Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
Labrador—Labrunie
546
engelskt deltagande i kriget (2 aug.) men
beslöt redan 6 aug. att ej motsätta sig
krigs-krediternas beviljande, och i Asquiths och
Lloyd Georges koalitionsministärer var
partiet representerat 1915—18. Underhusgruppen
steg vid 1918 års val till 61 samt vid valen
1922 till 142 och 1923 till 191. L. P. hade
därmed blivit den största oppositionsgruppen
och uppbar året därpå den första
arbetarpartiregeringen (ministären MacDonald jan.
—nov. 1924). Vid 1924 års val sjönk
partigruppens numerär till 151, men den steg ånyo
vid 1929 års val till 290, varpå den andra
ministären MacDonald bildades, liksom den
första för sin regeringsmajoritet dock
beroende av stöd från det liberala partiet.
De senaste åren har en viss motsättning
utbildat sig mellan L. P. och I. L. P.,
beroende på att den sistnämnda
sammanslutningen påyrkar en mera bestämt socialistisk
politik. Den ledes f. n. (mars 1930) av J.
Maxton, som jämväl leder en ofta mot
partistyrelsen fronderande vänsterflygel inom L. P.
Betecknande är, att på sista tiden flera av
I. L. P:s stiftare (så Ph. Snowden 1927 och
J. R. MacDonald 1930) utträtt ur detta
parti. V. S-g.
Labrador [eng. uttal lä’bredå] (av port.
Terra dos lavradores, slavkusten), halvö av
Nordamerikas fastland mellan Hudson bay
och Atlanten, från S:t Lawrenceviken i s.
(50° 30’ n. br.) till Hudsonsundet i n. (62°
30’). Är en öde landmassa om 1,400,000 kvkm,
i ö. utmed den fjordrika Atlantkusten
berg-och (i n. ö.) fjällregion (Tongaks el. Torngat
mountains, 1,800 m), i övrigt ett jämnt
platåland om 300—600 m ö. h. med stigning till
landhöjden nära sydkusten och långsam
sänkning åt Hudson bay. Sjöar upptaga en
fjärdedel av arealen; floderna (Koksoak till
Unga-vabukten, Hamilton river till den djupt
inträngande Hamilton inlet m. fl.) bilda vid
genombrottet av kustbergen fall och
kanjo-ner. Halvön tillhör geologiskt Laurentiska
urbergsområdet (se Kanada, sp. 230), är i
n. till 57° tundra, därefter vidtager, över ett
tunt moräntäcke, skog (svartgran, vitgran,
lärkträd), som i s. bildar ett
sammanhängande skogstäcke (se Kanada, sp. 231 och 232).
Vid östkusten framgår den kalla
Labrador-strömmen; Nain under 56° 33’ n. br. har här
för jan. —21,7° C medeltemp., aug. 8,3° C;
årsmedeltemp. —5,2° C. Befolkningen, omkr.
18,000 pers., utgöres av eskimåer (omkr. 1,500),
indianer (omkr. 3,000) och vita. En
herrn-hutisk mission bland eskimåerna har alltifrån
1771 anlagt fasta missionsplatser (Nain,
Ok-kak, Hopedale m. fl.). Indianerna
(algonki-ner) leva av skogarnas villebråd och av
handel med pälsdjur. De vita, av franskt
ursprung i s. och av skotskt och sydengelskt
i ö., driva kust- och flodfiske.
Jordbruk (korn, potatis) går endast på
gynnade ställen upp till 52°—53° n. br. Handeln
handhaves av Uudson-bay-kompaniet (se d. o.).
Utom den fasta befolkningen samlar
torskfisket vid östkusten sommartiden årl. 10,000
(förr intill 30,000) New Foundlandsfiskare.
Kommersiellt värdefull är skogen först s.
om 51°. Av mineral finnas järn- och
kopparmalm. Halvön faller helt och hållet inom
Brittiska Nordamerika och är delad mellan
New Foundland och Kanada (Quebec). New
Foundlands del el. Labrad
orterrito-r i e t (L. dependency) omfattar östkusten
från Blanc Sablon vid Belle-isle-sundet till
Kap Chidley och (enligt 1927 av brittisk
överdomstol fällt utslag) landet kring
östkustfloderna upp till vattendelaren i det inre;
omkr. 285.000 kvkm, 4,054 inv. (1927).
Territoriets styrelseort är Battle harbour i s. (200
inv. 1925). huvudort Rigolet (1.200 inv. 1925)
vid Hamilton inlet. — Det övriga av halvön
tillhör Quebec (se d. o.), vari 1912 införlivats
distriktet Ungava in. — L. skall först ha
besökts av islänningen Bjarne Herjulfsson omkr.
985, återupptäcktes av John Cabot 1497,
kringseglades av Hudson 1610—11 och fick
sina första fasta boplatser för vita genom
den herrnhutiska missionen (se ovan). Halvön
har först under senaste tid börjat
vetenskapligt genomforskas. —• Litt.: W. G. Gosling,
»Labrador» (1910); W. T. Grenfell,
»Labrador» (ny uppl. 1922). A. B-n.
Labrador, Labradorisering, se F ä 1 t s p a t.
Labradorlt. 1. (Miner.) Se F ä 1 t s p a t. —
2. (Petrogr.) Dets. som anortosit (se d. o.).
Labradorsten, dets. som anortosit (se d. o.).
Labradorströmmen, se Atlantiska
oceanen, sp. 414.
Labrldae, zool., se Läppfiskar.
Labri’ola, A r t u r o, italiensk politiker och
nationalekonom (f. 1875 i Neapel). Anslöt sig
tidigt till den revolutionära socialismen (se
Syndikalism), var flera år i Paris
korrespondent till italienska tidningar och
återvände till Neapel som tidningsredaktör. Han
blev sedermera riksdagsman och slutligen
socialminister, tills fascismen avbröt hans
karriär. Bland L:s arbeten märkas »Capitalismo,
socialismo, sindicalismo» (2:a uppl. 1913) och
»Manuale di economia politica» (1919).
Labrouste [labro’st], Pierre Frangois
Henri, fransk arkitekt (1801—75), verksam
i Paris från 1829, vid 1800-talets mitt en av
vägbrytarna iför modern realistisk
arkitektur. I sitt genombrottsverk, biblioteket S:te
Geneviève (1843—50), införde han fullt öppet
järnkonstruktion i interiören. Ett steg
längre gick han i ombyggnaden av
nationalbiblio-teket (1855 ff.), där han täckte den stora
läsesalen med ett system av nio kupoler, burna
av smidiga järnpelare (se bild 2 till art.
Bibi io tek sby ggna de r). G-g N.
Labrunie [labryni’], Gérard, fransk
författare under pseud. Gérard de Nerval
(1808—55). L., en av den franska
romantikens ursprungligaste poetbegåvningar, slöt
sig först till Gautier och hans krets, men
själssjukdom och fattigdom gjorde honom till
eu bitter enstöring, som slutligen själv tog
sitt liv. Utom poetiska tolkningar från
tyskan och en samling ungdomsvers, »Élégies
nationales» (1827), utgav han reseskildringar
och berättelser, utmärkta av rik fantasi och
en skälvande sensibilitet med morbida inslag,
vilka låtit en senare tids kritik i honom se
en föregångare till Baudelaire. Som hans
mästerverk betraktas den lantliga idyllen
»Sylvie» (1854). L:s saml. verk utgåvos 1868
i 5 bd. Jfr monogr. av G. Ferrières (1906)
och A. Marie (1914). Kj.S-g.
XII. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
