Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kängurudjur - Kängurugräset - Känguruön - Känn dig själv! - Känsel - Känselkrets - Känselkroppar - Känselorgan - Känselpapill - Känselpor - Känselspröt - Känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Kängurugräset—Känsla
466
som tillbringar dagen i en grävd håla.
Un-derfam. Macropodinae omfattar de egentliga
känguruerna med oerhört kraftiga bakben,
starkt utvecklad ländtrakt, lång, muskulös
svans och svaga framben. De leva i hjordar
företrädesvis på de stora grässlätterna och
förflytta sig hoppande på bakbenen i språng,
som hos de större arterna kunna bli intill
10 m långa och 3 m höga. De äro skygga och
dumma djur men med väl utvecklade sinnen.
Såväl köttet som skinhet har stort värde,
varför de jagas lidelsefullt. Många arter äro
också numera så gott som utrotade. Jakten
sker med tillhjälp av dresserade vinthundar.
En ställd känguru försvarar sig med sparkar
av bakbenen. Till de medelstora formerna
höra de i bergstrakter levande k 1 i p p k ä
n-guruerna, Petrogale, som, svansen
inberäknad, nå en längd av omkr. l1^ m. Trä
d-känguruerna, Dendrolagus, leva i
skogstrakter i n. Australien och Nya Guinea och
vistas företrädesvis i träden. Det bäst kända
och största av alla k. är r ö d a j ä 11 e k ä
n-gurun, Macropus rufus, som i sittande
ställning når manshöjd (se färgplansch vid art.
Australien, sp. 532). I likhet med grå
j ä 11 e k ä n g u r u n, M. giganteus, som kan
nå en längd av 3 m, varav nära 1 m kommer
på svansen, hålles den ej sällan i zool.
trädgårdar i Europa. Med namnet v a 11 a b y
betecknas ett antal Macropus-arter, som i regel
ej bli större än harar och förekomma i den
australiska övärlden. Till de medelstora,
omkr. 2 m långa formerna hör den
svartspräckliga Bennetts k ä n g u r u, M.
ben-netti, från Tasmanien. T. P.
Kängurugräset, Theméda ciliäta, ett med
durran besläktat, högvuxet gräs, som täcker
vida sträckor i Australien och Sydafrika.
Känguruön, eng. Kangaroo island, ö i
Syd-australien, utanför S:t Vincentviken; 4,351
kvkm med ett fåtal vita inv. Upptäcktes
1801 av M. Flinders.
Känn dig själv!, se Gnothi seauton.
Känsel, se Hudsinnen.
Känselkrets, den hudyta, inom vilken två
beröringar (t. ex. med en estesiometer) icke
kunna skiljas utan uppfattas som en enda.
Känselkroppar, se Känselorgan.
Känselorgan utgöras hos
ryggradsdjuren av i huden belägna
sinnesorgan, som uppfatta tryck,
värme, köld och smärta. Hit
kunna även räknas de hos fiskar
och vissa groddjur
förekommande sidolinjeorganen. Hos
rygg-radslösa djur tjänstgöra ofta
borstliknande utskott från
huden som k. Hos lägre djur äro
k. framför allt förlagda till
tentakler o. a. över kroppsytan
utskjutande bildningar.
Hos människan utgöras k. av
huden och de till denna närmast
gränsande slemhinnorna. Där
sluta känselnerverna i en mängd
till sin skapnad högst växlande
ändapparater. Dessa kunna
indelas i huvudgrupper,
allteftersom nervens axelcylinder slutar
Känselkropp.
1 till kroppen
kommande
nerver, 2 dessas
förgreningar,
3
bindvävs-lager.
Ord, som saknas under
Rödhalsad känguru, Macropus ruficollis, med unge
i pungen.
a) med ändförgreningar fritt mellan
epitel-celleiy b) i anslutning till egendomliga
epi-dermisceller, c) med talrikare eller färre
ändförgreningar inom s. k. känselkroppar (se
bild). T.P.;Ljd.
Känselpapill, bot., papilliknande
epidermis-utbuktning hos klängen (Eccremocarpus
sca-ber) och hos irritabla ståndare (Berberis),
genom vilken retning upptages. E. S-g.
Känselpor, bot., por i epidermiscellernas
yttervägg hos klängen, t. ex. hos
gurkväxterna. Kristaller av kalciumoxalat i k:s
plasma tjäna som stimulatorer vid retningens
upptagning. E.S-g.
Känselspröt, zool., se Antenn.
Känsla, psyk. Ordet k. brukas ofta för att
beteckna en dunkel, obestämd uppfattning,
ung. i samma betydelse som aning. Mestadels
så användes termen i äldre filosofi, och
själslivet indelades i tänkande och viljande.
Under den tyska upplysningsfilosofien sökte
Sul-zer och framför allt Tetens avskilja
känslorna som en särskild grupp av psykiska
företeelser, och denna tredelning av själslivet
i förstånd, k. och vilja stadfästes särskilt
genom Kants auktoritet. Den är också i
modern psykologi den vanliga, ehuru försök
ingalunda saknas att återföra k. på andra
element. — Med rätt el. orätt brukar man
föreställa sig viljan som en aktivitet, vilket
icke är fallet med k. Tänkande och
föreställande åter äro alltid medvetande om ett
visst objekt, vilket icke heller är fallet med
k. Denna är därför endast att fatta som ett
psykiskt tillstånd. — Av teorier, som söka
återföra k. på andra psykiska element, har
den mest betydande framställts av Lange och
James. Drastiskt brukar denna teori
formuleras så, att vi icke darra, därför att vi äro
rädda, utan vi äro rädda, därför att vi darra.
Känslor återföras sålunda på kroppsliga
ut-trycksrörelser, på sammanträngningar och
utvidgningar av blodkärlen och därmed
förbundna organsensationer. Motståndarna
framhålla, att teorien blott kan äga giltighet för
k., åtföljda av tydliga fysiologiska
förändringar, men icke för s. k. högre k., samt att
experimenten icke alltid ge bekräftelse, där
eljest teorien skulle vara möjlig. — Motsva-
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
