Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köprili, släkt - Köprülü - Köpskål el. Lidköp - Köpstad, Köpstadsmän - Kör, Chor, Kor - Körbana - Körberg (Koerber), Ernst von - Körkort - Körling, Sven August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Köprülü—Körling
526
kök, gjorde sig bemärkt genom begåvning
och rättrådighet och steg efter hand till höga
ämbeten för att slutligen 1656, då riket
befann sig i ett tillstånd av inre upplösning,
kallas till storvesir. Han införde nu
ordning i armén och förvaltningen, besegrade
venezianerna och kuvade upproren i
provinserna. — Hans son A h m e d K. (1635—76)
blev 1661 storvesir efter fadern, som han
överträffade i snille och
statsmannaegenskaper. — Mustafa K. (1637—91), även
kallad F a z i 1, den föregåendes yngre broder,
blev storvesir 1689, sedan han 1687 avsatt
den oduglige Muhammed IV, genomförde ett
nytt skattesystem och stärkte finanserna
genom indragning av moskéernas fonder till
statskassan samt upprättade landets
anseende utåt. Han stupade i slaget vid
Slankamen 19 aug. 1691. — Husein K., en
brorson till Muhammed K., blev storvesir 1697,
då riket efter nederlaget vid Zenta stod
försvarslöst och med uttömda tillgångar. Han
uppsatte en ny armé och tillbakaslog de
framträngande österrikarna, skaffade landet fred,
ordnade gränsförsvaret och ivrade för
kulturella reformer men nedlade ämbetet 1702. —
N u m a n K., son till Mustafa K., storvesir
1710, var en skicklig utrikespolitiker och
rättrådig statsförvaltare, förberedde trots
risken av krig med Ryssland Karl XILs
hemfärd; han avsattes redan i aug. 1710, då han
energiskt påyrkade reformer i
statsförvaltningen. G. Rqt.
Köprülü [kö’-], stad i Jugoslavien, se
V e 1 e s.
Köpskål el. L i d k ö p, dryckessed till
beseglande av ett avtalat köp för
kontrahenterna jämte vittnen. Att »dricka lidköp»
stadfästes av de flesta äldre nordiska
stadslagar. (N. E. H.)
Köpstad, Köpstadsmän, se Stad.
Kör [kor], C h o r, Kor (av grek. choro’s,
dans med sång). 1. Hos forntidens greker
(och romare) ett antal personer, som med
sång och dans eller endast dans, beledsagad
av musik, uppträdde vid religiösa fester el.
andra högtidliga tillfällen. Körsången och
kördansen odlades med förkärlek av dorerna
och fingo betydelse i korlyriken (se
Grekiska litteraturen, sp. 997). Denna
k. var fördelad i två halvkörer, vilka i
växelsång utförde de varandra motsvarande
partierna (strof och antistrof). Sin största
konstnärliga utveckling fick körsången (unison)
inom det grekiska dramat (se Grekiska
litteraturen, sp. 998) K. bestod i
tragedien och (sannolikt) i satyrspelet först av
12, från Sofokles’ tid av 15 personer, i
komedien av 24 (jfr Korag och Koryfé). K.
hade sin plats på orchestran, dit den intågade
efter prologen. I tragedien ingrep k. vanl.
med klagan, jubel, varning, tröst o. s. v. och
anknöt därtill betraktelser av etiskt el.
religiöst innehåll. När den deltog i dialogen,
reci-terade korföraren i dess namn. Komediens
körsånger stodo i ett lösare sammanhang med
styckets handling, och den yngre attiska
komedien, liksom den romerska, uteslöt
alldeles k., varemot den bibehölls i den romerska
tragedien. (M. Pn N-n.)
2. a) Beteckning för strängar och pipor,
som ange en och samma ton; ordet tvåkörig
el. trekörig etc. betecknar, att en ton har
två el. tre strängar el. pipor; så har t. ex.
pianot två- el. treköriga strängar; i orgeln
finnas flerköriga register med flera pipor för
var ton. — b) Sång i flera stämmor med
flera personer i var stämma; även de
sjungande. D a m k ö r är sopraner och altar,
manskör tenorer och basar, blandad
kör damröster (el. gossröster för sopran och
alt) och mansröster. Vokala k. utan
instrumentalt ackompanjemang kallas a e a
p-pellakörer. Sjunga flera tillsammans
endast en stämma, talar man om unison
kör. — Före 1600 sjöngo endast män
körsång. Sopran- och altstämman utfördes av
gossar el. äldre män i falsett. Först med
1700-talets opera blevo blandade k. vanliga. Vid
1700-talets slut grundades stadskörer för
blandad körsång (oratorier, kantater o. dyl.).
Manskörer uppstodo vid samma tid (omkr.
1800). Intresset för både blandad kör och
manskör är alltjämt stigande, och nya stora
sammanslutningar ha bildats. T. N.
Körbana, se Gata.
Körber [kö’-] (Ko e r b e r), Ernst von,
österrikisk politiker (1850—1919). Var 1874
—95 anställd i handelsministeriet, blev 1895
generaldir. för de österrikiska
statsjärnvä-garna samt var nov. 1897—mars 1898
handelsminister, okt.—dec. 1899 inrikesminister
och jan. 1900—dec. 1904 ministerpresident
(med bibehållande av inrikesportföljen). K.
sökte med växlande framgång förmå
deputeradekammaren att från
obstruktionstakti-ken övergå till praktiskt positivt arbete. Han
lyckades 1902 åstadkomma en i normala
former beslutad budget och en
ekonomisk-politisk uppgörelse (»Ausgleich») med Ungern.
Däremot lyckades han ej försvara tjecker och
tyskar i Böhmen, och hans eftergifter mot
de förra framkallade bland tyskarna en
missstämning, som ledde till hans fall. Under
världskriget var K. 1915—16
österrikisk-ungersk finansminister, blev 28 okt. 1916
österrikisk ministerpresident efter den mördade
greve Stürgkh; kort efter tronskiftet tog han
avsked, 20 dec. s. å.
Körkort, se
Automobillagstift-ning, sp. 567.
Körling, Sven August, tonsättare (1842
—1919). Var organist och musiklärare i Ystad
och stiftade där 1876 tills, m. Salomon
Smith
Orkesterföreningen, vars dirigent
K. var till 1896. K.
komponerade flera
pianostycken, solosånger
och manskörer, vilka
vunno stor
popularitet, t. ex.
körballa-derna »Sten Sture»
och »Håtunaleken».
— Hans son Felix
K. (f. 1864 17/i2) är
organist, kantor och
musiklärare i
Halmstad. Han har
komponerat solosånger,
Felix Körling.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
