Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kähler, Martin - Käke - Käkfjärilar - Käkfötter - Käkhåla - Käla - Kälkborgare - Kälke - Kälkåkning - Källa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
Käke—Källa
460
mångsidighet oeh dock samstämmighet ägnad
att hos andra väcka tro på den Gud, som här
uppenbarar sig. För detta
uppenbarelseinnehåll har K. präglat termen det ö v e r h i
s-t o r i s k a — hans teologiska huvudbegrepp.
Att allsidigt fastställa och klargöra detta
uppenbarelsehistoriens »överhistoriska»
innehåll är den systematiska teologiens uppgift.
I sitt huvudarbete, »Wissenschaft der
christ-lichen Lehre» (1883—87; 3:e uppl. 1905), har
K. på ett storslaget sätt genomfört detta
program. Bland hans övriga skrifter må nämnas
»Der sogenannte historische Jesus und der
geschichtliche Christus» (1891; 2:a uppl. 1896),
»Zur Lehre von der Versöhnung» (1898),
»Dog-matische Zeitfragen» (2:a uppl., bd I, »Zur
Bibelfrage», 1907, bd II, »Angewandte
Dogmen», 1908). K:s inflytande har även på
senare tid varit betydande.— Jfr A. Boegner,
»M. K. in Halle» (1908), samt K. Gräder,
»Die Versöhnungslehre K:s»(1922). (G. A-n.)
Käke, hos ryggradsdjur de ben, som
omgiva övre (främre) öppningen till
digestions-kanalen. De äro två, en övre och en undre,
och tillhöra huvudskålens ansiktsdel. Deras
utseende hos människan framgår av bild
1 och 2 till art. Huvudskål (ö, ö’ och
ö" för överkäken samt U, U’ för
underkäken). K. uppstår ur flera benstycken, som
hos en del lägre djur kunna kvarstå hela livet
som skilda ben, hos andra förenas till färre
stycken eller därvid delvis försvinna (hos
människan kvarstå två överkäks- och ett
under-käksben). Hos högre ryggradsdjur är
överkäken orörligt fäst vid övriga ansiktsben;
endast underkäken är rörlig och detta blott
i en för tuggningen erforderlig grad. Om k.
hos insekter se d. o., bild 2. (Ljd.)
Käkfjärilar, Microptery’gidae, en fam.
mycket primitiva fjärilar, som sakna sugrör och
ha bitande mundelar med tandade överkäkar.
Micropteryx (tidigare kallat Eriocephala)
flyger på våren och besöker blommor. Larverna
leva på örter och mossa. I. T-dh.
Käkfötter, se K r ä f t d j u r.
Käkhåla, hålighet i överkäksbenet. K.
öppnar sig i näshålan, och sjukliga processer i
denna kunna gripa över på k.
Käla (jfr Hålkäl och Kälning), förse
med en rännliknande, konkav fördjupning, ge
en konkav profil åt (t. ex. en list).
Kälkborgare, småborgare; trångbröstad
borgare, bracka; anses komma av K ä 1 k e s t a d,
Bild 2. Toboggan.
Ord, som saknas under K,
ett sv. 1600-talsnamn, som motsvarar
Kråk-vinkel, Grönköping o. dyl.
Kälke, se K ä 1 k å k n i n g.
Kälkåkning övas som sport överallt, där
det finns is och snö, särskilt i Schweiz,
Kanada och Sverige. Redskapet, kälken,
urspr. ett arbetsfordon (jfr S 1 ä d d o n), består
av en stundom madrasserad träsits med två
på dess undersida fastsatta medar antingen
av järn el. trä, i senare fallet försedda med
järnskenor. De egentliga sportkälkarna äro
för balansens skull lågt byggda. En vid
tävlingar ofta använd typ är den amerikanska
skeletonkälken (se bild 1), avsedd för
en person. Den har utvecklats ur den
kanadensiska toboggan (se bild 2), som i sin
tur härstammar från en indiansk kälke, gjord
av en enda tunn, i ena ändan uppböjd bräda
av hårt och böjligt träslag. En utveckling
av skeletonmodellen är den vanl. omkr. 3 m
långa bobkälken (eng. bobsleigh’, se bild
3), som är låg och bred samt uppbäres
av två par medar, av vilka det främre är
styrbart med ratt el. linor. En kälke, som
på landsbygden nyttjas till arbetsbruk, är
d r ö g e n. En förbättring av skjutkälken är
sparkstöttingen (se bild 4), som
särskilt i Norrland blivit ett mycket populärt
fortskaffningsmedel.
Källa, dels varje utströmning från
jordytan av flytande el gasformiga ämnen (jfr
Gaskälla), dels platsen för vattens
framträngande ur jorden (naturligen el. genom
borrning el. grävning). Grundvattnet (se d. o.)
följer ogenomsläppliga jordlager till lägre
belägna områden. Går lagret ut i dagen på en
sluttning el. i bottnen av en dal, utträder
vattnet där som en källa. Om springkällor,
artesiska brunnar el. källor se Artesisk
brunn. Källvattnets temp. beror på det
djup, varifrån det kommer; en k. från
relativt större djup har föga variation i temp.,
dess vatten är kallt om sommaren och fryser
aldrig om vintern. — Man kallar de k.,
vilkas temp. ligger avsevärt över ställets
medel-temp., för varma k. el. termer (se d. o.). —
Om gejsrar se G e y s i r. — Källvattnet
innehåller en del ämnen, som det under sin väg
genom jordlagren upplöst ur dessa, särskilt
kolsyrad kalk samt nati on- och järnsalter. Det
kallas därför »hårt» vatten i motsats till
sjö- och flodvatten såsom »mjukt». Halten
Bild 4. Sparkstötting.
torde sökas under C.
Bild 1. Skeleton.
Bild 3. Bobsleigh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
