Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Labarum—Labia
540
La’barum, ett slags romerskt fälttecken;
särskilt den av Konstantin den store och
några hans efterträdare förda korsfanan (se
d. o.). Under medeltiden brukades ordet om
korset, betraktat som segertecken för
Kristus samt för kristen tro och lära (jfr Kors,
sp. 1242).
La Bassée [la base’], se B a s s é e.
Laba’tt, Leonard, operasångare (1838—
97). Debuterade på Kungl. teatern 1866, vann
glänsande framgång, tillhörde 14 år
hovscenen i Wien, var 1883—84 anställd i
Stockholm, sjöng, efter turnéer i utlandet, åter i
Stockholm 1890 men nedbröts 1891 av
sjukdom. Han var en högt uppskattad sångare
inom hjältetenorfacket och ägde en fyllig,
välskolad stämma och stor dramatisk
begåvning. Framför allt som Wagnersångare vann
han framgång (särskilt i »Tannhäuser» och
»Lohengrin»). T. N.
Vanliga labben, Stercorarius parasiticus, upptill t. v.;
bredstj artade labben, Stercorarius pomarinus, upptill
t. b.; storlabben, Stercorarius skua, nedtill.
Labbsläktet, Stercorarius, tillhör fam.
måsar, Laridae, bland de brockfågelartade
fåglarna och omfattar dels några nordiska el.
arktiska, dels några antarktiska arter. De
igenkännas på den i spetsen krökta näbben,
som från roten och till de långt fram belägna
näsborrarna är klädd med vaxhud, på de
stora, vassa klorna, de spetsiga vingarna och
de två långa, utskjutande mittpennorna i
stjärten. Labbarna äro synnerligen skickliga
flygare, som leva på att i luften fråntvinga
måsar och tärnor deras byte, som de
uppfånga, innan det nått vattenytan. De taga
även själva ägg, fågelungar o. dyl.
Mångenstädes förföljas de som äggtjuvar. Äggen äro
två. I Sverige häcka två arter. Den
vanliga labben, Ä. parasiticus, är något
större än en fiskmås, ovan mörkbrun, under
gulvit el. brungrå. Den förekommer, ehuru ej
synnerligen allmänt, vid västkusten samt på
östkusten från Östergötlands skärgård och
norrut, åtm. till Ångermanland. F j ä 11 a
b-b e n, S. longicaudus, häckar i f jälltrakterna
och är allmän under lämmelår, annars sällsynt.
I mindre utsträckning än övriga arter av 1.
rövar den föda från andra fåglar.
Tillfälligtvis ha i Sverige anträffats den stora,
nordatlantiska storlabben, S. skua, och den
till polartrakterna hörande bredst j ärt
a-d e 1 a b b e n, S. pomarinus. T. P.
Labdaklder, grek, myt., ättlingar till
sago-konungen Labdakos i det forngrekiska
Tebe. Hans son konung L a i o s var far till
Oidipus (se d. o.).
Labe, tjeck, namn på Elbe.
Labé [labe’], Louise, fransk skaldinna
(omkr. 1526—66), kallad »La belle cordière»
(gift med en rik repslagare Perrin). Är jämte
Maurice Scève grundare av Lyonskolan,
som tog arvet efter Marot och med sin halvt
folkviseartade, halvt lärda diktning i
antikiserande stil beredde marken för Plejadens
uppträdande. L:s »Oeuvres» (1555; ny uppl.
1887, med biogr.) innehålla sonetter, elegier,
oden och en dramatisk allegori på prosa, »Le
débat de Folie et d’Amour». Kj. S-g.
Lahe’llum, bot., se Orkidéer.
Labelsystem [léPbol-] (av eng. label, etikett
på flaskor o. dyl.; i uttrycket union label,
fackföreningsstämpel, tidigast brukat i U. S.
A.), system, som består däri, att en
arbetarorganisation tillhandahåller ett
(inregistrerat) varumärke åt de arbetsgivare, som fylla
organisationens anspråk på arbetsbetingelser
m. m. (jfr Kollektivavtal), och
tillhåller sina medlemmar m. fl. att köpa och
använda endast sålunda märkta fabrikat. L.
tillämpades tidigast 1875, har upptagits i
amerikansk arbetarrörelse men vunnit ringa
efterföljd i andra länder. Se E. R. Spedden,
»The trade union label» (1910). E. F. K.S-n.
Läbenwolf, bronsgjutarfamilj från
Nürnberg. P a n k r a z L. (1492—1563) synes ha
fått sin utbildning i
P. Vischers verkstad;
1519 blev han
mästare. P. L. göt
gravplattor med figurer,
epitafier etc. samt
brunnar, t. ex. den på
rådhusgården i
Nürnberg (signerad 1557).
Man tillskriver P. L.
också »Das
Gänse-männchen», huvudfiguren i den kända
springbrunnen vid
Frauenkirche i samma
stad. Hans son G
e-org L. (d. 1585) göt
flera fontängrupper,
bl. a. en för Kronborg,
en storartad, figurrik
anläggning, som blev
färdig 1583 (se B.
Liis-berg, »Hans
Billedgy-der og figurerne paa
Kronborgfontainen m.
m.», i Kunstmuseets
Aarsskrift 1921—23,
tr. 1924). Brunnens
figurer, utförda av J.
G. von der Schardt (se
d. o.), bortfördes av svenskarna 1659. E. L-k.
Läber (Ity. labber), svag (om vind).
Laberius, D e c i m u s, romersk riddare och
författare av mimer. Trots sin riddarrang.
uppfordrades L. av diktatorn Caesar att själv
uppträda i ett av sina stycken. Han klagar
urskuldande i pjäsens prolog över att sålunda
på ålderns dag nödgas den mäktige till behag
giva sin ståndsära till spillo. Av L:s verk
har ett antal fragment bevarats. E. St.
La bia, Maria, italiensk operasångerska
»Das Gänsemännchen.»
Statyett, tillskriven
Pankraz Läbenwolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
