Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Körling, Sven August - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Körnare—Körsbär
528
särskilt ha flera barnsånger vunnit
beaktande. K. har även framträtt som
operettkompositör oeh skrivit flera manskvartetter.
— Hans bror Sven Holger K. (f. 1879
27/i), kantor och musiklärare i Göteborg, har
komponerat solosånger och manskvartetter
och verkar även som kördirigent. T. N.
Körnare. 1. (Lantbr.) Se Tröskning.
— 2. (Maskinb.) Se Borrar, sp. 890, och
Upprits ning.
Körner [kö’-], Christian Gottfried,
tysk författare (1756—1831),
överkonsistorial-råd i Dresden 1783, geheime överregeringsråd
i Preussen 1817. Nära vän med Schiller, som
han verksamt hjälpte, var K. en inflytelserik
kulturfrämjare. Han utgav Schillers och sin
sons (se nedan) saml. skr. Schillers
brevväxling med K. utgavs 1847 i 4 bd. R-n B.
Körner [kö’-], T h e o d o r, tysk författare
(1791—1813), son till Chr. G. K.; studerade
några år vid univ., ägnade sig sedan
uteslutande åt författarskap, ingick mars 1813 i
Lützows frivilliga
jägarkår, vart löjtnant
och Lützows adjutant,
sårades till döds 26
aug. — K. utvecklade
en förvånande
produktivitet, skrev lustspel
(»Die Braut»),
sångspel, dramer (»Zriny»,
sv. övers. 1830;
»Toni», efter en novell
av H. von Kleist, m.
fl.) och dikter. Hans
eldande krigssånger
(samlade i »Leyer und
Schwert», 1814; sv. övers. 1911) blevo ytterst
populära och ha jämte hans krigardöd gjort
honom till en älsklingsgestalt för det tyska
folket; hans diktning, i hög grad påverkad
av Schiller, saknar djupare egenart. Sami,
verk i 2 bd 1912. Monogr. av E. Peschel
(flera arbeten), K. Berger (1912) och O. Scheuer
(1924). R-n B.
Körning, Körkonst. 1. Förmågan att
styra för fordon spända hästar. Körsvennens
hjälpmedel äro handen, piskan och rösten.
Handen, som bör vara kraftig men mjuk,
verkar genom tömmar och bett. Rösten har
både som varning
och uppmuntran
stort inflytande på
hästen. Tömmarna
hållas vanl. på det
engelska sättet i
vänstra handen,
med
vänstertömmen mellan
tummen och
pekfingret, högertömmen
mellan lång- och
ringfingret samt
tygeländarna
hängande nedåt genom
handen (se bild 1).
Högra handen för
piskan.
Anspän-ningssätten äro
en spän t (enbett),
tvåspänt (par) el. flerspänt (spann),
d. v. s. flera hästar efter varandra.
Anspän-ning med två hästar, den ena bakom den
andra, kallas tandem (se bild 2). Vid
fyrspann (se bild 3) går det
ena paret bakom det andra
(jfr Å la Daumont).
Sex- och åttaspann,
med två och två hästar
framför varandra, brukas
ännu vid de europeiska
hoven till gala.
Vid de olympiska spelen
under antiken var k. en
populär tävlingsgren, och i
kejsartidens Rom
förekom-mo de mest luxuösa ekipage.
Efter att under medeltiden ha stått tillbaka
för ridningen kom k. på 1600-talet åter i
allmännare bruk och utvecklades under
1800-talet i Europa vid körskolor (se d. o. 1) till
verklig konst. Med automobilernas segertåg
har k. fått minskad användning. Jfr dock
Travsport. — Litt.: H. Somerset, duke of
Beaufort, »Driving» (1889); C. G. Wrangel,
Bild 2. Tandem.
Bild 3. Fyrspann.
»Handbok för hästvänner» (2:a uppl., 2 bd,
1913); B. von Achenbach, »Anspannen und
Fahren» (5:e uppl. 1925). Jfr
»Körinstruk-tion för trängtruppernas trängkompanier»
(1928). (Fr. S-g.)
2. Om k. med automobil se Automobil
och Automobillagstiftning. Jfr även E.
Bratt, »Chaufförboken» (10:e uppl. 1928); J.
Svensson, »Automobilhandbok» (3 uppl. 1928);
J. Nerén, »Neréns bilbok» (3 dir; d. 1 i suppl.
och d. 3 i l:a uppl. 1928, d. 2 i 3 uppl. 1929).
Körsbär. De odlade k. härstamma från två
arter av släktet Prunus (se d. o. med bild), P.
avium och P. Cerasus. Till P. avium räknas
näml, icke blott de flerstädes i Sverige allmänt
vildväxande fågelbärsträden utan även
de odlade sötkörsbärsträden.
Söt-körsbären indelas i bigarråer, d. v. s.
bär med fast, nästan hårt fruktkött, och
hjärtkörsbär, med löst, smältande kött.
Bland vanligare sorter av bigarråer märkas
allmän rödgul bigarrå, svart
bigarrå, Hedelfinger och Dönnissen,
bland hjärtkörsbär F r ogmo r e och A n n
o-nay. Surkörsbärsträden, P.
Cerasus, bilda i regel blott 3—5 m höga buskar
och indelas efter bärens färg i k 1 a r b ä r (t.
ex. vanliga klarbär), som ha nästan
färglös saft och klart röd färg, samt m
o-reller (t. ex. ostheimer weichsel,
skuggmorell, brunkörsbär), som vid
full mognad ha mörkaste röda färg och även
mörkröd saft. Mellan söt- och surkörsbären
Bild 1. Engelsk tömhållning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
