Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Königsmarck, Hans Christoffer von - Königsmarck, Maria Aurora von - Königsmarck, Otto Wilhelm von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
Königsmarck, M. A. v.—Königsmarck, O. W. v.
496
tog i Banérs fälttåg i Böhmen och Oberpfalz
1640—41 samt i slagen vid Wolfenbüttel
(1641) och Breitenfeld (1642), där han under
Torstenson kommenderade på vänstra flygeln.
Under danska kriget
föll det huvudsak!, på
K:s lott att
upprätthålla svenskarnas sak
i Tyskland och i
ryggen oroa den efter
Torstenson
framryckande kejserliga
armén under Gallas. K.
utnämndes 1644 till
generallöjtnant,
sändes nyåret 1645 av
Torstenson mot
Bremen och Verden och
erövrade de båda
stif
ten, till vilkas guvernör han utnämndes. I
aug. bragte K. jämte A. Lillie kurfursten
av Sachsen i sådant trångmål, att denne
avslöt ett stillestånd, som kom att räcka till
krigets slut. Då Torstenson snart därefter
avlöstes i överbefälet av den unge K. G.
Wrangel, kände sig K., ehuru 1646 befordrad
till general av kavalleriet, förbigången, och
1647 utbröt en öppen tvist mellan honom och
Wrangel. Trots dennes kallelse stannade K.
i Westfalen och infann sig först i nov. hos
fältmarskalken. Drottningen och rådet
gillade K:s åtgörande och sökte försona de
tvistande. K. deltog verksamt i slaget vid
Zusmarshausen (7 maj 1648) och verkställde
natten till 16 juli överrumplingen av »lilla
sidan» av Prag, där ett ofantligt byte togs.
Kort förut hade K. utnämnts till
fältmarskalklöjtnant vid arméerna i Tyskland. Efter
fredsslutet 1648 förblev han i svensk tjänst
som generalguvernör över hertigdömena
Bremen och Verden. 1651 fick han grevlig
värdighet och grevskapet Stegeholm (hela Tjust,
med Västervik) samt utnämndes s. å. till
riksråd men återvände till sitt
generalguver-nement och ordnade jämte riksrådet Scbering
Rosenhane m. fl. detta områdes förhållande
till svenska kronan. Personligen innehade K.
inom sitt guvernement de stora förläningarna
Rotenburg och Neuhaus. Han utnämndes 1655
till fältmarskalk, avseglade 1656 till polska
krigsskådeplatsen men blev fånge på Danzigs
redd och hölls i förvar på Weichselmünde
skans till Olivafreden 1660. K:s ståtliga yttre,
hans lätta umgängessätt, rådighet samt även
hans månhet om manskapets underhåll och
böjelse att låta utöva »krigets rätt» mot de
svaga voro egenskaper, ägnade att locka
yr-keskrigare till hans fanor. — Jfr C. G.
Nordins levnadsteckning över K. i Sv. Akad:s
HandL, V (1813), och G. Björlin, »Johan
Ba-nér», II, III (1909, 1910). N. W-n.*
Königsmarck [kö’-], Maria Aurora von
(1662—1728), dotter till C. Chr. von K.
Flyttade med sin mor från Hamburg till Sverige
men 1692 åter till Tyskland. Berömd för
skönhet, begåvning och kunskaper samt
färdighet i musik, poesi och målning, fick Aurora
K. mottaga giftermålsanbud även av
regerande furstar men avslog dem. Hennes
ungdomstycke var den äventyrlige frih. Clas
som saknas under K, torde sökas under C.
Ord,
Gustaf Horn (af Åminne), som fick rymma
från Sverige. Efter sin bror Ph. Chr. von
K:s (se d. o.) hemlighetsfulla försvinnande
sökte Aurora hösten 1694 hjälp hos
kurfursten Fredrik
August I av Sachsen
(sedermera August II av
Polen). Hon blev (till
1696) hans älskarinna
och fick med honom
sonen Moritz (se d. o.)
av Sachsen. 1698 blev
hon koadjutorinna och
1700 prostinna vid
jungfrustiftet i
Qued-linburg. Hon sökte
nyåret 1702 förgäves
audiens hos Karl XII
i Würgen (nära Li-
bau) bl. a. för att återvinna något av
släktens rikedomar och medförde även
diplomatiskt uppdrag från August. Då Karl var i
Altranstädt 1706—07, sökte hon på nytt
förgäves närma sig konungen. I Uppsala
univ.-bibl. finns en handskrift (»Die nordisehe
Weyrauch»), innehållande bl. a. 11 psalmer av
Aurora K.; de äro jämte flera skrifter av
henne tryckta i P. Hansellis
»Vitterhetsarbeten», 8 (1868). — Litt.: B. Mörner, »M. A.
K.» (1913; jfr dock recension av A. Stille i
Hist. Tidskr. 1916); ty. populär biogr. av P.
Burg (1919). (B.H-d.)
Königsmarck [ko’-], Otto Wilhelm von,
greve, fältherre (1639 5/i—88 15/g), son till
H. Chr. von K. Utnämndes 1660 till svensk
överkammarherre, avgick 1661 som
utomordentligt sändebud till
England, utförde
därefter åtskilliga
uppdrag vid tyska hov
och for 1666 i
spetsen för en lysande
ambassad till Frankrike.
1667 uträttade K. i
Tyskland diplomatiska
uppdrag och blev
generalmajor i
kurpfal-zisk tjänst,
utnämndes under tiden till
överste vid
Livregementet till häst men
återvände till Frankrike, där han 1671
förordnades till svensk minister. Samtidigt
tillhörde han dock franska armén, deltog med
synnerlig utmärkelse i flera av dess fälttåg
och anlitades av Ludvig XIV även i politiska
beskickningar. 1674 blev K. svensk
fältmarskalklöjtnant, och några dagar efter slaget
vid Fehrbellin (18 juni 1675) inträffade han
vid hären. 1676 blev han Wrangels
efterträdare i överbefälet samt fältmarskalk. Med små
medel reorganiserade K. det förfallna
försvarsverket i Pommern så grundligt, att
svenskarna utan förstärkning hemifrån kunde
hålla ut under tre fälttåg. Till sist
innestängde de förenade brandenburgska och
danska truppstyrkorna honom i Stralsund, där
han 15 okt. 1678 nödgades kapitulera. Efter
fredsslutet 1679 blev K. generalguvernör
i Pommern. 1680 återställde han Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
