Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärnäkoski - Käromål - Kärr - Kärra - Kärrbo - Kärrebyssa - Kärrgruvan - Kärrgruvan—Klackbergs järnväg - Kärrgröe - Kärrhökar - Kärrhöksläktet - Kärrhönssläktet - Kärrmes - Kärrsköldpaddor - Kärrsnäppa - Kärrspira - Kärrstorp - Kärrsångarsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Käromål—Kärrsångarsläktet
474
vilket landsvägen leder söderifrån till S:t
Mickel. Till försvar av passet vid K. uppkastade
svenskarna 1712 ett retranchement. 15 april
1790 erövrades K. efter hård strid av G. M.
Armfelts brigad under Gustav III:s eget
överbefäl. 30 april s. å. sökte en överlägsen rysk
styrka under generallöjtnant Igelström
förgäves återtaga K. (Wdt.)
Käromål, kärandens utveckling av sin
talan, vilken utveckling kan ske i stämningen
och jämväl äga rum senare inför rätten. Jfr
Talan. Å. II.
Kärr, sank, tidtals vattendränkt mark, som
bevattnas av ett näringsrikt (eutroft) vatten,
så att vitmossan (Sphagnum) icke kan trivas
där. I k. avlagras väsentligen kärrdy,
starr-torv och lövkärrtorv. K. kunna i många fall
genom avdikning torrläggas och odlas.
Skillnaden mellan k. och mosse (torvmosse) är,
att denna senare bevattnas av näringsfattigt
(oligotroft) vatten och att där växa
vitmossor och avlagras (vit)mosstorv. Jfr
Mosse. K. A. G.
Kärra, fordon, som har e n axel med hjul.
Om k:s historia och olika slag av k. se V a g n.
Kärrbo, socken i Västmanlands län, Siende
härad, på halvön mellan Västerås- och
Granfjärdarna av Mälaren; 34,48 kvkm, 540 inv.
(1930). Mälarslättsnatur i ö. på
Granfjärds-sidan, huvudsaki. skog och berg i v. 948 har
åker, 2,153 har skogs- och hagmark.
Egendomar: Lindö och Frösåker. Pastorat (med
vilket 1 dec. 1930 Kungsåra och Ängsö
förenas) i Västerås stift, Domprosteriet.
Kärrebyssa, ålderdomlig artilleripjäs, se
Artilleri, sp. 196.
Kärrgruvan, gruvsamhälle i Norbergs
socken, Västmanlands län, 14 km s. v. om Avesta,
föreningsstation för Västeråsbanan (linjen
Ängelsberg—K.), Krylbo-—Norbergs och K.—
Klackbergs järnvägar; omkr. 950 inv. (1920).
Kärrgruvan—Klackbergs järnväg, se K r y
1-bo —Norbergs järnväg.
Kärrgröe, bot., se P o a.
Kärrhökar, Ci’rcus, tillhöra de falkartade
dagrovfåglarna och äro medelstora, smärt
byggda med täml. svag näbb, långa, smala
vingar och glänsande fjäderdräkt. De leva
mest av smärre däggdjur, fågelungar, grodor,
insekter o. dyl. Av de omkr. 20 arterna
finnas två i Sverige. Blå kärrhöken el.
blåhöken, C. cyaneus, förekommer säll-
Brun kärrhök, Circus aeruginosus.
Ord, som saknas under
synt på de stora norrländska myrarna.
Hanen är ovan ljust blågrå, under vit
(handpennorna svarta), honan ovan mörkbrun,
under vit med bruna fläckar. Bruna
kärrhöken, C- aeruginosus, förekommer här och
där i s. och mellersta Sverige i stora
insjövassar. Hanen är ovan mörkbrun med
huvudet, strupen och halsen gula, under mörkt
rödbrun. Stjärten är grå. Honan har brun
stjärt och svartbruna vingar. Båda arterna
äro flyttfåglar. T. P.
Kärrhöksläktet, se Kärrhökar.
Kärrhönssläktet, se Sumphönssläktet.
Kärrmes, zool., se Messläktet.
Kärrsköldpadda, Emys orbicularis.
Kärrsköldpaddor, E’mys, tillhöra ordn.
sköldpaddor bland kräldjuren. De igenkännas
på att ryggskölden är endast måttligt välvd
och förenad med bukskölden medelst brosk.
Mellan tårna finnes simhud, och huvudet är
klätt av mjuk hud. Den vanliga
kärrsköldpaddan, E. orbicularis, är ovan
mörkbrun el. svart med gula fläckar el. linjer,
under gul. Skalet når en längd av intill
25 cm. Den livnär sig av maskar,
insekter, fiskar, grodyngel etc. Födan intages
endast under vattenytan. Äggen läggas i en
grop på land. Vintern tillbringas i dvala i
en grop i marken. Arten förekommer i s.
ö. och mellersta Europa men går ej upp till
Östersjön. I Sverige har den anträffats
sub-fossil ända uppe i Östergötland. T. P.
Kärrsnäppa, se Småsnäpp släkte t.
Kärrspira, bot., se S p i r e s 1 ä k t e t.
Kärrstorp, socknar, se Västra
Kärrstorp och östra Kärrstorp.
Kärrsångarsläktet, Acrocéphalus
(Calamo-he’rpe), tillhör fam. sångare av fågelordn.
tättingar och omfattar talrika arter, vilka
igenkännas på den låga pannan, som löper i
linje med den rätt kraftiga, vid basen breda
näbben. Stjärten är täml. lång, avrundad och
tarserna långa. De flesta vistas bland vass
o. dyl., där de klättra omkring och även fästa
sina konstrikt byggda bon. Alla flytta.
Kärrsångaren, A. palustris, är ovan
brungrå med grönaktig anstrykning, under
gulvit. Den förekommer, ehuru rätt sällsynt,
i s. Skåne. Rörsångaren, A. streperus,
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
