Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Könsdimorfism—Könsdrift
500
Bild 2. Sädescellens utveckling ur spermatiden. I
plasman synes en del inneslutna bildningar, av vilka
den främsta är centriolen (centralkornet).
kropp och en cell, innehållande den färgbara
kroppen. Den förra blir till en s. k. somacell,
d. v. s. den ingår i kroppens vävnader, under
det att staincellen efter ett visst antal
olikvärdiga delningar delas i två lika celler, som
äro de båda första urkönsmodercellerna. Ge-
Bild 3. Mognadsdelningarna hos ägget av en snäcka
(Plysa fontinalis). a den första mognadsdelningen,
vid vilken kromosomernas antal reduceras till det
halva. Kromosomerna ha här redan dragits isär.
Sädescellen har redan inträtt och synes till höger i bilden.
6 den första riktningskroppen har avsnörts, c den
andra mognadsdelningen i gång, varvid de enstaka
kromosomerna klyvas på längden, d den andra
riktningskroppen håller på att bildas genom delning av
den första.
nom fortsatta delningar av dessa uppstår ett
större antal urkönsmoderceller, som tills, m.
andra slag av celler bilda könskörtlarna.
Urkönsmodercellerna äro att börja med lika hos
båda könen. Slutligen komma delningarna till
ett stillestånd. Urkönsmodercellen genomgår
nu en tillväxtperiod. Vid denna tidpunkt bli
skillnaderna mellan hanliga och honliga
celler synliga. De senare tillväxa betydligt
starkare än de förra, särskilt på grund av
rikligare avlagring av näringsmaterial, gula.
Man benämner nu de hanliga elementen
sä-desmoderceller, spermatocyter, de honliga
ägg-moderceller, ovocyter, av första ordningen.
Redan i början av tillväxtperioden inträda
förändringar i k:s kärnor, förberedelser till de
s. k. mognadsdelningarna. Vid den ena av
dessa äger reduktionsdelningen (se d. o.) rum.
Vid den första mognadsdelningen delas ej
kromosomerna som vid de typiska
delningarna utan skiljas inom varje par. Var och
en av dottercellerna får därigenom endast
halva (haploida) antalet av kromosomer, som
annars är karakteristiskt för arten (det
di-ploida antalet); se Cell, sp. 769. Den andra
mognadsdelningen är en typisk delning
(ekva-tionsdelning) med längsklyvning av de
enskilda kromosomerna. Genom dessa delningar
uppstå fyra, i fråga om hanliga element lika
stora, celler, spermatider; de ha att genomgå
en ganska ingripande förändring, innan de bli
färdiga sädesceller (spermier), som kunna
intränga i ett ägg (se bild 2). Äggcellen är
däremot färdig efter mognadsdelningarna.
Vid dessa bildas här tre mindre och en
större cell. De förra kallas
riktningskrop-par och sitta ofta kvar någon tid på den
senare, den mogna äggcellen, men kunna ej
utvecklas. Äggets mognadsdelningar inträda
ofta först sedan sädescellen inträngt i ägget.
När så äggkärnan rekonstruerats efter den
andra mognadsdelningen, sker
sammansmältningen mellan sädescellens och äggcellens
kärna. Hos några djurarter utbildas endast
honliga k. (partenogenetisk fortplantning),
eller hanar uppträda endast tidtals. Båda
slagen av k. kunna uppträda hos samma individ
(hermafroditism, se d. o.), el. individerna äro
skildkönade (gonorhorism). J. R-m.
2. (Bot.) Se Befruktning, sp. 1099 ff.,
och G a m e t e r.
Könsdimorfism kallas den hos många djur
framträdande starka olikheten i form och
storlek mellan hane och hona, t. ex. hos
hjortdjur, ekoxen (se E k o x e s 1 ä k t e t). Till
ytterlighet är k. driven hos många parasitiska
el. endast fastsittande kräftdjur, där hanarna
ofta äro ytterst oansenliga, t. o. m. sakna
matsmältningsapparat och leva parasitiskt på
honorna. Jfr D i m o r f i s m.
Könsdrift är djurens drift att para sig. K.
vaknar vid könsmognaden men uppträder
oftast periodiskt och då med sådan styrka,
att den i intensitet överträffar alla andra
drifter. Hos människan är k. från sitt
uppvaknande vid pubertetens inträde ej
underkastad några periodiska växlingar. Hos
däggdjuren kallas den periodiskt inträdande k.
brunst. Den visar sig som oro, ansvällning
av könsorganen, hos honan ofta åtföljd av
Ord,
som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
