- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 12. Krageholm - Lissa /
543-544

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

543

Laborde, J. B. de—Labour party

544

frangaise pour la reproduction des manuscrits
ä, peinture och är alltjämt dess sekr. O. W-n.

Laborde [labå’rd], Jean Benjamin de,
fransk musikförfattare (1734—94), greve. L.
skrev en del operor men blev mest berömd
genom sitt stora musikhistoriska verk »Essai
sur la musique ancienne et möderne» (4 bd,
1780). T. N.

Laborömus (lat., »låtom oss arbeta!»), en 7
nov. 1902 i Uppsala av Erik Hedén m. fl.
bildad sammanslutning av tanke- och
kroppsarbetare i syfte att på socialdemokratisk
grundval verka för de socialistiska idéernas
spridning och främjande av upplysning i allm.
Föreningen är ansluten till Sveriges
socialdemokratiska arbetarparti, anordnar föredrag
och diskussioner, utger småskrifter och
redigerar tidningsartikelserier m. m.

Laborera, utföra laborationer (se d. o.). —
Laborera med, lida under trycket av
(t. ex. ekonomiska svårigheter).

Labori [labåri’], F e r n a n d, fransk
advokat (1860—1917). Blev världsbekant som
advokat för Zola i Dreyfusprocessen (se d. o.,
sp. 1254), var även advokat åt madame
Hum-bert (se Humbertaffären) och 1914 åt
madame Caillaux (se C a i 1 1 a u x, sp. 477).

Läbor o’mnia vi’ncit i’mprobus, lat.,
»energiskt arbete övervinner allt»; citat från
Ver-gilius’ »Georgica».

Labouchere [läbojä’^], till Holland efter
upphävandet av ediktet i Nantes 1685
fördriven och senare till England inflyttad fransk
hugenottsläkt. Henry L. (1798—1869) var
1826—59 liberal underhusmedlem och flera
gånger led. av liberala ministärer, bl. a.
handelsminister i Russells ministär 1847—52.
Han upphöjdes 1859 till lord T a u n t o n och
var 1855—58 kolonialminister i Palmerstons
första ministär. Hans brorson Henry D
u-p r é L. (1831—1912) var 1854—64 diplomat,
sedermera radikal tidningsman samt 1866—68
och 1880—1906 led. av underhuset. 1876
uppsatte han den till följd av sina sensationella
»avslöjanden» av varjehanda sociala och
finansiella skandaler en tid mycket spridda,
rätt otillförlitliga societetstidningen Truth.
I underhuset gjorde han sig känd som
sarkastisk debattör. V. S-g.

Laboulaye [labolä’], Antoine Paul René
de, fransk diplomat (1833—1905), brorson till
É. R. de L. Blev 1875 ambassadsekr. i
Petersburg, 1878 sändebud i Lissabon och var 1886
—91 Frankrikes ambassadör i Petersburg.
Han tog 1890—91 verksam del i de
förhandlingar om en entente och en
militärkonvention mellan Frankrike och Ryssland, vilka
senare utmynnade i avslutandet av en
franskrysk allians. Jfr H. Welschinger, »L’alliance
franco-russe» (1919). V. S-g.

Laboulaye [labolä’], É d o u a r d René de,
fransk fönattare och politiker (1811—83). Var
en framstående jurist, professor, sedermera
rektor vid Collège de France. Sin ungdoms
heta svärmeri för det fria Amerika omsatte
L. i ett flertal för sin lediga och spirituella
stil högt skattade böcker: »Paris en
Amé-rique» (1863; »Europa och Amerika», 1864),
»Le prince Caniche» (1868; »Kung Pudel»,
s. å.) samt »Histoire politique des
États-Unis» (1855—66; sv. övers. 1867). Ännu mer
populära blevo hans översättningar och
bear

betningar av gamla
folksagor: »Contes

bleus» (1864;
»Folksagor från olika
länder», 1867) och
framför allt »Abdallah»
(1859; sv. övers. 1865),
en berättelse med
arabiskt motiv. Dessutom
utgav L.
rättshisto-riska och pedagogiska
arbeten, som på sin
tid åtnjöto stort
anseende, samt memoa-

rer och reseskildringar. Kj.S-g.

Laboulbeniäceae, bot., se, A s k o m y c e t e r.

La Bourdonnais [la bordånä’], Bert rand
Frangois M a h é de, fransk sjöofficer
(1699—1755). Ingick i franska ostindiska
kompaniets tjänst och blev 1733
generalguvernör över öarna Ile de France och Ile
Bourbon. 1740 blev han eskaderchef i indiska
farvattnen och tog 1746 Madras. L. medgav
emellertid i kapitulationsvillkoren
engelsmännen rätt att återköpa Madras.
Generalguvernören Dupleix angav därför L. i Paris som
förrädare, och då L. 1748 hemkom, blev han
insatt på Bastiljen. Först 1751 blev han
frikänd och lösgiven. Han dog i armod. L.
utgav memoarer (1750—51).

Labour Leader [lei’bo li’dø], eng.
veckotidning, uppsatt 1889, sedan 1893 organ för
In-dependent labour party; uppgick 1922 i Ne w
Leader, gr. 1922, partiets nya organ.

Labour party [léPba pä’ti], eng. (L. P.),
arbetarpartiet, och Independent
labour p a r t y (I. L. P.), varandra närstående
sammanslutningar inom Englands politiska
liv. I. L. P. grundades 1893 av J. Keir
Hardie, antog ett avgjort kollektivistiskt
program och anslöt sig till den
internationella socialdemokratiska organisationen. För
att främja inval i underhuset av personer
med partiets politiska uppfattning utsågs
1900 en kommitté för arbetarrepresentation,
Labour representation c o m
mitte e, bakom vilken stodo, förutom I. L. P.,
tre socialistiska sällskap och ett antal
fackföreningar. Efter 1906 års underhusval
bildade 29 av d.e valda en självständig
arbetargrupp, som s. å. antog namnet L a b ur
party. Förut hade underhuset räknat
endast helt få arbetarrepresentanter, de flesta
mer el. mindre anslutna till det liberala
partiet (Liberal and labour M. P:s). De följ, åren
förenade sig dessa sistnämnda, som företrädde
väljargrupper bland gruvarbetare,
järnvägsmän m. fl., med L. P., vars medlemsantal 1910
steg till 42, och bakom denna underhusets
arbetargrupp stod, även med namnet Labour
party, ett av dess väljare bestående parti,
som urspr. utgjordes av en federation av
fackföreningar (el. fackförbund), lokala
arbetarorganisationer, Fabian society (se
d. o.) samt I. L. P. (först 1918 tilläts även
individuell anslutning till partiet). Enl. ett
domstolsutslag (»Osbornedomen») av 1908
fingo fackföreningarna ej sammanskjuta
belopp för politiska syften, men detta för L.
P:s ekonomi skadliga förbud upphävdes
genom ny lagstiftning 1913. Vid världskrigets
utbrott 1914 uttalade sig L. P. först mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 18 12:19:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdl/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free