbi.
Kålrot (»svensk gul»).
delen av stammen starkt ansvälld och
köttig, odlas som matväxt: kålrot (var.
na-pobrassica). Från den som åkerogräs
vanliga, enåriga åkerkålen (B. campestris)
härstammar sannolikt rovan el. turnips
(B. rapa), som är tvåårig och har strävhåriga
blad; den ansvällda köttiga roten spelade
förr ung. samma roll som potatisen senare
och har numera stor användning som
kreatursfoder (foderrova). En enårig form därav,
rov raps (var. oleifera), odlas som oljeväxt.
Oljan utvinnes ur rapsfröna genom
pressning; pressresterna utgöra ett värdefullt
kraftfoder (rapskakor).––Svart senap beredes
av fröna av B. nigra, som
växer vild el. förvildad
här och där i s. och
mellersta Sverige. G. M-e.
Kåldolma (av turk,
dol-må, fyllning), en kryddad
blandning köttfärs och
(vanl.) risgryn, brynt och
stekt i omhölje av
förvällda vitkålsblad.
Namnet synes ha kommit till
Sverige direkt från
Turkiet.
Kålfjärilsläktet (Pwris)
omfattar tre allmänna
arter, vilka alla äro
skadedjur. Kålfjärilen, P.
brassicae, rovfjärilen,
P. rapae,
rapsfjärilen, P. napi, alla vita
med svarta teckningar; hanarnas framvingar
äro blott i spetsen svarta, honornas därjämte
försedda med ett par svarta fläckar. Den
vanligaste arten är kålfjärilen. Larven
(kålmasken) är ljust gulgrön med täta svarta
vårtprickar; den blir 5 cm lång.
Övervintringen sker i puppstadiet, och under
sommaren utvecklas två generationer i s. Sverige,
under gynnsamma somrar tre. Kålfjärilen
uppträder i Sverige periodiskt med stora
härjningar, t. ex. 1911, 1917 och 1925, då kål- och
rovfälten i hela landet kalåtos. Av
besprut-ningsvätskor äro nikotinhaltiga preparat bäst.
Jfr plansch vid art. Fjärilar. I. T-dh.
Kålfluga, Ilylemyia (Chorto’phüa)
bra’ssi-cae, till fam. blomflugor (se d. o.) hörande
fluga med brun el. gröngrå bakkropp med
mörkt mittband och askgrå rygg, hos hanen
med tre rätt breda, tydliga ränder, ben svarta,
längd 6 mm. Larven är vit, cylindrisk,
avsmalnande framåt, avtrubbad baktill och har
där en krans av små vårtor. Nära släkt är den
större k. (II. floralis), som för ett liknande
levnadssätt och ofta förblandas med föreg. K.
framkomma i maj—juni och lägga sina ägg
på rothalsen el. nedre delen av stjälken hos
olika kålslag; larverna tränga ned i jorden
och angripa rötterna, så att plantorna vissna.
K. är utbredd i hela Sverige och är ett svårt
skadedjur, vanskligt att bekämpa.
Kålplantorna kunna skyddas medelst
tjärkartongski-vor, som anbringas runt plantorna och
tryckas mot marken. I. T-dh.
Kålfly, zool., se Nattflyn.
Kålgallniygga, Contari’nia nastu’rtii, en
mycket liten, svartgrå och gul mygga, vars
larver framkalla krussjuka hos kålrötter,
huvudkål, blomkål och rovor. K. anställde
1927 stora skador i s. Sverige. I. T-dh.
Kålgallvivel, zool., se K å 1 vi v 1 a r.
Kålland, härad i Skaraborgs län, omfattar
Kållandsö (se d. o.), halvön mellan
Kinne-viken och Dalbosjön i Vänern och området
närmast s. därom, i ö. begränsat av Lidan
och Lidköping; 439,62 kvkm, 12,190 inv.
(1929). Socknar: Uvered, Järpås (Hjerpås),
Häggesled, Lavad, Tranum, Tådene, N.
Ke-dum, Väla, Gillstad, Mellby, Kållands-Åsaka,
Råda, örslösa, Söne, Skalunda, Rackeby,
Gösslunda, Sunnersberg, Strö och Otterstad.
Ord, som saknas under K,
torde sökas under C.
Kållands hs
Skala 1:500 OOO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
