Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Känsla - Känsö - Käppaklä - Käppi el. Kepi - Käpplingeholmen - Käpplingemorden - Käpp och krycka - Kära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
Känsö—Kära
468
rande den allmänna uppfattningen indela de
flesta psykologer k. i lust- oeh
olustkänslor. Andra ha avvikande mening,
så Lipps, som jämte lust och olust antar k.
av strävande och motsträvande, och framför
allt Wundt, som uppställer en
»tredimensio-nal» känsloteori, enl. vilken man utom lust
och olust har att skilja mellan eggande
och lugnande samt spännande och lösande
k. — Den vanliga lust-olustteorien åter kan
gestalta sig på två olika sätt. Somliga
psykologer fatta lust och olust som de enda
känslokvaliteterna, vilka väl tillåta olika
intensitetsgrader men icke några nyanser.
Enl. denna teori äro sålunda sorgen över
en avliden anförvant och smärtan vid
tandvärk visserligen skilda till intensiteten,
likaledes skilda med hänsyn till de med k.
förknippade föreställningarna, men
känslokva-liteten själv är densamma i båda fallen.
Enl. andra kan man urskilja en obegränsad
mångfald känslokvaliteter, som dock
sönderfalla i de båda grupperna lust- och
olustkänslor. — Man har vidare sökt ange vad
som är lustbetonat och vad som är
olust-betonat. Det kan då i allm. sägas, att det
för organismen nyttiga är lustbetonat, det
skadliga olustbetonat (känslornas teleologiska
betydelse). Denna förklaring gäller dock
endast i största allmänhet, icke i varje fall;
ett gift kan ju vara välsmakande och i början
ha de angenämaste verkningar men i längden
verka förstörande.
Känslopsykologiens allmänna uppgifter
kunna sägas vara att beskriva
känsloförlop-pen och deras samband med andra psykiska
och med fysiska förlopp, sålunda t. ex. k:s
förbindelser med varandra och inverkan på.
varandra, olika intensitet och varaktighet hos
k., deras inflytande på föreställnings- och
viljelivet (deras motiverande inflytande),
deras förbindelse (särskilt beträffande
affekterna) med uttrycksrörelser o. a. kroppsliga
förändringar. I dessa hänseenden bryta sig
många olika uppfattningar mot varandra,
liksom beträffande k:s indelning. Denna senare
rättar sig givetvis efter de objekt, till vilka
k. knytas. Som exempel kan nämnas en
indelning av k. i f ö r n i m m e 1 s e k ä n s 1 o r
(t. ex. vid en viss lukt el. smak),
instinktkänslor (t. ex. hunger och
törst, erotiska känslor,
sympati) och
kulturkäns-1 o r, vartill pläga räknas
intellektuella, estetiska, etiska
och religiösa k.
Ett problem, som i senare
tid alltmer intresserat
filosofien, är frågan om känslornas
förhållande till värde och
värdering, huruvida icke
all värdering i grunden är av
känslomässig natur. För alla
vetenskaper, som uppträda
som värdevetenskaper (ss.
etiken), är denna fråga
fundamental. G. O-a.
Känsö, karantänsplats vid
inloppet till Göteborg, i Styrsö
socken; se Karantän.
Käppaklä, text., se O p
p-hämta.
Käppi [kä’-] el. K e p i
[kepi’], militär huvudbonad,
i allm. av läder, överdraget
med kläde, något smalare
upptill än nedtill och med
baksidan lutande. I Sverige
är k. paradhuvudbonad vid
artilleriet. I Frankrike är
k. (képi) den vanl. burna
mössan. M. B-dt.
Käpplingeholmen, äldre
namn på Blasieholmen (se
d. o.).
Käpplingemorden (om namnet se
Blasieholmen) är namnet på ett våldsdåd,
begånget av de tyska hättebröderna (se Vit
a-lianer) i Stockholm mot stadens svenska
borgare juni 1389. Staden försvarades för
Albrekts räkning mot drottning Margaretas
trupper, med vilka svenskarna misstänktes
stå i förbindelse. Ett större antal svenska
borgare skola då av tyskarna ha blivit
inne-brända på Käpplingeholmen. N. Ahnlund har
(»Svenskt och tyskt i Stockholms äldre
historia» i Hist. Tidskr. 1929) visat, att det svaga
källmaterialets uppgifter om k. äro dels
missförstådda, dels överdrivna, varjämte ej blott
nationella utan även sociala motsättningar
torde ha spelat in. -— Om en stenrelief (nu
i Nordiska museet), som oriktigt kallats
»Käpplingestenen» och satts i samband med
k., se K a 1 v a r i e b e r g.
Käpp och krycka, små, ofta av förgyllt
silver el. dyl. utförda efterbildningar av en
promenadkäpp och en kryckkäpp, vilka under
1700- och 1800-talet sändes som lysningsgåva
åt den blivande bruden, fästa på ett hyende
av siden. Stundom broderades bilderna med
guldtråd på siden el. målades helt enkelt på
papper. De åtföljande lyckönskningsbreven
kallades kryckebrev och själva bruket
att ge lysningsgåvor på sina håll ge till
krycka. Plägseden förklaras vanl. med
talesättet, att fästmön »ramlade utför
pre-dikstolstrappan och bröt benet», när lysningen
upplästes. Jfr K r y c k e s t å t. N. E. H.
Kära, jur., vid domstol anhängiggöra talan
mot en person. Se Kärande.
Käringöns municipalsamliälle.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
Käppi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
