Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kårsajökeln - Kårsta - Kårsåtjåkko - Kåsa - Kåseberga - Kåsera - Kåsör - Kåsös - Kåta - Kåtotjåkko - Kåvö, Kåvi - Kägel, Stilkägel - Kägelsnitt - Kägelsnäcka - Kägelspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
Kårsta—Kägelspel
456
Turiststugor: Kårsavaggekåtan vid K. och
Kårsavaggestugan på vägen från Abisko. Litt.:
F. Svenonius, »Studien über den Kårso- und
die Kebnegletscher» (1910); H. W:son Ahlmann
och O. Tryselius i Geogr. Annaler 1929.
Kårsta, socken i Uppland, Långhundra
härad, Stockholms län, kring Rimbobanan, s.
v. om Rimbo; 57,65 kvkm, 923 inv. (1930).
Omfattar Kårstaåns dal och slättbygd i v.
samt berglänt skogsbygd i ö. 1,496 har åker,
4,249 har skogs- och hagmark. Egendom:
Backa. Ingår i Frösunda och K. pastorat i
Ärkestiftet, Seminghundra kontrakt.
Kårsätjåkko, fjällmassiv i v. Gällivare
socken, Norrbottens län, mellan Kaitumälven
och Stora Lule älv; 1,720 m ö. h. Glaciärer.
S. om K. reser sig Altasapakte; ej höjdmätt.
Bild 1. Kåsa från Orsa,
Dalarna.
Bild 2. Kåsa från
1500-talet. Sverige.
Kåsa (ursprungligare stavning Kosa),
dels höga dryckeskärl av trä med
uppstående handtag, dels smärre skålar med två öron.
Mest kända k. äro de, som vid medeltidens
slut och under hela 1500-talet förekommo
hos högadliga familjer i Sverige. Handtagen
Bild 3. Dryckeslag med kåsor. Träsnitt i Olaus
Magnus’ »Historia de gentibus septentrionalibus».
stiga upp som två höga, upptill förenade horn
el. grenar, vanl. utskurna i goticerande
akan-tusbladformer. Olaus Magnus skildrar dem
i ord och bild. De äro rödmålade, vanl.
försedda med vapenbilder och ha sannolikt
nyttjats särskilt vid bröllop. Enklare
motsvarigheter härtill finnas hos allmogen, även i
Finland. I Norge äro kåsformiga träkärl av
allmogetyp vanliga, men ej namnet.
Kåsor har man i Sverige också kallat
fågel-formiga kärl, särskilt sådana av silver. De
sistnämnda ha framför allt i Ryssland varit
mycket allmänna. Kåsan var en kärlform,
tillhörande n. och ö. Europa, och torde där ha
mycket höga anor. S. E-n.
Kåseberga, fiskläge, se I n g e 1 s t a d.
Ord, som saknas under
Kåsera (fr. causer), lätt och lekande behandla
ett el. flera ämnen samtals- el. föredragsvis el.
i skrift. — Kåseri, kåserande tal el. artikel.
Kåsör, person,
som muntligt el.
skriftligt
behandlar ett ämne
underhållande (men
utan anspråk på
annat värde).
Kåsös, liten, helt
stoppad soffa (för
två personer).
Kåta, se Lappar.
Kåtotjåkko, fjälltopp i Jukkasjärvi socken,
Norrbottens län, 25 km s. om Abisko; 2,001
m ö. h. (enl. barometermätning).
Kåvö, K å v i, gods i Hovsta socken, Närke,
9 km n. om Örebro; 476 har, därav 126 har
åker; tax.-värde 234,900 kr. (1928). Var
under 1600-talet sätesgård för släkten Bååt.
Kägel, S t i 1 k ä g e 1, plur. käglar,
bok-tryckstypernas mått, räknat efter
bokstävernas höjdriktning. Käglarna mätas i
typografiska punkter och betecknas med olika
sedan gammalt vedertagna namn, ss. diamant
= 4 punkter, perl = 5 punkter, nonpareille
= 6 punkter, petit = 8 punkter, borgis = 9
punkter, korpus = 10 punkter, cicero — 12
punkter o. s. v. Den typografiska punkten
varierar i olika system men utgör i det i
Sverige mest använda, det franska, 0,376 mm.
Jfr Stil. B. O-g.
Kägelsnitt, mat., se Koniska sektioner.
Kägelsnäcka, zool., se C o n u s.
Kägelspel, ett spel med klot och käglor,
spelas på en rak, plan bana, vanl. av trä,
21—24 m lång. Käglorna äro i Sverige
uppställda så, som bild 1 visar. Man skall med
klotet slå omkull så många som
möjligt. Poäng räknas för olika
slag, enkel, om främsta käglan
blir stående, dubbel, om den
faller. Vissa slag ha särskild, högre
poäng, t. ex. bataljon, alla
käglorna kullslagna, svinrygg,
mittraden ensam faller, kringsku-
ren kung, endast den i mitten står kvar,
m. fl. — K. har trol. uppstått i Tyskland;
enl. M. Zettler i »Die Bewegungsspiele» (1893)
spelades det där redan under forntiden vid de
hedniska offerfesterna. I den tyska medeltida
litt. nämnes k. ofta. I Sverige blev spelet
populärt i början av 1800-talet. Om ett
gammalt svenskt k. se S. Erixon, »En bys
insig-nier och instrument», i »Svenska
kulturbilder», 1 (1929).
Den amerikanska formen av kägelspel,
bowling, spelas efter andra regler.
Käglornas uppställning framgår av bild 2.
Kloten äro försedda med hål för tummen och
långfingret, så att bättre rotation kan ges
i slaget. Varje serie (parti) spelas i tio
K, torde sökas under C.
Bild 2. Bowlingbana.
Kåsös.
Bild 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
