- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 12. Krageholm - Lissa /
471-472

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

471

Kärna—Kärnäkoski

472

Kärna. 1. (Lantbr.) Sädesskörd till
skillnad från halmskörd. — 2. (Anat.) Se Cell.
— 3. (Astron.) Se Kometer, sp. 1012. —
4. (Bot.) Se Cell, sp. 766. Jfr även K ä r
n-frukt. — 5. (Fys.) K. el. K o n d e
n-sationskärna. se Kondensation 1.
— 6. (Teknisk term.) I allm. dets. som
borrkärna (se B e r g b o r r n i n g) el. gjutkärna
(se Gjutning). Jfr även Elektrisk
transformator. — 7. K. el.
Smörkärna (se d. o.).

Kärna, socken i Östergötlands län,
Hanekinds härad, på östgötaslätten, närmast v. om
Linköping; 25,67 kvkm, 1,569 inv. (1930).
1,509 har åker, 1,056 har skogs- och hagmark.
Vid Malmslätt (se d. o.) voro till 1922 de
båda livgrenadjärregementena förlagda, nu
3:e flygkåren och centrala flygverkstaden å
Malmslätt. Egendomar: Lagerlunda, Tolefors
m. fl. Ingår i K. och Kaga pastorat i
Linköpings stift, Domprosteriet.

Kärnan, se Hälsingborg, sp. 277 ff.

Kärnbo, socken i Södermanlands län, Selebo
härad, vid Gripsholmsviken av Mälaren; 45,84
kvkm, 797 inv. (1930). Delas av Mariefred i
en n. ö. och en s. v. del; omfattar smärre
slättbygder, omgivna av bergiga skogsmarker.
1,154 har åker, 3,022 har skogs- och hagmark.
I K. ligga Gripsholm (se d. o.) samt stiftets
alkoholistanstalt Härnö. Ingår i Mariefreds,
K. och Taxinge pastorat i Strängnäs stift,
Domprosteriet.

Kärndelning, se Cell, sp. 767, och
Re-duktionsdelning.

Kärnfrukt, hos underfam.
kärnfruktväx-ter bland rosväxterna förekommande frukt.
Fruktväggen bildar ett inre, torrt lager
(kärnhuset) och ett yttre, köttigt, som jämte
den uppsvällda köttiga blomaxeln bildar en
skenfrukt, vanl. kallad »äpplefrukt». I
kärnhuset finnas fröna (kärnorna). E. S-g.

Kärnhus, se Kärnfrukt.

Kärnhuspipa, redskap för uttagning av
kärnhuset vid torkning av ringäpplen och
inläggning på glas av hela äpplen. E. S-g.

Kärnkropp, se Cell, sp. 766.

Kärnlinje, artill., se K a n ö n, sp. 258.

Kärnmembran, se Cell, sp. 766.
Kärnputsmaskin, se Kvarn, sp. 346.
Kärnröta, se T i c k o r.

Kärnsegment, se Cell, sp. 767.

Kärnskugga, se Förmörkelse. Jfr
Skugga.

Kärnspole, se Cell, sp. 767.

Kärnsprickor, sprickor i stammens inre hos
gamla, grova träd. K. utgå i regel
strålfor-migt från märgen och avsmalna mot
periferien. De anses uppstå i samband med de
inre vedlagrens uttorkning. S-r.

Kärnsvampar, Pyrenomycétes, ordn.,
tillhörande askomyceterna (se d. o.), kännetecknad
av att sporsäckarna omslutas av ett, frånsett
en trång mynning, slutet hölje. K.
sönderfalla i tre huvudgrupper: 1) Hypocreales med
mjuka, aldrig svarta fruktkroppar; hit höra
flera viktiga släkten, ss. Nectria (se d. o. och
Kräfta, sp. 221), Claviceps (se
Mjöldry-ga), Epichloe (se Kolvsjuka) och Cordyceps
(se d. o.); 2) Dothideales med fruktkropparna
i flertal insänkta i ett gemensamt, svart

stroma (släktet Phyllachora); 3) Sphaeriales
med tydligt skilda, mörkfärgade, med
hinn-artad till spröd vägg försedda fruktkroppar,
med eller utan stroma; mycket artrik grupp
av parasitiskt el. saprofytiskt på växtsubstrat
förekommande former. Th. Lfs.

Kärnten [kä’-], land i Österrike, vid
gränsen mot Jugoslavien och Italien; 9,530 kvkm,
370,817 inv. (1923). Huvudstad är
Klagen-furt. K. är fyllt av berg och genomskäres av
långsträckta dalar, som ofta omsluta sjöar,
ss. Millstätter See (13 kvkm, 140 m djup)
och Wörther See (19,5 kvkm, 84 m djup). I
v. höja sig Hohe Tauern, Gailtalalperna och
Karniska alperna, i ö. Noriska alperna
(Gurk-tal- och Lavanttalalperna) och
Karavanker-na; många toppar nå över 2,100 m ö. h. De
sistnämnda berggrupperna omsluta
Klagen-furtbäckenet, östalpernas största
instörtnings-område (75 km långt och 20—30 km brett),
som samlar K:s trafik och näringsliv med
tyngdpunkter i Klagenfurt och Villach.
Huvudflod är Drava med de stora bifloderna
Gail fr. h., Isel, Möll, Gurk och Lavant
från vänster. — Klimatet är rått på höjderna,
längst i ö. mildare; Klagenfurtbäckenet
ut-märkes av stränga vintrar (vintermedeltemp.
i Klagenfurt —4,6° C) och varma somrar samt
torka. K. i övrigt har riklig nedetbörd, i
s. v. falla ända till 2,000 mm årl. —
Befolkningen är övervägande tysk; 18 %
slovener. De äro rom. katoliker. —
Huvudnäringar äro boskapsskötsel, jord-, skogs- och
bergsbruk. Jordbruket är starkast företrätt
i Klagenfurtbäckenet; i Lavantdalen
betydande trädgårdsskötsel. Ung. 44 % av landet
täckas av skog. Bergsbruket lämnar brunkol
(119,500 ton 1925), järn, bly m. m. Järn
och stål, trä och trävaror exporteras. Jfr
Österrike. E. L-r.

Historia. K:s äldsta kända invånare äro
de keltiska karnerna. Sedan Augustus ingick
K. i den romerska provinsen Noricum. På
500-talet fick landet slavisk befolkning, och på
700-talet infördes kristendomen. Efter att 843
—976 ha hört till Bayern blev K. förenat med
markgrevskapet Istrien och nästan hela
Friaul (Friuli), en tid eget hertigdöme, med
huvudstad först S:t Veit, sedan Klagenfurt.
Genom arv tillföll K. 1269 Ottokar II av
Böhmen. Efter dennes nederlag på
March-fältet 1278 kom K. under Rudolf av
Habs-burg, förenades 1286 med Tyrolen och 1335
åter med Österrike, som det alltsedan
tillhört med undantag av 1809—13, då en del,
Oberkärnten, innehades av fransmännen. 1849
—1918 var K. eget »kronland» (se
österrik e). I freden i S:t-Germain avträddes
passen vid Tarvis med kringliggande område till
Italien samt ett par smärre områden i ö.
Karavankerna till Jugoslavien.
Klagenfurtbäckenet, det egentliga K., blev 1920 föremål
för folkomröstning och stannade därvid hos
Österrike. — Litt.: K. v. Hauser, »Die alte
Geschichte Kärntens...» (1893); J. F.
Perko-nig, »Kärnten. Ein Heimatbuch»(1925). Å. S-n.

Kärnved, se S p 1 i n t.

Kärnäkoski [kä’r-], by i Finland,
Savitai-pale socken, Viborgs län, vid s. sidan av K.
sund mellan Saima och Kuolimonvesi, över

Ord. som saknas under

K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 18 12:19:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdl/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free