Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - La. - La (musik) - La (kemi) - Laach, Maria-Laach - Laaland - Laale (Låle, Lolle), Peder - Laas, Ernst - Labadie, Jean de - Laban - Laband, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
L—Laband
538
Lär tolfte bokstaven i svenska alfabetet.
Skrivtecknet L fanns redan i grekiska
ocb latinska alfabet, l utvecklade sig
därur under medeltiden. Det vanliga Z-ljudet
är täml. lika i sv., ty., fr. o. s. v. Dessutom
finnas s. k. tjocka Z-ljud sedan forntiden i
mellersta och n. Sveriges samt Finlands sv.
talspråk, dels framför t, d, s, n (t. ex. gult,
vaZde, haZs, aZn), dels i ställningar som bZå,
gamZa, nyckeZ, varjämte det ersatt rd (t. ex.
gåZ i st. f. gård, fjoZ i st. f. fjord, boZ i st. f.
bord). — I slav, språk förekommer ett
post-dentalt »hårt» Z, i polskan tecknat l. — Som
£orn romerskt taltecken är L — 50,
L = 50,000, i fornromerska texter är L =
Lucius, Laelius o. s. v., lex, liber, locus m. m.;
l är vidare förk. för liter; L = it. lira,
L — eng. pound sterling. Vid växt- och
djur-namn betyder LCarl von Linné. — På
sv. automobiler betyder L inregistrering i
Kristianstads län.
La., förk. för Louisiana.
La, mus., i de romanska länderna
benämning på tonen a. Jfr Solmisation.
La, kemiskt tecken för en atom lantan.
Klosterkyrkan i Maria-Laach.
Laach [lä^], Maria-Laach (Abbatla
Sa’nctae Marlae in La’cu el. Abbatla
Lace’n-sis), benediktinfcloster i preuss.
Rhenprovin-sen, vid Laacher See i Eifel (se d. o.).
Klosterkyrkan är en treskeppig, romansk
byggnad, invigd 1156. — Uppkallad efter
klostret är den inflytelserika katolska
tidskriften Stimmen aus Maria-Laach (1871—
1914; dess nuv. titel är Stimmen der Zeit).
Laaland [la’-], se Lolland.
Laale [lä’-] (Låle, Lolle), Peder, dansk
ordspråkssamlare, sannolikt skolman i
Ros-kilde på 1300-talet. L. utarbetade en samling
på 1,204 latinska ordspråk med motsv. danska.
Den var avsedd som lärobok i latin för skolan
men har genom sina danska texter stort
intresse såsom ett av den danska litteraturens
få originalverk från medeltiden. Den trycktes
f. ggn 1506 och utgavs senast 1889—94 av
A. Kock och C. af Petersens i »östnordiska
och latinska medeltidsordspråk». Uppl. från
1506 omtrycktes 1929 (»Peder Laales danske
ordsprog»). Litt.: Inledning till upplagorna
1889—94 och 1929. P. E-t.
Laas [läs], Ernst, tysk filosof (1837—85),
prof, i Strassburg från 1872. L. är jämte Jodl
en av huvudrepresentanterna för den
positi-vistiska filosofien i Tyskland. Han har dock
mindre beröring med Comte än med Mill,
Hume och Protagoras. Positivismen
erkänner enl. L. ingen annan utgångspunkt för
filosofien än varseblivningarna. L:s
huvudarbete är »Idealismus und Positivismus» (3
bd, 1879—84). G. O-a.
Labadie [labadi’], Jean de, fransk
mystiker och separatist (1610—74). Uppfostrades
i jesuiternas skola i Bordeaux men utträdde
1639 ur jesuitorden och ägnade sig åt fri
predikoverksamhet på skilda oiter i syfte att
reformera kyrkan efter de apostoliska
församlingarnas mönster. Efter övergång till
calvinismen (1650) och mångårig
predikoverksamhet i Frankrike och Schweiz kallades L.
1666 till predikant för den
vallonsk-refor-merta församlingen i Middelburg i
Nederländerna. Under den kvietistiska mystikens
inflytande drevs han här till en kritik av det
bestående kyrkoväsendet, som 1669 ledde till
öppen separation. Med sin friförsamling, som
ville förverkliga egendomsgemenskapens och
den »rena» församlingens ideal, nödgades han
året därpå lämna landet och slog sig då på
inbjudan av pfalzgrevinnan Elisabet (se d. o.,
sp. 706) ned i Herford i Westfalen. Även där
utsatt för förföljelse, fann den labadistiska
församlingen 1672 en ny fristad i Altona, där
den stannade till L:s död. På slottet Waltha
i Västfrisland fann den sedan en varaktigare
tillflyktsort och blomstrade en tid men
upplöstes 1732. Litt.: P. Balsenq, »L. et le
laba-disme» (dissertation, Paris 1908); W. Goeters,
»Die Vorbereitung des Pietismus in der
re-formierten Kirche der Niederlande bis zur
labadistischen Krisis 1670» (1911). — Se även
Præcicism. E. Nwn.
Laban, Jakobs svärfader. Jfr 1 Mos. 27—31.
Laband [lä’bant], Paul, tysk
statsrätts-lärare (1838—1918), prof, i Königsberg 1864
och 1872 i Strassburg, 1880 medlem av
statsrådet för Elsass-Lothringen och 1911 av dess
första kammare. Sin största berömmelse vann
L. som den moderna statsrättsvetenskapens
grundläggare i den mening, att genom honom
statsrätten frigjorts från politisk vetenskap
och blivit en rent juridisk disciplin, likställd
med övriga juridiska vetenskapsgrenar både i
fråga om juridiska begrepp och juridisk
metod. L. var även verksam på den
germanisti-ska rättens och den moderna handelsrättens
områden. Bland hans arbeten må nämnas »Die
vermögensrechtlichen Klagen nach den
säch-sischen Rechtsquellen des Mittelalters» (1869),
»Das Budgetrecht» (1871), »Das Staatsrecht
des deutschen Reichs» (1876—82; 5:e uppl.
1909). Rid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
