Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
Köedt—Kökkenmödding
480
»Vid Sortedamssö.» Målning av Chr. Köbke.
av sin tids främste. K. är förträffligt och
rikt företrädd i Köpenhamns museer (bl. a.
ett 30-tal målningar i Kunstmuseet). Ett
damporträtt finnes i Nationalmuseum i
Stockholm. Se D a n s k konst, bild 20. — Litt.:
Monogr. av E. Hannover (1893); M. Krohn,
»Maleren Chr. K:s arbejder» (1915). G-g N.
Köedt [köt], Andreas Peschcke, dansk
affärsman och politiker (1845—1929). Blev
1864 anställd i affärsföretag i Manchester och
grundade 1875 tills, m. två andra köpmän
en manufakturfirma.
Därtill kom 1881
detaljaffären Messen i
Köpenhamn, vilken
efter hand fick stor
omfattning. K. var en
av frihandelns mest
framträdande
förespråkare i Danmark,
stiftade 1887
tullreformföreningen (dess
ordf. 1887—1903) samt
skrev och agiterade
för saken. 1895—1901
var K. medlem av
folketinget, tillhörde urspi.
vänsterreformpnr-tiet men utgick 1900 ur partiet, då han icke
kunde få det med sig i sin frihandelspolitik.
K. utgav en mängd arbeten, särskilt om
tull-och handelspolitik. P. E-t.
Köfartyg, sista fartyget i en formering.
Köge [kö’go], Kjöge, stad på Själland,
Köpenhamns amt, Danmark, vid utloppet av Köge
aa i Köge bugt; 5,603 inv. (1925). K. har en
ålderdomlig, idyllisk prägel och många vackra
Gatubild från Köge.
Ord, som saknas under
korsvirkeshus, bl. a. Danmarks äldsta (från
1524) och Spindegaarden, numera
kulturhistoriskt museum. Kyrkan är trol. från 1300-talet,
rådhuset byggt 1552—70. K. låg på 1200-talet
längre inåt landet. Litt.: II. Matthiessen m. fl.,
»Fra det gamle Kjöge» (1928). G. R-ll.
Köge bugt [kö’ge-], bred bukt på Själlands
östra kust. Där utkämpades 1 juli 1677 ett
sjöslag mellan svenska flottan under H.
Horn och den danska under Niels Juel. Den
senare anföll, genombröt och sprängde
svenska flottans linje. Efter slaget var danska
flottan för återstoden av kriget herre på
Östersjön. — 1710 utkämpades vid K. åter
en strid mellan svenska och danska flottan,
den förra under amiralgeneral Hans
Wacht-meister. — 1906 restes vid hamnen i K. ett
minnesmärke över de båda slagen. ö-g.
Köhl [kol], II e r m a n n, se K o e h 1, H.
Köhler [l$o’-], Johan Gustaf, målare
(1803—81). Studerade vid Konstakad. i
Stockholm, målade interiörer och porträtt (ett av
C. J. L. Almquist), utgav en ritkurs och
verkade nitiskt som teckningslärare i skolor (i
akad:s principskola 1857—78). Representerad
i akad:s samlingar av en interiör från akad:s
gamla byggnad 1842. G-gN.
Köhler [kö’-], Louis Heinrich, tysk
musiker (1820—86), elev av Sechter och
Sey-fried. K., som verkade i Königsberg, var en
framstående pianopedagog och utgav en mängd
på sin tid högt skattade tekniska arbeten,
varav en pianoskola utkom i sv. bearbetning
(1862; av V. Bauck). T. N.
Köinge, socken i Hallands läns mellanbygd,
Faurås härad, v. om Högvadsåns nedre lopp
till Ätran; 27,85 kvkm, 559 inv. (1930). Består
av dalbygder, ljung- och mossmarker, skilda
av bergåsar. 927 har åker, 1,372 har
skogs-och hagmark. Ingår i Okome, K. och Svartrå
pastorat i Göteborgs stift, Falkenbergs kontr.
Köja el. K ö j a s å g, sågverk och
exporthamn för trävaror, i Bjärtrå socken,
Väster-norrlands län, vid Ångermanälvens
mynningsvik; kajlängd 263 m, kajdjup 3—6 m. Tillhör
Ströms trävaru-a.-b., gr. 1880, aktiekap. 1,2
mill. kr.
Kökar [^ö’-], ösocken i landskapet Åland.
Finland; 60 kvkm land, 929 inv. (1929)
svensktalande. Fiske. Där fanns vid medel
tidens slut ett kloster, anlagt trol. omkr. 1460
Kökkenmödding [kö’-],
Kjökkenmöd-ding el. Skaldynge (da., avskrädeshög
från köket, skalhög) kallar man lämningar
efter boplatser från övergången mellan äldre
och yngre stenåldern
(kökkenmödding-tid, omkr. 4000 f. Kr.). De innehålla skal
av ostron o. a. musslor, kokhärdar,
djurben, flintredskap, enklare prydnader o. s. v.
K. äro kända främst från Danmarks kuster.
I Sverige har en enda k. (från yngre
stenåldern) upptäckts, vid Ånneröd i Skee socken,
Bohuslän. Även i Frankrike, på Irland,
Sardinien och i Portugal ha k. påträffats.
Skalhögar äro bekanta också från Japan (Omori),
Brasilien, Chile, Florida och New Orleans.
Litt.: »Affaldsdynger fra stenalderen i
Danmark undersögte for Nationalmuseet» (av
A. P. Madsen, S. Muller m. fl., 1900); O.
Almgren, »Nyare undersökningar af Danmarks
K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
